Hej, har under senare tid börjat funderat över om jag är en sociopat. Läste igenom lite olika sidor på internet som jag googlade fram och gjorde några onlinetester. Men självdiagnosering och onlinetester är väl lite av hypokondriens våta dröm.
Med snabb fakta om hur jag är: Jag kan förstå männisikor, men har aldrig haft någon empati för någon(utom när det kommer till djur).
Jag manipulerar de flesta och ser alltid till att jag är högst (även om de andra inte inser det så har jag dem alltid i mitt grepp).
Jag har varit kriminellt aktiv länge, dock inte inom tyngre verksamhet men mindre saker.
Jag har en otroligt bra självkänsla, näst intill narcissistisk, då av anledningen till att jag faktiskt är bättre än andra (förstår att folk inte uppskattar vad jag skriver nu), och förblir alltid utan konsekvenser genom min talförmåga. Lyckades även med en examen utan att faktiskt göra någonting, öppnade inte en bok förutom vid enstaka tillfällen under fem år.
Jag har aldrig haft någon känsla för ånger, utom när det kommer till att jag kan hamna i problem för det, sålunda enbart själviska känslor.
När jag träffar nya människor som jag förmodar att jag inte kommer återse, så ljuger jag i stort sett om allt för jag vet att jag kommer inte få ut mycket av dem annars.
Jag är otroligt impulsiv och lider ofta av distress av ringa skäl, som senare leder till att jag använder mig av berusningsmedel.
Detta är någonting jag länge har tänkt på men nu på senare tid har tankar kring ämnet uppstått mer och mer.
Om det nu skulle vara så att jag har en antisocial personlighetsstörning, så ser jag inte heller någon direkt skillnad i min nuvarande vardag. Har trots allt levt som jag gjort hela livet så det differerar ingeting.
Så, är jag en sociopat?
Tack i förhand!
Med snabb fakta om hur jag är: Jag kan förstå männisikor, men har aldrig haft någon empati för någon(utom när det kommer till djur).
Jag manipulerar de flesta och ser alltid till att jag är högst (även om de andra inte inser det så har jag dem alltid i mitt grepp).
Jag har varit kriminellt aktiv länge, dock inte inom tyngre verksamhet men mindre saker.
Jag har en otroligt bra självkänsla, näst intill narcissistisk, då av anledningen till att jag faktiskt är bättre än andra (förstår att folk inte uppskattar vad jag skriver nu), och förblir alltid utan konsekvenser genom min talförmåga. Lyckades även med en examen utan att faktiskt göra någonting, öppnade inte en bok förutom vid enstaka tillfällen under fem år.
Jag har aldrig haft någon känsla för ånger, utom när det kommer till att jag kan hamna i problem för det, sålunda enbart själviska känslor.
När jag träffar nya människor som jag förmodar att jag inte kommer återse, så ljuger jag i stort sett om allt för jag vet att jag kommer inte få ut mycket av dem annars.
Jag är otroligt impulsiv och lider ofta av distress av ringa skäl, som senare leder till att jag använder mig av berusningsmedel.
Detta är någonting jag länge har tänkt på men nu på senare tid har tankar kring ämnet uppstått mer och mer.
Om det nu skulle vara så att jag har en antisocial personlighetsstörning, så ser jag inte heller någon direkt skillnad i min nuvarande vardag. Har trots allt levt som jag gjort hela livet så det differerar ingeting.
Så, är jag en sociopat?
Tack i förhand!