Varför pratar vi (nästan alltid) i filosofi som om att godhet är bra?

Ondska är ofta härligt att befria.
Ondskan sätts mot moraliska prov efteråt.

Varför hämmar samhälle ondska då den befriar individer?
Varför bryter vi våra egna sigill och känner frihet och lycka?

Är ondska lycka?

Är moral förtryck och emot mänsklig frihet?

Har du läst Nietzsche eller Derrida? Ingen av dessa herrar gullar med godheten. Godhet och ondska är två motpoler som behövs för att brodera tankar kring dessa. Ingen av dom kan existera utan den andra eftersom deras dualism definierar varandra. Ingen är helt god och ingen helt ond.
Guds godhet i en ond värld eller Guds ondska i en god värld.

Ondskans klassiska beskrivning är naturlig ondska(malum naturale) och moralisk ondska(malum morale). Jag tror att dina funderingar är kring den moraliska ondskan. Alain Cugno sorterar ondskan i följande kategorier, i känsla ,i tanke, och handling. Där har du ondskans väg utåt.

Nej, jag bedriver tankeverksamhet och inte historieforskning.
Jag försöker förstå vart gränsen gränsen går för det folk upplever ont och gott.
Är den fuzzy eller är den klar (funderar även runt fuzzy personlig logic's betydelse)

Derrida ska jag läsa mer om och vill se vad den går för.

En filosof är inte fler (ett är inte två) eller andra filosofer.
Jag anser mig vilja nå filosofi och inte historia.

Edit.
Pragmatisk filosofi kräver inte historisk erfarenhet av tex Nietzsche.

Lycka till!

Som jag sa, jag gillar pragmatik mer än förutfattad historik.
Lycka till behövs inte då jag anser att filosofi är en tankeverksamhet mer än faktum.
Tanken tar aldrig slut..

Vi vill inte vara underlägsna någon annan.

Egot är något vi alla har?[/quote]
Det stämmer. Däremot finns det olika grader i helvetet. En starkt ego vill inte se framgång hos andra. Ett svagt ego gläds av andras framgång.