Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Tack för utvecklingen. Då förstår jag lite bättre. Jag lär läsa på en del under tiden jag betar av filmerna med. Som du säger är det en fantastisk period i japansk filmhistoria.

Projekt #1 - Topp 25 skådespelare:

Recension:
Film #1 Charlie & The Chocolate Factory (2005)

Otroligt fina scener som verkligen fick mig att minnas tillbaks till boken av Roald Dahl, en av mina favoritböcker när jag var liten. Storyns sidospår med Willy Wonkas (Johnny Depp) fadersproblem tar lite för mycket plats även om det är där man fick se min skådespelare i fokus, Christopher Lee (vars insats gillades). Annars föll filmen i smaken. Stark 3/5.

Filmer kvar

Sedda filmer:

Film #2:
eXistenZ (1999)
Skådespelare: Ian Holm
Snittbetyg: 4.50

Projekt #1: Nordisk folktro; Oknytt, väsen och onaturliga fenomen.

Film #3

Marianne (2012). Filmtipset.

Bäst i denna film var Peter Stormares skägg.

Tråkig och ointressant film. Hela historien kändes krystad, och slutet uteblev helt. Även dåliga rollprestationer, speciellt dottern Sandra, spelad av Sandra Larsson, var riktigt dålig i vissa scener.
Vad gäller maran som väsen så framställdes hon någorlunda, helt enligt "boken" egentligen. Tycker dock hon skulle fått mer plats, och att även hennes tandagnisslande (eller vad det nu var?) skulle ha uteslutits.

Betyg: 4/10

Följande film:
Vittra (2012).


Återstående filmer inom projektet:

Projekt: Topp 25 favoritskådespelerskor

Listan över filmerna som ingår i projektet:
Film #4: Tears of the Sun (2003, Monica Bellucci)

Krigsfilm som utspelar sig i en nigeriansk djungel. Trevligt med miljöombyte från det man är van vid i krigsfilmer, men det här är tråkigt nog en på sin höjd medioker krigsfilm med en halvtrött Bruce Willis i huvudrollen. Stridsscenerna är realistiska och bra men jag lyckas aldrig riktigt leva mig in i resten av filmen som jag tycker bygger för mycket på dialog och för lite på allt annat. Monica Bellucci är som alltid trevlig att vila ögonen på även om jag föredrar henne i lite mer avslöjande utstyrslar.

Betyg: 2/5

Projekt #1 - Topp 25 skådespelare:

Recension:
Film #2 Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Skulle egentligen se eXistenZ men syster ville vara med och kolla på film så lät henne välja från listan. Och jag ångrar verkligen inte att hon valde denna. Hela filmen känns väldigt genuin och allt utom just skådespelaren jag kom för att se (Elijah Wood) kan ha gjort sina bästa roller. Just pga Elijah:s karaktär som var helt överflödig och även mediokra insats nådde den inte upp helt till 10an utan för nöja sig med 9. Annars underbar film. I fem-gradig betygsskala: 5/5

Filmer kvar

Sedda filmer:

Film #3:
The Curious Case of Benjamin Button (2008)
Skådespelare: Cate Blanchett
Snittbetyg: 5.0

Ted Kotcheff: 1 regissör, 10 filmer

Vad är detta för projekt? - Jag såg nyss Richard Dreyfuss-filmen The Apprenticeship of Dudley Kravitz (1974) regisserad av kanadensaren Ted Kotcheff. Detta inspirerade mig att se fler filmer av denne regissör som gjort vällyckade och ihågkomna filmer i de mest skilda genrer, allt från First Blood tilll Weekend at Bernie's till Wake in Fright.

Jag ser 10 osedda filmer av Kotcheff och eftersom gårdagens film kom så nära in på mitt tema räknas den som den första (omdöme kommer härnäst). Kotcheff, som är över 80 år och troligen pensionär, har inte regisserat/producerat något aktivt sen långköraren Law and Order: Special Victims Unit mellan 2000-2005. Hans 90-tal i stort är väl inte mycket att hänga i julgranen där senare delen mest bestod av cheesy, tv-filmer för den amerikanska marknaden. Hans "decennium" var helt klart 70- och 80-talet.

Startdatum: 20/11 - 2014
Slutdatum: Ej specificerat, men innan nyår 2014.

Mål: Att göra en djupdykning i Kotcheffs regissörskarriär. Jag kommer se filmerna kronologiskt (undantaget The Apprenticeship of Duddy Kravitz) för att se utveckling och kanske ett mönster i hans filmer trots de vitt skilda genrerna.

