Citat:
Ursprungligen postat av
Spider-Girl
Jag tycker faktiskt att han verkar vara rejält trött på hennes sura, otrevliga episoder och att han förhåller sig lite mer distanserad till hennes love bombing på fyllan. Han börjar troligtvis märka att det just bara är på fyllan det händer. Finns inget som tyder på att han får en kick av det.
När hon var nykter orkade hon inte ens hälsa på på hans jobb eftersom det "traumatiserade hennes hund".
Kick och kick, att han har blivit känslomässigt investerad i Ebba är ju rätt tydligt. Sedan är han nog inte så hooked on a feeling att han kan komma loss och frigöra sig.
Tycker att Ebba är klok på ett sätt. Hon verkar vilja att han ska stå på sig mer, så tänker inte en verkligt förtryckande partner.
En del i hennes irritation är faktiskt att han ber om ursäkt när han inte alls har anledning till det. Mitt i allt sitt känslomässiga kaos tycks hon ha den fina egenskapen att hon vill att han ska lägga av att vara så överdrivet överseende och som att hon vill väcka honom att utveckla sig själv och bli mer stark som man.
De har lite att lära av varandra de där bägge. Ja, även Pontus, för även en mer harmonisk tjej hade till slut reagerat negativt på hans ständiga undfallenhet.
Dom är fina tillsammans som kemiskt experiment och jag ömmar för dem båda två. Kanske rent av så att det går att få dem att fungera som par på ett sätt som inte är så uppenbart på ytan, även om det troligtvis inte slutar så. Lågoddsare på ytan som Dennis och Jannika har i det långa loppet en tristare seglats framför sig på kärlekens ocean.
”Hvita svanor tamt i vassen
Kryssa efter gunst och bröd.
Ut på djupet, svarta svanor
Ut, I barn af natt och glöd”
Carl Snoilsky.
Hejar på Ebba och Pontus mer än något av de övriga paren, även om de nog inte väljer att harva vidare som ”gifta”.