Måste sluta igen

Jag har sån jävla ångest över det här. Var ren ett tag. Började snorta igen. Jag gillar det ju. Men jag känner att det kommer gå åt helvete på lång sikt nu. Kan inte hantera det. Kör dagligen. Det känns inte bra. Men samtidigt har jag inga mål eller hopp i livet. Så jag pendlar mellan att skärpa mig eller fortsätta för känslan av "fuck it all", vad spelar det för roll. Vi ska alla dö en dag. Men samtidigt, anhöriga kommer hata mig för alltid, bruden kommer sticka, pengarna kommer brännas, om det fortsätter. Jag lever i nuet och är impulsiv av mig. Jag tänker sällan på konsekvenser men nu tvekar jag.

Men hur fan gör man om livet känns så meningslöst och det är skönt att punda? Behöver väga för och nackdelar, men det är hedonistiskt man tänker här på att bara njuta för stunden. Är jävligt svag. Jag är en beroendepersonlighet, blir lätt beroende. Jag tog i början bara en gång i veckan, nu är det nästan varje dag en gång om dagen. Jag undrar, ni som slutat med tjack och sånt, mådde ni bättre som rena eller saknar ni det? Hur förändrades era liv? Vad var värst respektive bäst med att sluta?

Nu är jag ingen erfaren tjackis men jag tycker du borde sluta direkt med att ta varje dag. Begränsa dig till fredag eller lördag till en början, sedan kan du sluta med det också om du inte känner att du vill ta längre.

Det skönaste med att sluta måste vara att du inte har något att dölja längre. Det ligger ingen baktanke och gnager om att du kanske blir intagen till polisen, att din familj misstänker något etc. Det blir ett skönt lugnt i huvudet.

Du lever inte i nuet ifall du ständigt grubblar på dessa tankar och söker din permanenta tillflykt till droger. Du tänker antingen på nästa fix eller har ångest över vad du gjort tidigare. Hur det är att leva i nuet är bortom all rim och reson för mig.

Vill du njuta för stunden, så gör det i varje stund i ditt liv, inte bara den relativt korta tiden då du är hög.

Läs boken The power of now så kommer du förstå vad jag menar. Ledsen för att jag låter som en hippie, men det är sån jag är.

Du sa det själv: "Men samtidigt, anhöriga kommer hata mig för alltid, bruden kommer sticka, pengarna kommer brännas, om det fortsätter.". Och framförallt så ska du sluta för din egen skull, slippa stressen och kroppen mår bättre. Ta en dag i taget, du kommer må piss i början. Mitt tips är att inte använda benzo eller något annat preparat i början, för klarar du det så klarar du allt. Lycka till!

Bra och precis beskrivning på hur man känner sig som beroende!

Du är inte en missbrukare längre utan fysiskt beroende av droger. Som sådan tycker jag du ska lägga in dig på avgiftning, gärna på ett behandlingshem följt av behandling.

Har varit i samma läge som du. Allt känns hopplöst och meningslöst, så länge man är beroende. Man ser ingen framtid alls, bara en cirkus av dagar som bara passerar. Lönlösa försök att skärpa sig och sluta. Följt av misslyckanden. Man är trasig helt enkelt.

Att bli drogfri kostar på kroppsligt och mentalt. Det gör jävligt ont på alla sätt helt enkelt. Men det går! Det är så mycket värt, även om det kanske tar 1 år!

Tycker du ska svälja stolthet och misstro mot vård/samhälle. Vad har du att förlora på det?

/Lycka till!