Skäms ni inför era kära, era familjer?

Hur känner ni inför att familj eller flickvän/pojkvän får veta att ni pundar? Mina anhöriga vet att jag gjort förut men de tror jag är ren. Jag tycker det är sjukt att vissa ska skämmas över sina beroenden. Det här med tabu måste fan bort, utan det kan folk få mycket mer hjälp tror jag. De som vill sluta alltså. Jag är inte för kriminalisering.

Hur gick det till när era familjer fick reda på era sysslor? Berätta era historier. Vad blev reaktionerna från de anhöriga? Om ni skämdes, hur hanterade ni det? Var era anhöriga hjälpsamma eller var det talk to the hand som gällde?

När jag var tonåring fattade familjen att man höll på med skit men ingen kunde hantera det riktigt, man svek folk som fan. Man kan ju mörda sig själv för mindre. Det där är en riktig hatkärlek inför droger. Man hatar se folk hamna i skiten men man tycker det är så jävla skönt bara. Alla har vi nog det dilemmat kanske? Vara för eller mot? Jag brukar alltid säga att låt aldrig dina ungar få tag i droger, det är skit, samtidigt som man själv brukar, hyckleri eller?

Vad är det värsta ni varit med om när nån fått reda på att ni pundar? Blivit lämnad? Utkastad som ungdom på gatan? Sånt.

hyckleri, nja. Alltså det är mer så att håll på med droger är en riskfylld hobby och inget för svaga psyken tycker jag . Därför rekommenderar man det inte då en hel del människor inte är lämpade för droger men inte förstår det själva

de lackade satan, de har catchat mig 2 ggr nu morsan älskar att rota och leta sanningen trots att hon inte kan hantera det

Du röker antar jag? Fick känslan av ditt användarnamn bara. Vad säger mor din då?

Jag har slutat bry mig för längesedan.

Stämmer bra det. Blivit tillsagd att jag ska lägga av omedelbart. Hon ville att jag skulle få proffshjälp, vilket jag vägrade givetsvis. De vill mitt bästa men problemet är att jag mår bra av mitt bruk och det är accepterat i min generation. Det e tufft.

Nej det är inte tufft någonstans.
Är du tolv år ?

Säg till henne att hon inte behöver oroa sig och kan lita på dig.
Och att du aldrig skulle ta några droger som man är man-made som skulle skada dig.
Visa bara bra sidor så har hon inget att klaga på.

Nej jag skäms inte inför familj och vänner, för att jag varit beroende och missbrukat.

Under många år gjorde jag det. Skämdes så mycket att jag aldrig ville erkänna mitt missbruk. Skämdes för jag var så svag, kunde bara ljuga och svika.

Verkligheten kom i kapp och till slut kunde jag inte komma undan längre. Var tvungen att söka hjälp eller dö.

Jag valde hjälpen och i den hjälpen insåg jag att det måste bli slut på lögnerna. Faktum är att genom att sluta ljuga och gömma mig har mycket av skuldbördan lättat. Det är lättare att vara ärligt drogfri än att hitta på ursäkter för än det ena än det andra man gjort.
En sorts befrielse nästan lika stor som drogfriheten själv.

Som missbrukare var jag rädd för vad andra skulle tycka. En rädsla som i mitt fall var helt obefogad. Bara mött värme och stöd. Kanske jag haft tur, men jag ångrar inget.

Jag skäms inte för det jag gjort på fyllan, men jag ångrar det. Vet att gjort är gjort, accepterat det.

Jag skäms över alla lögner och svek som var min vardag. Reparerar genom att vara ärlig. Tar tid, men tiden är på min sida så länge jag är nykter.

Han menar ju att det ät tufft som i att det är tufft att ha en bruk men inte kan vara ärlig med det.

Ja, jag skäms. Inte för att jag varit beroende men för alla lögner, svek, trixande och för att dom blivit medberoende. Det är åt helvete hela beroendeproblematiken runt omkring, det är allt skit man orsakar sina nära och kära jag skäms för, inte att jag skadat mej själv, min kropp och själ.

Helst av allt skulle jag vilja börja om när jag var 13-14 år och gett fan i att ens smaka på vin och öl, det var ju inte ens gott i början. De gånger man haft kul med alkohol eller droger kan aldrig väga upp ens ett uns av all ångest, skada, lidande som man genomlidit. Alla sinnesförändrande medel har i hela mitt vuxna liv varit ett gift för mej och jag kan skämmas lite att jag aldrig insett det fullt ut, jag har bara förnekat och försökt kontrollera det utan framgång.

Jag hoppas att jag en dag kan leva utan skammen, att jag kan acceptera det som varit och att jag lyckas bygga upp nytt förtroende bland mina nära och kära.

njäe skäms inte över mitt ''missbruk'' röker då bara gräs dock.. vilk
Men när jag var mindre o bodde hemma så blev hon nästan argare där jag kom hem full haha..