När kom Du till insikt att Dina bästa år var förbi?

Exakt så känner jag, förutom att jag gör det jag vill göra. Det gäller att fylla sin fritid med sy mycket givande saker, att det man missar inte tynger en lika mycket.

Tycker själv att jag var snyggast runt 30 eftersom jag då klädde och sminkade mig mycket bättre än när jag var yngre. Inga problem att väcka manligt intresse.

Nu är jag en gammal kärring, vilket jag gillar, kan släppa på all ångest angående utseende. Visserligen får jag fortfarande komplimanger, har knappt några rynkor (sista gången jag fick visa leg på Systemet var jag 46) men sånt är inte särskilt viktigt längre.

Ja, det hände något när jag pluggade juridik. Åldrades 5 år på 1 år.

Ja lite grann faktiskt. Jag skulle vilja etablera mig i arbetslivet och hitta en partner innan jag blir "medelålders" med allt vad det innebär i form av att vara för gammal och ointressant. Det som tråden handlar om helt enkelt. Jag vill inte att mina bästa år ska vara förbi innan jag har hittat någon att bilda familj med.

Jag är 27 och kom till insikt för 2-3 år sedan att den bästa tiden var förbi. Kan kolla tillbaks på bilder från när jag var 19 och nästan gråta, kommer aldrig vara så vacker igen! Och tänk allt kul man var med om när man var yngre? Man hade sån jävla energi, var sällan bakfull/trött, träffade massa spännande människor, hade inte så mycket ansvar för saker och ting - fy fan vad kul livet var!

Och nu bara... Jobba, städa, äta, dricka boxvin och helst sova så mycket som möjligt... Samma trista man vid sin sida jämt, han som gnäller och stökar ner...

Men vad är alternativet? Vara 30 och leva som en 20 åring? Visst går det men man är fan patetisk. Så det är bara att svälja sorgen och acceptera! Sånt e livet, sååånt e livet!

Jag tror att facebook bidrar till åldersnoja. Var annars kan man se lika lätt hur man förändrats över tiden som i profilbildsalbumet. Jag blir inte ledsen av att se mitt men konstigt känns det att bläddra igenom och se en åldras (som jag gjorde efter att ha läst den här tråden).

Jag ser fortfarande fram emot mina bästa år, och jag är över 25! Kan väl bero på att jag i grunden alltid varit väldigt familjär och längtar otroligt tills jag finner rätt kvinna som jag kan skaffa barn och ett gemensamt liv med. Naiv och dum, in i döden!

24 år och ser fan bättre ut för varje år som går om du frågar mig (och förmodligen andra ).

Tonårsperioden förstördes av en jävla massa akne. Utöver det så hade man inte heller hunnit få ett manligt utseende och det tycker jag inte heller att 18-20 åringar har.

När man sedan kom över 20 så började grejer hända och vid cirka 23 år så kunde man se att pendeln gått åt rätt håll.

Det är dock i min mening vanligt att män åldras bättre än kvinnor. Män som blir äldre ser stiligare ut och kvinnor ser bara i allmänhet mer slitna ut. Det finns dock kvinnor som åldras väldigt bra också så klart.

Min gissning är att jag kommer ha min bästa period från 25-35 så länge man sköter sina kort rätt och inte festar och röker för mycket. Samt att sköta kosten och hålla igång med träningen.

... Vad ska jag svara? Jag genomgår någon form av identitetskris, men vet inte vad.
Varför känner du att du måste föra dina gener vidare?

Jag tror inte att jag känner att jag måste föra mina gener vidare. Det handlar nog snarare om att jag känner mig otroligt ensam. När jag var yngre var familj inte något jag tänkte på överhuvudtaget men nu när möjligheten till det försvunnit pga den tidigare nämnda långvariga arbetslösheten och att jag nu är student igen så blir jag ledsen. Att vara 30 och egentligen inte ha åstadkommit något bra gör tanken om att ens bästa år är förbi mer aktuell, för det kanske faktiskt är så att mina bästa år är förbi. Att det inte bara är något man säger utan att det faktiskt verkligen är så. Hur fan förhåller man sig till det. Blir fan gråtfärdig bara jag tänker på det.