Blir man deprimerad av att spara?

Målet är väl frihet även om man inte har en lista med vad man kommer vilja göra.

Du vet varje gång du ser något du vill ha eller nånstans du vill resa men inte har råd? Om man inte börjar spara får man kanske aldrig råd när man vill göra något kostsamt. Man behöver inte redan nu veta vad.

Man tänker helt enkelt på framtiden och vet att man även då kommer behöva pengar.

Eller ska man slösa bort alla pengar med motivationen att man inte sparar till något speciellt? Och dagen då man kanske vill köpa hus ångrar man alla år man sket i framtiden.

Jo säkert. Men likväl så verkar det finnas ett "inprogrammerat" och blint sparande hos folk. Särskilt hos unga. När jag var <25 så spenderade jag stora summor på och med mina flickvänner. Bjöd de på resor till NYC etc. Jag visste att de inte hade råd, och jag älskade ju dem. Kan inte säga att jag hade det mycket fetare i likvida medel än någon annan då. Jag vet inte. Men hursomhelst, så tycker jag man ska bränna pengar när det är som bäst tillfälle och när man får ut som mest av dem. Det är därför jag tycket det är sjukt att pensionspara innan 35. De flesta har ju som mest av nytta och glädje av pengarna emedan de är <35 år.



Jag tänker mer på att man ska använda pengarna till saker man verkligen får ut något av, se ovan för exempel. Jag tycker inte man ska leva i framtiden, utan nu.

Man kan göra både och.

Jag har redan förespråkat att ha en balans.

Det är enkelt att resonera så då päronen har en fallskärm åt dig, alla har inte det och då måste man börja spara tidigt för att maximera ränta-på-ränta och således minimera tiden som krävs för att nå ett kapital som man är nöjd med. Börjar du spara vid 40 så kan du inte pensionera dig vid 45 om du skulle vilja, förstår du?

Men det finns en alternativkostnad för att "spara" också. Du kanske inte träffar så lätt flickvänner t.ex. - eftersom du uppfattas som "tråkig" i deras ögon. Och att inte ha flickvän och inte kunna bilda familj är enligt mig den största förlusten man kan göra i livet. Men framför allt så ska man ha kul när man är ung. Naturligtvis så kan det vara en bra idé att försöka kombinera båda dessa aspekterna. Har man inte föräldrar som kan köpa en BR till eller bidra på något sätt, så är det ju viktigt att snabbt få ihop till kontantinsatsen. Men detta får man väga mot att "leva livet". En dag dör man, och rikast på kyrkogården är väl inget vidare att vara.

Sen tycker jag inte man ska "slösa" sina pengar. Bara att folk avänder de så de blir lyckliga. På samma sätt så är det många kvinnor som blir lurade av samhället när de väntar med att skaffa barn - för det är det man förväntas göra av samhället idag; bara för att senare upptäcka att man inte kan få barn ty man har åldrats för mycket.

Precis.

Den tid jag fortfarande slösade alla mina pengar var jag nog inte vidare lycklig då jag hela tiden hade ont om pengar vilket leder till en viss stress. Mår mycket bättre med goda marginaler och pengar på banken även om jag inte är en manisk sparare och dessutom lever billigt (förutom alkohol och blackjack ).

Samtidigt finns de dom jag mött som gör av med alla sina pengar men verkar glada ändå. Tjänar oregelbundet och dåligt men planerar på en gång vad dom ska göra med dom där extra pengarna när dom fick hoppa in några dagar extra den månaden. Verkar oroslösa för det.

Finns nog helt enkelt inte något rätt svar i frågan. Men en dag tröttnar nog dom flesta på att vara panka. Att spara iaf ett par tusen är ingen uppoffring direkt. Inte värre än om man haft ett annat jobb och tjänat så mycket mindre.

Ang familj. Jobbigt när dom behöver större och en massa bebisgrejer men har 100kr på kontot. Det är väl just sådana situationer man inte vill sitta där och ha lika lite som Kalle 16 som jobbar extra i kassan på ica trotts att man är närmare 40. Då önskar man nog att man inte festat bort alla pengar varje månad och haft pengar kvar att göra saker med sitt barn för.

Med börsens normalavkastning så fördubblas pengarna ca vart 10 år så när menar du att du får ut mest av pengarna?


Tvärt om pengarna innan 35 hinner föräntas fler gånger så det är egentligen mer rationellt att spara innan 35 och sluta efter 55. Att sen lönenivåerna i de olika åldrarna hindrar att man gör så är ju en annan 5:a

Själv gick jag från ett rum särskilt inrett som hemmabio som då kostade över 100.000 (*) till att köra med dator-skärmen och hörlurar för en tusenlapp eller nåt.

Jag saknar det inte för fem öre. Innan du skrev om ljudsystem så hade jag helt glömt att jag hade det. Jag mår mycket bättre idag och har insett att det där biorummet var en nödvändighet på den tiden, endast på grund av att livet i allmänhet sög så mycket.

*Exklusive själva rummet, förstås. 15 år sedan var projektorer dyra och 5.1-systemet var inte det billigaste heller, idag hade det kostat en bråkdel och ändå varit bättre prestanda. En Barco 1209 rör-projektor för den som undrar. Bara att köra den jävla projektorn till skroten var ett heldagsjobb med flera involverade vänner. Nej, tacka vet jag att få plats med allt man äger i en kombi, eller ännu hellre en ryggsäck.

Jaha. Du är under 35 förstår jag. Lite fakta:

1. Sparar du mellan 25 och 35 så har du mer pengar vid pensionen än om du börjar spara när du är 35 och fortsätter fram tills du är 65. Att börja sent är det största misstaget nästan alla gör. Se: http://forum.bodybuilding.com/showth...hp?t=148792383

2. Man vill ha kul även när man passerat 35. Tro mig. Tro mig även när jag säger att den dagen kommer då du faktiskt fyller 35. Förhoppningsvis i alla fall.

3. Man måste inte spendera en massa pengar för att ha kul. Massor av ungdomar har kul på CSN-pengar. Jag hade hur kul som helst under mina studieår och jag levde rätt fattigt. Pluggade i USA, åkte på skidsemestrar till Österrike etc, på 7000 kronor i månaden. Idag reser jag utomlands 5-7 gånger om året (12 veckor totalt i år), men lyckas ändå leva på under 10k i månaden i snitt.

4. Det är inte garanterat att man tycker det är skitkul att jobba fram tills man är 79, eller när nu den framtida pensionen går att få ut. Man kanske vill sluta tidigare.

Ja, jag håller med fullständigt.

Problemet är att många tror att alla som inte spenderar pengar måste bo hos mamma och sitta i källaren dygnet runt. Du har inte gett uttryck för detta, men många på forumet gör det.

Jag är helt övertygad om att folk lever lyckligt för nära noll kronor, i nått hippiekollektiv eller på nån kibbutz. Det passar inte mig, men jag skulle aldrig få för mig att ifrågasätta deras påstådda lycka.

Dagen då jag skiljde mig, sålde mitt hus och i princip allt jag ägde är dagen en enorm klump försvann från mitt hjärta. Frihet är det bästa som finns, för mig.

Jag ser nu i efterhand att i princip allt jag skaffade mig i livet fram tills dess skaffade jag därför att samhället hade inbillat mig att det var vad som krävdes för att bli lycklig, utan att någonsin fundera över vad jag egentligen ville själv.

Det var då fan att man skulle passera 30 innan man kom på vad man ville bli när man blev stor...