Ni som missbrukat och bott på gatan, hur var era liv?

Ni som missbrukat och bott på gatan, hur var era liv?

• Hur gammal var du då?
• Hade du några vänner eller någon kärleksrelation?
• Hur länge pågick gatulivet?
• Hur fick du in pengar?
• Begick du några brott? (förutom missbruket) Begick du några våldsbrott för att få pengar?
• Vad åt du och var fick du maten ifrån? Åt du ordentligt? Varför/varför inte?
• Var sov du?
• Hur skötte du din hygien?
• Hur kommer det sig att du bor i en lägenhet idag?
• Har du ett jobb idag? Hur försörjer du dig idag?
• Knarkar du fortfarande? Kommer du att börja igen?

Det började när jag var 20.
Jovars. En del lär ju ha varit enbart för att ha någonstans att sova men nog lågs det och umgicks med vänner.
I ett sträck har det bara varit några månader åt gången men totalt över 10 år utan egen bostad.
Småstölder, företagsinbrott, drogförsäljning. Sen soc ibland också.
Se ovan. Inga våldsbrott för att få pengar dock.
Det beror ju så klart lite på men "ute" är ju inte ett helt långsökt svar. Ibland hade jag pengar och då köpte jag mat, ibland stal jag den och ibland åt jag på Stadsmissionen eller Frälsis.
Parkbänkar, lekstugor, Nordstan, trappuppgångar, tvättstugor, härbärgen.
I regel ganska dåligt men tog varje chans att duscha och tvätta. Naglar var konstant välklippta och rakade mig gjorde jag på offentliga toaletter om det behövdes.
Genom att jag gav mig fan på det typ. Sen så tror jag att kommunen jag bor i nu tyckte jävligt synd om mig.
Just nu är jag sjukskriven, annars jobbar jag på en skola.
Använder droger ja. Men inte i närheten av den nivån det var på då det begav sig.

Hur var du som människa när du var "gatumissbrukare", var du läskig? Gjorde man rätt i att gå åt sidan när man mötte dig på gatan?

Jag var ungefär som jag är nu faktiskt. Tror jag i alla fall. Och som jag var innan jag blev hemlös för den delen. Däremot har jag god hållning, rätt bredaxlad och tenderar att se lite arg ut med rätt besluten blick, sånt får folk att flytta på sig. Men i övrigt så var jag ju sällan synligt smutsig eller skabbig.

Men var du snäll då? Hur stor var risken att man oprovocerat skulle åka på med stryk, få en kniv i magen eller en spruta i armen eller liknande? Om man mötte dig i en gränd på natten, vad hade hänt då? Vad hade du haft i tankarna då?

Jag tänker mig att missbrukare kan vara psykotiska och gå bananas. Men samtidigt så verkar de vettiga, då många kan "utföra jobb" med precision och ganska snillrikt för att få pengar.

Här är en rätt störd fråga (men jag är som sagt inte normal): om du levde samma liv fast utan missbruk, och sparade ihop pengarna istället, vad hade din månadslön varit då?

Varit hemlös hela mitt vuxna liv (sovit hos vänner o flickvänner). Men var helt hemlös utan någon eller något när jag var 22-24.

Min familj tog avstånd från mig, även mina vänner ville inte ha med mig att göra för att jag använde sprutor. Hade någon knäpp flickvän som var med mig ibland när hon rymt från behandlingshem, men annars ensam.

2-3 år.

Jag stal allt jag kom åt och sålde droger.

Nej inte så, kunde väl agera hotfullt om någon dryga med pengar, kanske slog någon någon gång.

Jag stal mat, åt väl någon gång om dagen pga tjacket.

trappuppgångar, soprum, garage.

Jag tvätta mig på offentliga toaletter, duschade på stadsmissionen ibland.

Jag sökte hjälp, hamna på behandling, praktiserar o varit drogfri i 1 år.

Hur är/var din relation med dina föräldrar då?

