Vill verkligen bli nykter, tycker om AA men hatar GUDSprat

Du är ju redan på antabus. Så oavsett vad du skulle dricka så mår du ju skitdåligt utav det.
Gör det bästa utav din situation, eller lägg in dig, kroppens begär kommer att försvinna.
Rehab är nog det bästa.

Hur? Jag har varit på möten och bildat mig en egen uppfattning. Som jag tidigare skrev så är det mycket svårt att passa in om man inte vill göra stegen med allt vad det innebär i form av maktlöshet och underkastelse.

Samtiga steg syftar till egodeflation och även om det inte är något formellt tvång att göra dem så är det fullständigt glasklart att de mer bokstavstrogna medlemmarna ser ner på de som väljer sin egen väg. Man behöver egentligen inte besöka några möten för att komma till denna slutsats eftersom att det med all önskvärd tydlighet framgår av stora boken.

Jag håller mig nykter och drogfri genom att fylla mitt liv med meningsfulla saker, inte genom att sitta och älta gamla misstag år ut och år in. Ibland så inverterar jag tolvstegsprogrammet i den mån det går. Istället för att erkänna alla mina fel och brister så tänker jag på alla mina styrkor. Istället för att göra upp en lista över personer jag skadat så gör jag en lista över alla som jag har bra relation med.

Visst finns det bokstavstrogna inom AA. Det finns alla typer av människor där. Ingen begär att man ska gilla alla.

Jag kände mig aldrig tvingad till något av AA eller på något möte. Jag är inte religiös. Jag är en vanlig gubbe som blivit drogfri på gamla dar.
Jag fann något inom AA som hjälpte mig att bli drogfri. Nu var det inte bara AA utan också behandlingshem och 1 års terapi med b.la KBT.

Det är lite synd att du fick denna din åsikt om AA. Vet ju att många har liknande åsikter. Vad det beror på vet jag inte, men vi är ju alla olika. Kanske kan bero på i vilket stadie man befinner sig i första gången man går. Kan också bero på vilken AA-grupp man hamnar på. En del grupper är ju lite mer gammaldags. Eller så funkar inte AA för alla såklart.

Jag har bara goda erfarenheter från AA. Lärt mig mycket om missbruk, dess följder och hur många lyckats bryta beroendet. Lärt mig att våga öppna mig och prata känslor, vilket var en omöjlighet tidigare.

Som jag skrev tidigare har jag inte fullföljt eller gjort stegen. Inte skaffat sponsor heller. Kände inget behov av det. Det viktigaste för mig var att träffa drogfria människor och kunna umgås och prata om både drogproblem och andra vardagliga saker. Lära sig vara ödmjuk och acceptera mitt liv utan droger. Acceptera den jag är och vara ärlig. Egentligen bli social igen utan att behöva använda ett berusningsmedel eller lugnande piller.

Det jag ställt till med under årens lopp kan jag inte ändra. För mig finns det bara ett sätt att gottgöra det och det är att vara nykter. Det är enda sättet att få tillbaka någon form av tillit, för som alla missbrukare har jag manipulerat och ljugit. Tilliten kommer tillbaka fast det tar sin tid. Jag låter det ta sin tid. Jag har alltså inte gått runt och bett om ursäkt för saker jag gjort när jag inte varit mig själv.

Så nu fyller jag också mitt liv med meningsfulla saker, slipper vara en slav under drogerna. Känner mig fri. Sitter inte på möten längre, för jag känner att det inte ger mig mer just nu. Skulle det krisa till sig har jag tryggheten i min AA-grupp. Jag vet att jag är välkommen när jag vill och känner för det. Utan några konstiga förbehåll du skrev om.
Vill påstå att till AA/NA är man alltid välkommen utan några skumma baktankar eller tvång. Och ja jag är tacksam mot människorna i AA.

Bra att du är drogfri, alla sätt är bra om dom leder till det.

Tycker inte man ska döma ut någon metod som leder till drogfrihet. Det viktigaste är ju trots allt hur motiverad man är. Finns inte motivationen blir det svårt att lyckas.

Undrar ju hur det gick för dig TS och hur du mår?

Problemet är att det är de bokstavstrogna som besöker flest möten och därför så tenderar de att bli väldigt dominanta i sina grupper.

Jag tror att de som kan vara med i AA utan att göra stegen är de som inte tänker (och därmed kritiserar) speciellt mycket. En tänkande människa inser ganska fort att programmet syftar till att bryta ner individen och göra denne till en tolvstegsrobot. Det finns många slogans inom AA och citat i litteraturen som behandlar hur dåligt självständigt tänkande är.

Om programmet hade fokuserat både på det negativa och det positiva hos en individ så hade läget varit ett annat. Om exempelvis steg ett (detsamma gäller även de andra stegen) hade ändrats från "Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi inte längre kunde hantera våra liv" till "Vi erkände att vi drack för mycket att att påverkade våra liv negativt" så hade det varit lättare för tänkande människor att acceptera det. Problemet är att en sådan formulering inte är tillräckligt nedbrytande.

Jag uppmanar dig att testa att kritisera delar av programmet, Bill W eller Dr. Bob och se hur de bokstavstroende reagerar. För mig så faller tolvstegsprogammet ihop redan i steg ett eftersom att jag inte anser mig vara maktlös.

Min upplevelse är att det inte går att prata om vardagliga problem inom AA. Oavsett vilken fråga som avhandlas så kommer de bokstavstroende alltid fram till att problemet ligger hos dig själv och att lösningen är att göra stegen. Det slår aldrig fel.

Jag måste bara fråga hur de andra i din grupp ser på din inställning. Hur du frågat dem?

Det där med att vara ödmjuk och ärlig tror jag är något som kommer av sig själv om en person slutar missbruka, i alla fall jämfört med den aktiva tiden. Jag tror inte att detta är något som AA eller NA kan hjälpa med. Snarare tvärtom eftersom att deras medlemmar tenderar till att ljuga och mörka väldigt mycket om stegen.

Skulle du våga kritisera programmet eller Bill W under ett möte? Om ja, varför? Om nej, varför?

Jag har varit drogfri i 10 år, iv amfetamin i 20 år innan det. Jag har haft en stor hjälp av programmet men har aldrig gjort stegen. Går på ca 1 möte i veckan fortfarande. Där kan jag träffa andra som är i samma situation och som vet vad man går i genom.

Vad det gäller stegen så MÅSTE man inte göra dem. Men det är klart att idag kan jag känna att om jag hade gjort dem så hade jag kommit in i gemenskapen på ett annat sätt. Det blir lite utanför eftersom det alltid pratas om dem. Men idag känns det inte aktuellt för mig eftersom jag har hittat min drogfrihet utan stegen. Men det kan vara knepigare att till exempel säga att man inte mår bra för då kommer alltid kommentaren, ja men gör stegen! Personligen tror jag inte att man måste göra dem men jag rekommenderar ändå en som är ny att faktiskt ta tag i en sponsor och göra dem. Det blir jävligt mycket enklare så.

Gud är bara ett ord. Det finns folk där som tror på alla olika religoner, sina barn, en blå stol eller precis vad du vill. Ordet betyder bara att jag själv fixar inte att reda ut mitt liv. Jag kapitulerar inför detta och inser att mina lösningar och på det sätt jag gjort mina val eller styrt mitt liv har inte fungerat. Gud är en kraft starkare än du själv där du kan hämta hjälp. Men det är du som formar din gud ingen annan.

Ta det du vill. Det är ett bra ställe att träffa andra och få stöd. Det blir ensamt annars, och tungt att kämpa själv.

Lycka till!