1998 var det första valåret då V med trovärdighet hade fjärmat sig från diktaturerna i Öst och gjort slut med kommunismen.
Gudrun Schyman blev partiledare redan 1993 och VPK blev V tidigare samma år. Men det tog förmodligen lite tid för väljarna att ta till sig V:s nya image. 1994 var det samma gamla kommunister som röstade på V, som tidigare hade röstat på VPK. 1998 tillkom det förmodligen väldigt många kvinnliga väljare, som röstade på Schyman snarare än V. Feminism hade inte hunnit bli ett innehållslöst modeord på den tiden.
1944 framstod Sovjet som en vinnare i WWII och dessutom gav deras politiska system vid den tiden ett intryck av att fungera. Så för första (och enda?) gången fungerade Sovjet som ett dragplåster och inte som ett sänke för V.
Partiet blev demokratiskt 1944. Före 1944 så hade man som mål att införa diktatur i Sverige

Kanske inte var så populärt?
Finland låg inte längre i krig med Sovjet. Eftersom dåvarande V stödde Sovjet och inte Finland, så betraktades partiet (på goda grunder) som ett hot mot rikets säkerhet. Få personer var förmodligen intresserade av att rösta på ett parti som mitt under brinnande världskrig, antog rollen som villiga landsförrädare och kollaboratörer. Men mycket av det stigmat försvann, när Finland slöt fred med Sovjet och fienden därför inte längre stod vid farstun.