Citat:
Ursprungligen postat av timpani
Det där är en myt. Det har faktiskt ingenting att göra med att grisen anses smutsig. Gamla testamentet delar upp djuren i grupper. Domesticerade idisslare - nötkreatur, får, getter o.s.v. - alltså djur med klövar som var speciellt lämpade för det palestinska bergsbygderna - klassades som rena. Grisen dömdes ut som oren för att den hade klövar, men till skillnad från ovan nämnda djur inte idisslar. Den passade alltså inte i det gudomligt bestämda klassificeringen för djur och utdömdes därför som en styggelse, ett okristligt djur.
Att grisar gillar att vältra i lera hörde alltså inte dit.
Här kan man läsa mer om det hela.
Ja, men den tolkningen är väl närmast kopplad till socialantropologen Mary Douglas'
Renhet och fara och hela den "strukturalistiska" skolans resonemang kring renhet/orenhet och tabuföreställningar? I deras ögon är ju förbudet mot svinkött väsentligen en del av en mental/social/symbolisk ordning, där tabun och riter är sprungna ur en skräck för sådant som inte entydigt kan passas in i givna kategorier i det ordnade kosmos som man vill upprätthålla, både i huvudet och i verkligheten.
En annan tolkning av förbudet mot svinkött är ju den "funktionalistiska" som bl.a. representeras av antropologen Marvin Harris - i
Kannibaler och kungar argumenterar han för att det fanns mycket rationella skäl för att förbjuda svinkött som människoföda i Mellersta Österns halvökenområden, nämligen att i ett längre perspektiv säkra tillgången på föda:
Citat:
Ursprungligen postat av Marvin Harris
De gamla israeliterna kom till Palestina under järnålderns tidigare del, omkring 1200 f.Kr. och tog där i besittning en bergig region som ingen odlat upp tidigare. Skogarna i Judéens och Samariens berg höggs snabbt undan och efterträddes av konstbevattnade terrasser. Därmed blev det snabbt allt mera ont om lämpliga områden där man kunde uppföda svin i deras naturliga miljö. I stället måste de i allt större utsträckning utfodras med säd som tilläggsföda, vilket innebar en direktkonkurrens med människan om maten, vartill kom att de själva blev kostsammare i och med att man måste ordna med skugga och fuktighet åt dem. Men samtidigt var och förblev de en frestande och populär protein- och fettillgång.
Herdar och bofasta odlare som lever i avverkningsregioner kan lockas att föda upp svin eftersom en sådan avel är vinstgivande på kort sikt, trots att det skulle vara synnerligen kostsamt och felaktigt att föda upp svin i större skala. Men det religiösa förbudet i Tredje Mosebok var klart och slutgiltigt. Genom att förbjuda också minsta lilla husbehovsuppfödning av svin, gjorde det klart och entydigt slut på varje frestelse till något så miljöfarligt som att föda upp svin i stor skala.
Din länk refererar ju också till Harris men verkar inte ta fasta på att de bägge tolkningarna av svinköttstabut är tämligen motstridiga. Man kan kanske komplettera med en länk som
denna, där komplexiteten i tolkningarna framställs lite tydligare.