Varför i hela friden skulle jag vilja hoppa på någon helt oprovocerat? Till att börja med så kanske man väljer fel person, för det andra så kanske personen tycker det är en bra idé att ringa snuten och att slösa droger på helt okända människor som kanske inte ens vill ha dom är ju bara barockt. Jag är liksom en snäll, fredlig och vänlig människa som inte bråkar med någon utan någon anledning. Givetvis har jag slagit folk på käften och andra otrevligheter men det har inte varit för att nån tittade på mig konstigt när dom gick förbi eller så.
Mycket konstig tanke. Dom flesta är alldeles vanliga människor med förhållandevis fullt fungerande hjärnor. En del vill bara vara ifred och göra sin grej medans andra bara vill komma ifrån misären.
Bra fråga. Vissa månader nästan inget alls, andra månader över tjugotusen.

Jag tjänar inte ens tjugotusen på mitt heltidsjobb, hur fick du ihop så mycket? Knappast genom cykelstölder... Eller?

Det gör inte jag heller idag så det känns ju lite surt. Det var för det mesta drogrelaterat. Det ger rätt fina pengar om man lever ett liv där man kan i stort sett strunta i risker. Det låter kanske lite motsägelsefullt då jag ovan skrev att man (jag) inte ville dra på mig snutens ögon i onödan men det är ju i ärlighetens namn rätt stor skillnad på att smuggla droger och att oprovocerat slå folk på käften. Jag stal nog inte en enda cykel för övrigt.

Hur reagerar era kopisar/barndomsvänner/ex/flickvänner/pojkvänner/familj/släkt/grannar/arbetskollegor/kompisars föräldrar osv när dom visste om att eran situation spårar så totalt?
Någon måste man ju kunna få bo hos hellre än att dom ser än stuka under helt?
Tom samhället har ju egentligen ett ansvar (idag kanske mer bara en ambition) om att om man inte klarar av att ta vara på sig själv i den grad att man behöver bo på gatan, att iaf hjälpa med att fixa ett temporärt tak över huvudet samt mat och vård om man gör som dem säger och spelar lite boll (även downsyndromare får ju eget boende).
Bara man har bara någon/några som kämpar för en själv som människa borde det ju lösa sig någonstans i ledet innan man behöver sova nästan konstant i trapphus och halvt leva i svält, oavsett om man nu har ett problem med droger eller ej här i Sverige.
Visst har jag även själv slaggat ute i det fria när man varit ute på äventyr långt hemifrån och man bränt sina allra sista pengar ens till mat och husrum.
Men då har man ju alltid styrt upp pengar dagarna efter genom att snacka sig framåt och begå bägge lagliga samt olagliga jobb dagen efter samt även kontaktat folk runt i ens närhet för akut hjälp.
Jag menar hellre suga av några äckliga gubbar, eller råna och hussla pengar samt svartjobba och mygla till vänster och höger än att behöva sova ute längre perioder i sträck och inte ha pengar nog till mat alla dagar i veckan!
Det är ju ingen fara och torska direkt heller om man bor på gatan, i värsta fall blir det bara en volta på kåken eller en sväng på rättspsyk här hemma i trygga Sverige

MvH

Fast problemet när man är permanent hemlös är att det inte är så lätt att svartjobba eller vad det nu kan vara. Det brukar kräva att man kan sköta sin hygien dagligen, byta kläder och såna där saker vilket inte riktigt fungerar när man inte har någonstans att bo.

Sen är det ju inte alltid så lätt alla gånger. Morsan bodde med sin snubbe i en etta, att ha mig boendes där var liksom inte gångbart.

Hur folk reagerar är klart olika, en del blir förbannade, en del tycker att man ska ta sig i kragen, några att man får skylla sig själv. Och det får man ju faktiskt, i mångt och mycket men samtidigt så har Sverige inte direkt några planer för hur man ska ordna saker och ting för vanligt folk som råkar hamna i såna här situationer, för det händer.