Är språk som är rika på böjningsformer objektivt svårare än andra?

TS borde ha formulerat sig annorlunda. Men jag anser mig ha rätt när jag säger att svårighetsgraden för en person som själv har ett formfattigt språk generellt i princip ökar med antalet böjningsformer vid inlärningen av nya språk.

Det kan jag köpa, givet det jag fetade. Men säger du då egentligen något annat än att det är lättare att lära sig nya språk som fungerar som det egna modersmålet, och att det blir svårare ju mer de inte gör det?

Nej, det är ju sant, så påståendet blir ju i princip truistiskt, som att man kanske kan jonglera med två bollar, med svårighet med tre och kanske aldrig eller med enorm svårighet med sex, åtta eller fler. Det beror ju på utgångsläget. Själv bedömer jag att jag skulle kunna lära mig att skaffa mat och logi, söka arbete, fråga efter vägen, ge en kärleksförklaring eller ge en utskällning (eller inte, om kulturen som språket tillhör är väldigt konfrontativ) och några saker till på i princip alla språk som finns.

Men då är jag fortfarande på sin höjd som en som jonglerar med två bollar och ganska oskickligt. Om vi säger att max antal bollar är tio kan jag på svenska åtminstone jonglera med nio, kanske alla tio, på engelska och tyska mellan fem och sju beroende på flera faktorer och på latin kanske med tre men absolut inte fler, snarare skickligt med två. Om man räknar in språk som man lär sig på köpet med svenska och tyska kanske jag kan jonglera med sju bollar på norska och fem eller sex på danska och kanske en boll på nederländska. Jag kan i flerspråkiga porrtidningar läsa den nederländska texten och jag förstår Tulpen aus Amsterdam på nederländska. Det är nog snarare som att alls kunna kasta bollen från hand till hand. Från latinet har jag på köpet fått förmågan att förstå vissa korta meningar på italienska, vissa ord på spanska, portugisiska, franska, rumänska och kanske på några av de romanska lilleputtspråken i Alperna också. Men du fattar hur jag tänker antar jag.

Hur hycklar jag menar du?
Inte så konstigt då franska har 17 vokaler och svenska 19, medan ryska bara har 6.
Jag vill minnas att hon tyckte det var lätt att svenska inte hade kasus och att verben var mycket lättare än tyska, samt att det var mer regelbundet. Tilläggas skall att hon läste svenska i Estland innan hon flyttade till Sverige.
Fast med tanke på att ingen tycks tycka polska är lätt, så är det nog ett ganska bra tecken på att det faktiskt är svårt.

Jag gav tråden en felaktig rubrik. Om du läser, så ser du att mitt generella resonemang är att en engelsman och en polack inte lär sig varandras språk lika fort.
Det är som du säger, upprepa sig eller sluta skriva. Jag väljer att upprepa mig, men det innebär inte att jag gillar det.
Då är jag hemskt ledsen att behöva informera dig om att jag inte har möjlighet att genomföra en sådan undersökning. Det innebär inte att ämnet i sig är förbjudet att diskutera och spekulera i, och den friheten tar jag mig. Om det inte passar dig så är det väl tråkigt.

Genom att diskvalificera alla mest lämpliga sätt att mäta språkens "objektiva svårighetsgrad", exempelvis hur snabbt barn lär sig ett språk, när du senare klagar på att andra skulle diskvalificera dina definitioner...

Det och att du har pratar om logik och förnuft när du i andra inlägg begår grova argumentationsfel, exempelvis ad populum. Det är hyckleri på hög nivå.


Vilket inte förändrar det faktum att de lärt sig svenska språket lika snabbt.


Om hon var en språkligt utbildad människa så kanske svenska var lättare, precis som en språkligt utbildad säkerligen kan enkelt lära sig polsk grammatik i jämförelse med en som inte kan någonting om grammatik öht. Det var ju ett av skälen till att man ville behålla en mer grammatikinriktad undervisning i svenska i våra skolor, för att just underlätta för eleverna när de senare ska läsa ett annat språk (engelska, spanska, franska, etc.).


Nej, varför skulle det vara det? Jag har sett idioter till polacker som hävdat att skälet till varför engelska är ett världsspråk är för att det är "så lätt, annars så skulle det inte få spridning" (som om polska skulle fått spridning om det "inte vore så svårt")...

Vad folk tycker och vad saker o ting är är helt olika saker. Det finns jättemånga somt "tycker" att laga mat är svårt så de köper pizza istället, innebär det att det är "svårt" att steka falukorv och koka makaroner? Återigen, det här handlar ju inte om upplevelser utan vad som faktiskt är.


Jo, visst lär de varandras språk lika snabbt.


Dogmatiker brukar resonera så: plikten (att vara dogmatisk) kommer före allt, även ens välbefinnande.

Det är just genom upprepningens logik som dogmatiker försöker göra sina idéer till sanningar. Det är därför de har svårt att sluta upprepa sig, de skulle ju då sluta vara dogmatiska och förlora sitt raison d'être.

Det finns ju inga direkta skäl för dig att fortsätta posthora (vilket är vad du gör) då du redan framfört dina argument och heller inte lagt till några nya, så rent kunskapsmässigt så ger du tråden ingenting. Min teori om att du är en dogmatiker håller alltså, jag kan inte se någon annan rationell förklaring till ditt beteende.


