Varför pratar man bebisspråk med djur

gullig språk med hundar osv

Man gullar med djur för att de är gulliga.

Många hundar verkar uppfatta det som något positivt och blir glada, dom kommer fram till en med svansen viftandes och vill kramas och pussas och ser rättså glada tillgivna ut.

Av samma orsak som att man gör det till små barn. Man visar att man är snäll. Djurungar väcker också precis som spädbarn människors beskyddande sidor. Babygråt är inte långt ifrån djurungars tjut och ämnat att väcka beskyddarinstinkter. Såg på tv:n för någon dag sedan att människor dessutom blir rädda för skräckfilmer på grund av musikens ljud som tydligen påminner våra hjärnor om bebisar som gråter via tonhöjderna, eller något liknande. (följde inte programmet o minns inte exakt vad som sades därför.)

Gör man?

Jag pratar då fan inte bebisspråk med min hund.

Ibland är jag mer öm i rösten, som när jag myser med eller belönar honom... Men det är också allt.

Testa prara normalt med ditt husdjur då, känns ju hur fel som helst.

"Tja Pontus, är det bra eller?"

Edit: Ditt husdjur kanske inte heter Pontus.

hahhah jag tror jag är den enda som pratar normalt med djur och små barn.
Med en helt vanlig röst.

Gör man?

Det finns forskning som visar att det är bra för barns språkutveckling att tala med dem som vem som helst, jag orkar dock inte hitta en källa på det. Hur som helst bör man alltså tala vanligt med barn.

Ni får det att låta som att ni för djupare diskussioner med era djur.
Man kanske gör det instinktivt för att de är "söta"?
Om så är fallet borde man ju rimligtvis prata bebisspråk med söta tjejer också, så den teorin håller inte riktigt.

Många ändrar rösten när de talar med både med småbarn som med djur, om det känns som märkliga påståenden är man nog varken särskilt empatisk som att man inte direkt rör sig runt människor med sådana egenskaper.

Iaf hundar har ju lättare med tonfall än orden i sig själv. Så genom att byta tonfall visar man också att man vänder sig till denne.