Vet inte längre hur jag ska agera och göra?

Hej!
Jag vet inte längre vad jag fysiskt eller psykiskt ska göra,
för att berätta min story så får det gå så här,
Jag själv är 23 år i skrivandets stund,

Mina föräldrar jag växte upp med är ständigt i luven på varandra inte fysiskt men psykologiskt, de lever dels ihop dels åtskilda, men fortfarande gifta.
Iallafall för att försöka förklara allting så vet jag inte riktigt var jag ska börja, mest på grund av att jag är så trött.

Idag försöker jag driva upp ett företag åt dem, då de sköter sitt andra separat, och jag driver det ganska välgörenhetsmässigt för min egen del då i längden så finns chans för ett så kallat plus+ med lön etc när allt rullar är bara första månaden så är lite därför.

Iallafall för ett par veckor sen kort efter öppningen fick mina föräldrar reda på att de hade en skuld på x-summa pengar till ett sidoföretag som de försöker lösa i dagläget trotts många om diskussioner med dem som ändrar sig fram o tillbaka och de har aningen svårt att få fram pengarna, är inte att de levt upp dem men de har gått åt i företaget så vit jag vet.

Problemet i största fråga är att
Mina föräldrar använder mig som en avlastnings zon båda två den ena kommer till mig dumpar tankar sedan den andra, och ger mig sin stress och oro, samtidigt har jag en sjuk mormor, en släkt som knappt vet vad någon heter eller hur gammal man är.

så jag har ingen riktigt att ty mig till så eller hålla förtroende till,

Det enda jag har i livet är min flickvän vilket jag uppskattar mer än något annat och min enda glädje.

Dag ut dag in mer stress mer oro dumpas på, och i och med att jag försöker driva upp ett företag så har jag så mycket mer i tankarna att försöka lösa med.
Men alla verkar tycka att jag är oövervinnerlig för även om jag säger till så fortsätter det,
Min mor har struma som vid stress kan utvecklas till giftstruma så jag känner många gånger att jag måste lyssna utan val av ren omtanke att jag inte vill att något ska hända henne.

Min syster har någon form av extremfobier och skräck för att vistas i vissa områden dag som nattetid, och har tvångssyndrom, som min mor också kommer till mig för att fråga vad jag tror och tycker kan hjälpa i mitten av allt det här.

Min bror jag har några år yngre än mig tror jag har som det ser ut blivit lite av en alkoholist men det är hans val o det har jag sagt, men vad som hänt nyligen är att han har börjat med märkliga beteende och jag tror att han kanske börjat med tyngre grejer.
Och även om valen är hans så finns känslan att vara storebror där och vilja ändå hjälpa.

Min far som då är inblandad i det övre är inte alltid en person som är mer på allt utan är vad man kan säga väldigt glömsk och har agerandet som att en propp gått i hjärnan på honom varav han ska till vård för det kommande tid.

Alla dessa parter på något sätt bidrar till att min ork och lust försvinner jag tröstäter många gånger pga att jag helt enkelt inte orkar för att det alltid varit liknande hela min uppväxt, psykiskt så kan jag inte sova helt många gånger utan grubblar.

Till detta finns min egen naturliga stress att inte ta vardagen som vad som helst och alltid förbereda för det mesta som kan hända och andra energitjuvar så att säga som cirkulerar runt mig.


Samtidigt kan jag för närvarande inte bara ta ett annat jobb eller liknande då jag driver det andra företaget 10-12 timmar om dynget och bara flytta ifrån allt så att säga med flickvän o så.

Så jag känner mig väldigt fast....
Så känner någon att den kan ge mig ett råd på vad jag kan göra för att få mer energi till att orka vardagen så uppskattas det.

Jag har alltid sett gott värde i alla, så hoppas någon snäll själ kan se värde i att skriva ett svar till mig.

Jag är inget troll utan bara en som känner att jag inte vet vad jag ska göra.

Jag kämpar på varje dag är inte typen som ger upp med något, men kan vara skönt med en tanke eller ide.

Klipp navelsträngen.

Det gjordes uppenbarligen inte när du föddes.

Du behöver inte vara dina föräldrars samvete.

