Det absolut bästa med Marlon Brando?

Viva Zapata är en film som rekommenderas utav Brando fans på nätet, man vet inte vem eller vilka man ska tro på, jag får bilda mig min egen uppfattning helt enkelt.



Lite mer rolig trivia:

Under scenen där Marlon som Don Corleone i Gudfadern snackar med sin son Michael om lite mer personliga ämnen ( https://www.youtube.com/watch?v=DQ9-wNAfTSY ) så tittar Marlon ut i intet lite då och då för att läsa av hans repliker, han hade alltså inte memorerat vad han skulle säga inför scenen men skötte det ändå proffsigt och naturligt.

Fast nu när man vet det så kan man inte sluta tänka på det när man ser scenen



Jag ska se Apocalypse Now i helgen, har varit en film jag satt på väntlistan ett tag nu. Sedan tänkte jag se Linje Lusta.

Du kommer inte bli besviken på Apocalypse Now. En av världens bästa krigs-filmer i mitt tycke!

Detsamma gjorde han i Island of Dr. Moraeu, fast då hade han en hörselsnäcka i örat som sa alla hans repliker.

Vad många inte känner till är att Brando hade ett bisexuellt förhållande med en man under tiden han vistades i Paris. Brando åkte till Paris i samband med en period då han ansåg sig missförstådd i Hollywood. Brando var dessutom gift flera gånger (med kvinnor).

Dom borde sagt åt honom att lämna det sjunkande skeppet istället. Och ta med sig Val Kilmer. Även om dom hatade varandra.

Alla borde se Apocalypse Now. Fantastisk. Kan aldrig höra The End med The Doors utan att bli starkt påverkad som resultat av filmen.

Och ja, Ass.Parade, jag var medveten om den trivian också. Såg faktiskt dokumentären om filmens skapande från '91 härom dagen bara för på grund av den här tråden. Kunde varit bättre men absolut sevärd även om den inte visade något jag inte redan visste.

Jag gillar den faktiskt och det är en av mina guilty pleasures från den tiden då man var ung och lätt påverkades av film då man inte hade mycket att jämföra med och så, mycket nostalgi för min del.

Sjukt bra låt, och likaså en sjukt bra rulle!

On the Waterfront och därefter A Streetcar named Desir e

Såg just hans nya dokumentär "Listen to me, Marlon". Fan, det var nästan 10/10, fantastiskt bra.
Han hade integritet, ärlighet och en karisma sällan sedd. Han var en mycket känslig man (som de flesta genin inom konstvärlden, no pun intended men det är sanningen) och stod för sina misstag.
Jag grät nästan lite i slutet.

Inget konstigt egentligen att han var bra vän med Michael Jackson. Marlon brukade bland annat under 90-talet dra till Neverland och stanna där i flera veckor för att vila upp sig. Båda hade en utnyttjande far, båda lät sig inte styras av andra och var sig själva vilket gjorde att det snackades skit i media. De var båda känsliga idealister. Johnny Depp delar också många personlighetsdrag med dessa och var också bra vän med Brando och Elisabeth Taylor (MJs bästa vän).

Tänkte starta en tråd om Marlon Brando, men bumpar denna tråd istället. Brando gjorde en del filmer, men gentemot många andra skådespelare relativt få. Det är tydligt i tråden vilka filmer det är som nått "yngre" generationer. Verkar vara få som sett de mer obskyra filmerna. Jag har sett ett antal i raden, men långtifrån alla. Här kommer mina tankar om filmerna jag sett. Positiva som negativa.

A Streetcar Named Desire (1951): Nämnd som en viktig film i historien. För er som inte vet är det en teaterpjäs som blivit film. Det är i princip en teaterpjäs fortfarande. Brando är rätt bra i sin roll, men så här sjuttio år senare har jag svårt och se att gemene tittare kommer bli fasincerade av detta. Jag väntade mig något helt annat. Tyckte den var helt okej i slutet dagen, men knappast något som förändrade min syn på skådespeleri, Marlon Brando eller något annat. Ska du se denna kan det vara bra och veta att det är baserat på teater och inte en vanlig spelfilm (t.ex. The Godfather eller Superman).

Viva Zapata! (1952): Marlon Brando i en western. Den har daterats på sina platser, men är en sevärd western fortfarande. Kanske inte i topp av sin genre, men rätt bra.

The Wild One (1953): Marlon Brando spelar en tuff motorcykel kille. Den har definitivt en gammeldags charm, men hur en tuff motorcykel kille agerar har ändrats brutalt sedan 1953. Tyckte första halvan av filmen var klart sevärd. Andra halvan sisådär.

On the Waterfront (1954): Filmen som fick Al Pacino att sitta kvar i salongen och se om den. Jag gillade denna. Tycker Marlon Brando är bra och filmen är bra. Det är dock länge sedan och är man någon bara van vid modern film kanske den inte kommer gripa dig som den gjorde Pacino för en livstid sedan. Med mig gjorde den däremot det. Tycker filmen fångar variation på ett bra sätt. Finns flera bra scener av olika stil.

The Young Lions (1958): Krigsfilm med dåtidens stora Montgomery Clift och Dean Martin. Helt okej film, men väl lång och med den uppsjö av andra krigsfilmer som finns vet jag inte hur sevärd den egentligen är. Säger den något som andra kända filmer inte säger lika bra eller bättre? Tveksamt. Helt okej ändå.

