Varför har inte det skandinaviska köket större internationell status?

Funderat på detta ett tag.
Skandinavien har väldigt bra mat. Väldigt speciell mat också som inte finns någon annanstans.

Jag tänker inte bara på något så tråkigt som köttbullar med potatismos utan jag tänker på saker som Biff Rydberg/Special, älghamburgare, olika sillar, älgstek, rådjursstek med hjortronsylt och pytt i panna i Sverige. I Norge finns ju Får i Kål och klippfisk. Danmarh har ju panerad rödspätta, smörrebröd och annat.

Kort sagt, skandinavien har inte brist på egna rätter. Men hur kommer det sig att det inte nämns bland de stora köken?
För lite exponering pga lite befolkning? Folk tycker att våra rätter verkar vidriga? Andra orsaker?

Senast igår läste jag om att Sverige låg i toppen av världen inom mat (4:a om jag inte är helt ute och cyklar).
Bara i Jämtland har vi restauranger som vunnit fina priser hos bland annat White Guide (Fäviken).
Finns en Japansk restaurang som heter Mikado i Östersund, folk från Asien vallfärdar hit endast för att käka deras mat. Kocken anses vara en av de bästa i världen inom kök och det har varit mycket intervjuande och artiklar i tidningar.

Det kanske inte skrivs allt för mycket om Svensk mat men vi är i toppen!

Hjort, älg och panerad spätta är ju knappast något unikt skandinaviskt imho.

Det som är rätt unikt skandinaviskt som fermentad mat, val, säl, lutad fisk, viss blodkost, inlaggd sill, vissa ostar och korvar är nog rätt svårsålt tom förbjudet att sälja internationellt.

Kanske inte som sådan, men sättet vi serverar på, tex älg/rådjur med hjortron eller lingonsylt tillsammans med rotfrukter är väl rätt typiskt skandinaviskt?
Sen något så oskyldigt som stekt strömming med mos o lingonsylt är något jag aldrig har sett utanför skandinavien.

Men jo, sen har vi ju de mer extremt skandinaviska rätterna som jag förstår att folk blir rädda för .

..och kebabpizza!

En anledning till att det skandinaviska köket inte är så välkänt kan vara att det skandinaviska köket till stor del består av rätter som är ganska internationella.

Några ex:
-Sill t.ex är stort runt hela Östersjön/Nordsjön. Matjessillen hör t.ex till Nederländernas nationalrätter.
-Torkad torsk från främst Norge är jättestort i speciellt Spanien, Portugal och deras forna kolonier, fast där är det rätt få som vet om att firren är norsk. Bacalao är ju bacalo.
-Köttbullar i olika former finns i de flesta kök.
-Pannkakor likaså.
-Potatispalt och kroppkakor har sina motsvarigheter i bla potatisknödel och potatisgnocchi.
-Raggmunkar har sin motsvarighet i bla hashbrowns och latkes.
-Blodpudding och blodkorvar är jättestort i bla Storbritannien och den latinska världen.
-Dill är stort i hela Östersjöområdet men är även en av huvudkryddorna i det persiska köket.

Något som är rätt skandinaviskt (Även fast det också finns i andra kök) är som MeanMe nämnde; syrade och jästa rätter/tillbehör såsom isterband och surströmming. Att vi använder korn till annat än malt och brödbak känns också ganska så skandinaviskt, även fast skottarna också är förtjusta i det.

Det som gör vårat käk skandinaviskt enligt mig är främst tillagningssätten och tillbehören. Tex det redan nämnda "Stekt strömming med lingonsylt" får man nog inte sådär jätteofta utanför Sverige/Finland.

Du har ju iofs syrade tillbehör till hjort mm utomlands med men jag förstår hur du menar.

Då strömming endast finns i Östersjön är ju inte risken så stor lol.

Sedan har du ju blodbröd (tunnbröd med blod i) en helt unik svensk rätt.
Kokas och serveras med stekt fläsk och löksås och evt potatis till.
Rätt säker på att det finns bara i Sverige.
Men det är jättegott imho.

Blodpalt har jag aldrig sett utanför Sverige.

Hackkorv en värmländsk inälvskorv, inte stött på något liknande i smak.
Ugnsteks och serveras med smör, lingonsylt och kokt potatis.

Men mycket är ju mat som man behöver "lära sig att äta" som är genuint svenskt imho.

Något som skulle kunna bli en riktig exportsuccé är Västerbotten ost.
En unik smak, en underbart högkvalitativ ost helt i klass med de bästa ostarna i världen.

Har för mig att det bra för de svenska köket ute i världen?

vet om att pappa Sven i BCN drar mycket Spanjorer och laser man på tripadvisor så är de spanska recensionerna mycket bra

http://www.tripadvisor.se/Restaurant_Review-g187497-d2055433-Reviews-or30-Pappa_Sven-Barcelona_Catalonia.html#REVIEWS

Inte helt sant
Då gränsen där det börja kallas för strömming går i höjd med Ölands sydspets och Kristianopel.
Så lite sill i Östersjön också

Hehe sant. Strömming heter det ju först ovanför Öland, men om man skippar semantiken så är det nog inte många andra än svenskar och finnar som käkar sill/strömming med lingonsylt. Synd det, för dom som inte gör det missar något riktigt smarrigt!

Jo blodbröd i just den varianten som du beskrev har jag aldrig stött på utanför Sverige, men blodpalt-liknande bröd (Fast då lagat med blod ifrån nötkreatur) käkas rätt friskt i Argentina. Dock så skippar peronisterna fläsket och bechamelsåsen för att istället fräsa på "Palten" litet och äta den som den är ihop med bröd och litet vin. Rätt gott, men nog så föredrar jag svensk blodpalt med rimmat fläsk, lingon och bechamel alltid!

Västerbotten, och flera andra svenska ostar skulle stå sig kanonbra runt om i världen! Västerbotten smakar enligt mig som en riktigt bra parmesan fast ändå litet bättre! Sedan så har vi ju flera grynpipiga läckerheter såsom vällagrad prästost/suecia i olika varianter och bastarder, samt även rundpipiga ostar såsom herrgård och grevé som väl står sig gentemot sina europeiska kusiner.

Ett område där gamla Sverige verkligen briljerar är på brödfronten! Vi har allt ifrån världens bästa knäcke och skorpor till sirapslimpor till ljusa vetebröd till mörka surdegskakor. Utbudet och smakerna är i den absoluta världsklassen!

Sötsakerna behöver vi knappast ens diskutera! Svenska bakverk och inte minst godis är väldigt älskade runt om i världen, och då speciellt på andra sidan av Atlanten!

Det heter strömming redan i höjd med sydspetsen på Öland.

Äts inte stekt strömming med ketchup i vissa delar i landet?

Skandinaviska köket har vunnit mark på senare tid men traditionellt sett har det större delen av året varit svårt att finna fräscha råvaror som grönsaker pga vårt subarktiska klimat och att rätterna därmed varit lite torftiga typ salt sill och rovor.