Filmer som ingår i projektet: Tankar inför: Jag ser särskilt framemot Wake in Fright (1971) och Weekend at Bernie's (1989), men även Folks (1992) kan vara något (även om den säkert är en superamerikansk komedi) med den gamle, gode Don Ameche i fadersrollen och Tom Selleck utan mustasch (!) som sonen. Family of Cops, ett typiskt Bronson-raffel går nog också hem. Dessutom, vem är mer lämpad att regissera en Bronson-film än mannen som gjorde First Blood?

Den är tyvärr stel och skittråkig, Bronson var nog redan då på väg mot alzheimer.

Projekt: Modern finsk film

Film #2: Rööperi (2009)

Handling: Baserar sig på Harri Nykänens och Tom Sjöbergs intervjuroman där händelserna genom åren i den ökända stadsdelen av Helsingfors behandlas. Filmen utspelar sig till största delen mellan 1966 och 1979 och man får följa intrigerna från såväl de kriminellas sida som polisens.

Omdöme: Såg filmen för kanske fyra år sedan första gången och nu var det andra gången som jag såg den, kände mig betydligt mera sval inför den andra gången jämfört med första, man vet redan vad man har att förvänta sig och omdömet blir därefter. Filmen är ju dock bra och har inte så många brister egentligen, förutom att den kanske är lite för lång för sitt eget bästa och innehåller typisk finsk lyteskomik som sänker seriositeten i filmen många gånger, plus att man sett på scenen från Scarface där Montana räknar pengar och lever som en kung, en snarlik scen återfinnes här. Just dom scenerna, som även fanns med i norska Izzat går oftast för snabbt och man får egentligen ingen större inblick i framgångarna hos de kriminella förbrytarna som filmerna återspeglar, utan blir som en liten parentes i handlingen bara innan huvudspåret förs framåt.

Bortser man från humorn är Rööperi ett riktigt bra tidsperspektiv och skildring av ett område i totalt kaos i Helsingfors, Peter Franzén (aktuell nu i Lejonhjärtat) och en av mina favoriter, Samuli Edelmann fungerar riktigt bra som den kriminella duon som langar svartsprit och allt eftersom går längre ned i langarvärlden. Edelmann visar ofta att han är en av de mest färgstarka och stabilaste nordiska skådespelarna just nu, även om många av hans filmer är hit and miss så finns det guldkorn där med, som Fruset land och Jag & Morrison.

Aleksi Mäkelä har regisserat och han är i mångt å mycket en väldigt lovordad, prisad och lovande modern finsk regissör som tidigare skildrat brottslighet och kufer inom den organiserade nordiska brottsligheten, speciellt i de cyniska och mörka filmerna om detektiven Vares, men även filmen Stygga pojkar gick hem hos kritiker och publik. Jag själv uppskattade inte direkt Vares-serien, och kommer till Stygga pojkar senare i projektet, men Finnjävlar som Mäkelä regisserat är uppenbarligen en liten kultfilm i Finland och Sverige.

3/5

Projekt #1: Nordisk folktro; Oknytt, väsen och onaturliga fenomen.

Film #4

Vittra (2012). IMDb.

En mix av vittra och zombie. Men detta kändes lite långsökt, och mer som en hädelse...som att bajsa i bibeln ungefär...
Brukar bli road av zombie-filmer överlag, men detta var inte bra. Gore fanns det gott om, men väldigt fantasilös sådan. Inte heller många likheter med vittror som de beskrivs i folktron, enda jag uppmärksammade var egenskapen att förvränga synen, eller det var ju inte helt rätt i filmen heller, och att "vittran" bodde under jord.
Så att göra en zombie-film med nordiska inslag av folktro blev enligt mig en stor flopp!

Betyg: 3/10

Följande film:
Månguden (1988).


Återstående filmer inom projektet:

Kubrick-i-Kubik

Filmer som innefattas:

Film #4 Lolita (1962)

Denna versionen av Lolita har jag sett flera gånger på TV, men alltid hoppat in i. Lite av anledningen till temat var just för att äntligen ta tag i Lolita eftersom den fångat mitt intresse vid varje natt den gått på TV4Film eller TCM.
Har förmodligen sett hela filmen fast vid olika tillfällen och därför heller aldrig fått någon röd tråd.

