Projekt: Modern finsk film
Film #1:
Tavarataivas (2013)
Handling: Petri vaknar naken i en tom lägenhet. Föregående dag har han flyttat all sin egendom, från strumpor till kylskåp, till ett lagerutrymme. Han har inlett ett ettårigt experiment utan saker. Till experimentets regler hör att inte flytta tillbaka mer än en sak om dagen och totalt köpförbud i ett år.
Omdöme: Tja, projektet kunde ju ha börjat bättre men prioriterade i första hand en film som fanns lättillgänglig och som var relativt kort (80 min), så får helt enkelt skylla mig själv, men nästa film jag ser har jag redan sett tidigare och gillar, så där blir det åtminstone ett säkert kort.
My Stuff (engelska titeln) försöker sig på någon form av mockumentär där vi följer 26-åriga Helsingforsbon Petri och hans köpmani, som tar totalt stopp efter en händelse som kan ses vara den spirituella, finska uppföljarscenen till
Naken (minns någon den?). Efter det inser han att han tillhör den curlade generationen sena åttiotalister som blivit bortskämda med prylar och allt annat som de ville ha och påbörjar ett experiment.
Filmen är någon slags uppgörelse för den till synes rotlösa tillvaro som ungdomarna i Norden och Europa lever i, stora eller inga tillgångar till pengar, identitetslöshet och köpfrossa i material ting för att tillfredsställa ett tomt liv och ett leverne som mest ser ut att gå på slentrian. Hade filmen inte varit mockumentärt gjord komedi och i stället varit ett tyngre drama där vikten hade legat på just sökandet efter inre frid i ett hypermodernt, materialistiskt samhälle hade jag antagligen tyckt om filmen betydligt mera. Nu gjorde jag inte det då finska komedier aldrig riktigt har varit min kopp av té, och denna bjuder verkligen inte på någonting nytt inom den nordiska, eller europeiska filmen, alls... Det är ett tomt, innehållslöst skal som väntar på en upplösning och att komma ut ur sin trygga tillvaro, men som tyvärr kryper in i skalet igen utan att blomma ut.
2/5