Det är väl snarare tråkigt för dig eftersom du måste fortsätta vara dogmatiker? Du kan givetvis spekulera hur mycket du vill. För min del så få du anse att polska är objektivt svårare än engelska och svenska med hänvisningar till du såg en hund bajsa på trottoarkanten för en vecka sedan och att det var ett omen för att du har rätt, det är ungefär lika vetenskapligt som det du håller på med nu.

Om man på allvar tror att en engelsman lär sig polska lika lätt som en polack lär sig engelska så är det nog dags för en liten reality check.

Många polacker läser svenska eller norska på någon kurs i ett år utan att sätta foten i något skandinaviskt land och pratar sedan helt ok. Har hört ett flertal exempel på det. En svensk som skulle läsa en polskakurs på ett år däremot skulle nog knappt kunna beställa en pizza.

Ytterst få vuxna ickeslaver som flyttar till Polen och bor där några år uppnår mer än nybörjarnivå i språket. Det är någonting utöver det vanliga och absolut inget som polacker förväntar sig om det går att kommunicera något så när med en sådan person på polska.

I staden där jag bor i Polen t.ex. finns det ett stort antal svenska medicinstuderande. Jag har träffat flera femteårsstudenter som knappt pratar ett ord polska.

Visst finns det polacker i England också som lyckas undgå att lära sig engelska, fast det är mest för att de endast spenderar tid med de andra hundratusentals polacker som bor där.

Ja, fast återigen så handlar väl inte tråden om vår "reality"? Vill man diskutera hur morfologisk rikedom påverkar ett språks "svårighet" så är det nog det dummaste man kan göra att blanda in engelskan med tanke på dess helt unika position.

Återigen borde väl frågan lyda nåt i stil med: Lär sig en slavisktalande bonde från 1700-talet sig en kinesisk dialekt lika fort som en kinesisk bonde lär sig ett slaviskt språk? Under förutsättning att de teleporteras rakt in i varandras verkligheter och har exakt samma incitament (tvång) att lära sig respektive språk.


Och det finns ett starkt socialt tryck och höga förväntningar på att prata polska? Man uppfattas som avvikande, konstig och obildad om man inte gör det?

Det känns mycket skumt, men några utbytesstudenter i Finland kan mycket bättre svenska än finska. De säger att det var så lätt att lära sig svenska. En person som har aldrig bott i något skandinaviskt land sade att det är synd att man kan inte beställa mat på svenska även om menyn skulle finnas också på svenska. T.ex. behöver man använda partitivformen efter ett räkneord. Snabbt räknat finns det 13 sätt att bilda den i singularis, om man inte iakttar vokalharmonin.

Du får det att låte lite grann som att risken att svälta ihjäl i Finland är väldigt hög då man bara har en chans på tretton att landa på rätt partitiv singular?

Är det inte i själva verket så att man (utan att ens kunna finska) skulle klara pricka in en ganska hög procent partitiv singular bara genom att spendera ~10 minuter på denna sida?

Och att man sen om man faktiskt kan lite finska och har en del högst återanvändbara regler för konsonant- och vokalförändringar i ryggmärgen kommer upp i en ännu högre procent?

Tja, jag läste på just samma sida och lärde mig i dag att ori (hingst) blir oriitta i partitiv. Jag visste t.ex. veitsi~veistä (kniv), men det har ingen logik heller, och vuxna med ett normalt IQ vet ofta inte att veitsi blir veistä, utan kör med något annat. I svenska skulle det vara ytterst konstigt om en modersmålstalare inte visste hur kniv böjs, men i finska är det vardagsmat.

Om det råkar vara ett ord som inte hör till undantagsorden är reglerna ändå extremt komplicerade, speciellt om ordet slutar med ett kort i. Jag förstod inte alls den regeln, och skulle också eljest tippa på att utlänningarna lär inte sig de reglerna, utan lyssnar på ord för ord hur man bildar partitiven.

Och om man har hört ordet i partitiv kan man fortfarande inte alltid veta hur det ska böjas annars. Själv visste jag att koko~kokoa (storlek) men var tvungen att googla vad "i storlekarna" är på finska, då jag hade inte hört just den böjningsformen (pl. inessiv) tidigare. (Svaret var ko'oissa.)

Det gör man också, kallas för pinyin.

Vadå kinesiska svårt; även små barn kan prata kinesiska

Eftersom barn lär sig språk lika fort så valde jag att ändra frågeställningen lite, även om jag döpte tråden till fel namn. Jag har sagt det till dig en gång.

Hur begår jag argumentationsfel menar du?
...vilket i sig inte säger emot min teori på något sätt.
Svenska är alltså lättare om man har koll på grammatiska termer, men inte om man inte har det?
Fast om människor tycker ett språk är svårt, så är det ju svårt eftersom definitionen av "svår" i fallet är att många tycker det är svårt. Vad ska vi annars jämföra med, om inte människor? Datorer?
Vad finns det som tyder på det?
Du får tillskriva mig vilka epitet du vill om du tycker du vinner argumenten lättare så, men jag har personligen svårt att se hur diskussionen då förs framåt. Du verkar ha missuppfattat en sak; jag är inte ute efter att vinna debatten, det ser jag ingen poäng med. Jag är här för att diskutera och utbyta idéer om ämnen som intresserar mig. Om jag sen vinner eller förlorar debatten är fullständigt ointressant. Vi diskuterar språk, inte politik...