Hej jonte!
Vad jag kan se så är du en driven människa som vill åstadkomma något i ditt liv men då du ännu är relativt ung så har du kanske ännu inte sett eller upptäckt hur den värld du själv lever i fungerar eller är uppbyggd i sin helhet ännu. Du skriver att du ser gott värde i alla men det framgår inte av din text om du ser några felaktigheter (förutom din brors val i livet) eller om du har någon känsla för vad som är rätt och fel i människors val av beteenden (inklusive ditt eget).

En känsla för vad som rätt och fel för dig är något avgörande för om du ska kunna ta dig vidare i "låsta situationer", du måste alltså bestämma dig vad du ska göra utefter din egen känsla. Jag är själv 40 år gammal och f.d. företagare så jag har viss förståelse för att på egen hand försöka skapa något för sig själv (i ditt fall ett, lönsamt företag) om än du ännu endast verkar vara i startgroparna.

Själv är jag inte av den åsikten att kärlek är självuppoffring (om än den kan leda till detta i det långa loppet) då kärleken till sig själv är förutsättningen för att kunna ge den till andra utan att gå minus eller i gå en negativ riktning. Vad du riktar din kärlek till måste du själv bestämma, det är ditt val i livet och det kommer att innebära att du inte kan ge den till precis alla och varje gång.

Jag får uppfattningen att du kommit att få en central roll i familjen, vilket inte är en position som kommer att gynna dig i längden. Du kan inte hjälpa alla själv och jag ser något av en självuppoffrande sits du hamnat i. Ett tips kan ju vara att försöka utveckla en form av "hjälp till självhjälp"-attityd hos dig själv så att inte du själv tar på dig alla andras problem såsom dina egna. För detta krävs dock att du ser fel eller felaktigheter i andras val av beteenden och lösningen på dom kan du i de flesta fall se i skillnaden mellan deras beteende (i att bl.a. gå eller komma till dig) och ditt eget beteende.

Du är vad jag kan se en egensinnig person, med en vilja till att vara storsint och omtänksam om alla. Detta är dock svårt att vara om man inte har den där känslan eller omdömet om vad som är rätt och fel. Då jag har gått en bra bit längre än dig i mitt liv kan jag nämna att du i och med åldern kommer skapa dig en allt större uppfattning om världen eller den livsmiljö du levt i under en längre tid. Du kommer att stöta på hinder du tidigare inte trodde fanns och ett system som närmast motarbetar dig i ditt val av att vara självständigt självförsörjande. Självständighet och självförsörjande ser jag dock vara en realistisk grogrund för en bättre framtid för dig själv och din förmåga att hjälpa andra på fötter i deras livssituationer och livsöden.

När det kommer till ditt företagande så vet jag ju inte vad detta handlar om men stöd och svar kan alltid fås av eller i ett större personligt kontaktnät av andra företagsamma människor (här är väl inte flashback det bästa stället för detta men du kan kanske stöta på någon enstaka egensinnig, storsint egenföretagare även här men jag rekommenderar dig att vända dig till företagare ute i verkligheten för att skapa dig riktiga kontakter i din omgivning). Jag hoppas detta gav någon hjälp i din situation men om du vill knyta dig riktiga kontakter och äkta företagsvänner så vänd dig till andra företagare som du kan träffa IRL.

mvh
Mattias

Anledningen till att jag inte skriver mer utförligt är för att det är just flashback och jag vet att det finns ofta ett dussin troll som kommer kommentera,

Jag tackar mattias för dina synpunkter, vet att flashback kanske inte är det bästa stället att söka stöd alltid men har man inget annat att tillgå så.

Tack iallafall, felet är nog förresten inte att jag vet vad som är rätt o fel utan istället att alla runt om inte bryr sig om det själva, så därför försvinner hävdande rollen, att min åsikt kring det bara försvinner, bara en tanke..

Tack iallafall behövde bara någon som kunde ge mig en stund o ge mig något råd, vilket är bättre än att inte ha något som jag har 99% av tiden annars om man frågar andra i min närhet.

Tack iallafall Mattias, ha en fin kväll.

Du känner dig ansvarig för hur folk mår fastän du inte kan påverka deras självvalda beteende.

Du väljer att hjälpa till där folk som är ansvariga inte tycket att det är värt besväret att göra något.

Du väljer att göra mer än vad du känner dig bekväm med.

Du värderar andras åsikter om dig högre än vad du själv tycker i frågan.

Du väljer att göra sådant du tycker är fel.

OSV, OSV, OSV...

Ingen tvingar dig. Ingen bryr sig om vad du gör för val. Du har själv lagt ut rälsen.