Citat:
Ursprungligen postat av
Grantoppen2
Min man har inte Aspbergers vad jag vet, men han är inte så mycket för att prata om hur saker ser ut eller upplevs. Det är liksom överflödigt. Kan nog bero på varifrån i landet man är ifrån tänker jag också.
Har en manlig släkting som är likadan. Han har definitivt inte asperger, men är helt ointresserad av konst och muséer, samt har ingen aning om ifall någon t ex har bytt duk på bordet, eller matta i vardagsrummet. Tror inte heller att han skulle kunna redogöra för om han åkt förbi ett rapsfält eller ett fält med gungande råg Det är inget han uppmärksammar. När det kommer till idrott och bilar noterar han detaljer utan problem.
Jag skulle tro att Linas make har varit singel länge, kanske mest äter ensam eller på jobbet, dvs då behöver man inte vänta in någon och som akutsköterska är det antagligen ofta bråttom att få i sig maten, inget finlir. Jag har akademikerkompisar som vuxit upp i akademikerhem där de åt på olika tider, pappan läkare och mamman psykolog, och där började de äta utan hänsyn till varandra. Tror inte alls på någon diagnos (fast asperger är väl inte en diagnos längre). En del familjer lär inte sina barn att man ska vänta med att börja äta till dess att alla har fått mat.
Kanske även lite nervositet som fick honom att "göra fel" vid matbordet.
Hon verkar inte särskilt kul.