Lolita är en riktigt annorlunda film. Berättelsen bygger på Vladimir Nabokovs novell (som jag hört att man bara måste läsa för att ge berättelsen rättvisa) och handlar i kort om Professor Humbert Humberts (haha) förälskelse i 14-åriga (12 i boken, men censurens långa finger var med även här) Lolita och deras udda relation samt förföljelse, paranoia, förbjuden kärlek och död.
Ja, en perfekt Kubrick historia att sätta klorna i helt enkelt. Filmen ton är ändå oerhört lättsam och sådär "50-tals glad".
Lolita porträtteras som en förförisk och lekfull tonåring som spelar de flesta personerna hon står nära. Frågan är om detta är bilden vi får genom Prof. Humberts ögon eller om en 14 (eller 12?)-åring faktiskt kan vara flörtig och förförisk mot en man i 50-års åldern. I vilket fall, i filmen målas hon upp som enda anledningen att hyra rummet vår käre snuskprofessor i början av filmen hyr och det som gör mest ont i hela filmen är väl mammas svartsjuka på dottern och hennes generellt deprimerande, patetiska liv.
Humbert som är i samma ålder som mamman äcklas av hennes besvärliga, deprimerande liv och vill ha lekfullheten, oskuldsfullheten och lättsamheten hos en tonåring. Temat är minst sagt tungt, återigen i denna lättsamma film.
Sue Lyon debuterar på långfilm i Lolita och vann nästa år Golden Globe-priset Most Promising Newcomer - Female. Hon var 16 år när det begav sig och efter många om och men fick hon rollen lite på grund av sin bröstväxt och äldre utseende. Censuren tillät ingen påminnande ett barn spela rollen.
Hon är superb, riktigt riktigt vass och att hon bara varit med i någon tv-serie tidigare så presterar hon utomordentligt. 800+ sökte till rollen.
Cary Grant var bland flera andra tillfrågad huvudrollen som professorn man tackade tydligen nej eftersom han inte ville bli associerad med den typen av roll. Vi får tänka på att detta var -62 och slutet på hans karriär. Men kan samtidigt inte släppa tanken på hur perfekt han hade varit för rollen. En Kubrick avslutning hade i efterhand kanske inte sett så dumt ut på pappret ändå.
Absolut inget ont om James Mason som spelar på ett sällan skådat sätt, det är inte ofta längre vi får se sådana här skådespelarprestationer i filmer. Så nära och personliga, varje känsla i rollen syns i ansiktets förskrynklade vrår och ögonens talande förmåga hos en sann skådespelare. Det är riktigt, riktigt bra. Utöver Grant så diskuterade bl.a Marlon Brando och Errol Flynn till rollen.
Peter Sellers har jag inte sett allt för mycket med men tycker han är lite sådär "damp-konstig" ofta och det stör mig mer än det glädjer. Men även hans nedtonande en ändå hybris-aktiga roll är alldeles lagom. Han är för mycket när han syns, men det behövs i de minuter han syns.
Jag sympatiserar hela filmen med huvudpersonen och är inte säker på att verkligheten trängde igenom för mig vad den verkligen handlar om, delvis för Lolitas förföriska uppträdande och inte allt för goda avsikter i alla lägen men dels också för Humberts passion och sanna kärlek/besatthet för Lolita. Han vill fly världen och bara bry sig om henne. Jag vet inte vad jag ska tro...
Filmen vann (så klart..) ingen Oscar men var nominerad till en.

Är riktigt glad att jag äntligen tagit tummen ur rövhålet och sett Lolita. Tror den andra versionen står högt på min se-lista framöver.
Rolig fakta är dessutom att de klassiska hjärtformade solglasögonen på omslaget inte är med i filmen, utan där bär hon klassiska cat eye-formade brillor.

4+/5

Projekt: Topp 25 favoritskådespelerskor

Listan över filmerna som ingår i projektet:
Film #5: U-Turn (1997, Jennifer Lopez)

Hade ganska låga förväntningar på den här på grund av många låga betyg på filmtipset, men vilken överraskning det blev! Filmen utspelar sig i en småstad i Arizona och man får verkligen känslan av att vara där. Detta bidrar den utmärkta scenografin och det på alla sätt fantastiska skådespelet till. Bakrundsmusiken bidrar till en skön thrillerstämning. Bäst i filmen är Billy Bob Thornton som spelar en sliskig inavlad bilmekaniker. Jennifer Lopez är helt mindblowing som vanligt.

Betyg: 4/5

Väldigt intressant läsning. Mycket info som jag inte kände till. Tror nästan att jag var lite hård när jag gav filmen en 2:a. Det hade helt klart varit en bra film om det inte vore för att den är så lång och utdragen. Det är få filmer som klarar av att hålla intresset på topp i nästan tre timmar. Och om den hade undsluppit censuren hade den givetvis känts mer autentisk och varit ännu bättre.
Denna film gick gick verkligen hem när jag tittade på den med några, lite mer kriminellt belastade, bekanta. Själv gillade jag den också rätt mycket.