One-Eyed Jacks (1961): Jag har någon version av denna med dålig bildkvalitet. Tyckte första delen av filmen kändes som en b-rulle, men den blir bättre. Försök hitta någon i bra kvalitet är mitt tips. Gillar du westerns är den att rekommendera. Med just denna var Marlon Brando även regissör.

The Godfather (1972): En av världens mest omtalade filmer. Vad mer kan jag skriva som inte skrivits tusen gånger om? Brandos entré för en, då, yngre publik.

Last Tango in Paris (1972): Filmen direkt efter Gudfadern och en minst sagt annorlunda film. Mycket sex är det och knappast något att se på fredagsmys med familjen. Dock riktigt bra på sina platser. Mer för filmnördar som vill se något annorlunda kontra någon som vill se kommersiella storfilmer.

Superman (1978): Den första stora satsningen på en film om en superhjälte? Den har klart sitt historiska värde och jag gillar Christoper Reeves charm som hjälten, men Marlon Brandos roll var väl minimal? Jag minns knappt om jag ska vara ärlig. Kan tänka mig att den DÅ var fascinerande med att superman flyger, men idag? Tveksamt om det är något jag behöver se om.

Apocalypse Now (1979): Lång krigsfilm med många kända skådespelare. Är man intresserad att se "äldre film" kan denna vara en bra start. Lite på samma sätt som Gudfadern. Just Brandos roll står sig ut starkt mot vad man är van att se i senare kommersiella filmer.

Don Juan DeMarco (1994): Brando har nu börjat komma upp i åldern och hans stora satsningar på att vara unik eller vara större än livet känns borta. Tycker ändå detta var en charmig film. Ser hellre om denna en rad andra jag nämnt i detta inlägg.

The Score (2001): Sista riktiga filmen med Brando. Passande nog med De Niro och Edward Norton. Ett möte mellan tre generationer. En godkänd film för att runda av en lång karriär. Inget man måste se i sitt liv, men godkänd.

Listen To Me Marlon (2015): I inlägget över mitt nämns denna dokumentär eller vad man ska kalla det. Ingen spelfilm i vanlig mening, men jag gillade den starkt. Den ökade klart mitt intresse för legenden. Inte fel att titta på för äldre fans som nostalgi eller folk helt nya för honom som vill ha en inblick.

Gudfadern = klassikern. Världens kändaste film? Här är Marlon Brando riktigt bra.

A streetcar named desire. Gapigt i början utav filmen då det händer en massa. Andra halvan är mycket lugnare, vilket är skönt. Sevärd.

Apocalypse now = långsamt drama i krigsmiljö. Bra gjort att få till en så bra handling med tanke på att jag har hört att boken inte utspelar sig i krig.

Om The waterfront = ung Brando. Enligt mig är detta den film där Marlon Brando skådespelar allra bäst. Flera intressanta scener från början till slut.

För snart fyra år sedan gjorde jag min lista över då sedda filmer med Marlon Brando (något inlägg upp i tråden). Tiden flyger iväg! Här fortsätter jag med filmerna jag sett sedan dess. En tanke eller två kring dessa.

Guys and Dolls (1955): En musikal med b.la. Frank Sinatra. En del charmiga nummer och intressant tidsdokument. Gillar man inte musikaler kommer denna inte ändra din syn på genren, men som musikal är det ett helt okej alternativ bland alla som finns.

The Fugitive Kind (1960): Här är Marlon Brando bra, men handlingen når aldrig något bra klimax och slutet är en katastrof. Värd att se om man gillar Brando mycket, men filmen i sig lämnar en del att önska.

Mutiny on the Bounty (1962): Tycker ungefär samma om denna som versionen från 1980-talet. En film uppdelad i tre delar. Första är okej. Mitten är bra. Slutet blir träligt. Hade hela filmen hållit samma kvalitet som mitten hade denna varit en av Brandos bästa filmer, men nu blir det mest för filmnördar.

The Chase (1966): Här har man fått med unga Robert Redford och Robert Duvall. Brando är rätt bra i denna och filmen som helhet ganska bra, men känns lite ofokuserad. En del saker känns som de mest sölar ner tempot.

The Appaloosa (1966): En western som funkar, men har ett märkligt slut. Bästa är scenerna med John Saxon. Tidsvis ruggigt underhållande.

The Night of the Following Day (1969): En thriller på mindre skala. Intressant idé till film, men lite dialog och väldigt ofokuserat upplägg gör detta, för mig, den svagaste av filmerna i detta inlägg. Marlon Brando känns mest trött och det som är intressant är inte intressant nog för att hålla intresset uppe.

The Nightcomers (1971): Den märkligaste filmen i detta inlägg. Långtifrån någon blockbuster eller respekterat drama, men Brando är bra och filmen i sig är rätt bra den med. Inget jag skulle rekommendera till vem som helst, men sannolikt en av hans mest underskattade filmer.

A Dry White Season (1989): Här hade Brando kommer upp i åren. Ändå rätt underhållande och filmen i sig är rätt bra den med. Ingen 80-tals klassiker, men väl värd att spana in. Donald Sutherland är med också.

The Freshman (1990): En filmatisk lillebror till The Godfather triologin ur ett humoristiskt perspektiv. Brando spelar i princip samma roll som i de tidigare filmerna. Lite små kul film.

The Brave (1997): Johnny Depp är stjärnan och regissören. En film som flummar iväg ibland, men annars en rätt bra film. Gillar man smalare filmer kan detta vara något.