Hur kan man vara religös?

forts. ( R.Dahl)





Ja... DFSM är skicklig han också... men han däremot finns, inga spekulationer om var när eller hur, han bara är en fager en som ingen kan säga emot.

Vet du vad, vi säger så här... om du gillar din tandfe så nej, då ska jag väl inte gå och försöka förklara för dig att din fe inte är jättefin, är din, kom bara ihåg att därmed "finns inte tandfen som universell moralgenerator" , kokpunkter och andra lagar, men fen.. nej inte riktigt, gud är i den sago-genren.


Så behöver vi inte säga vad som är infantilt, dock..... kommer gudshävden ej sällan med krav på synen om mäniskan som usel, bristfällig syndatyngd...


så, infantilitet : nja.. det har sina mer komplexa orsaker i att benämna gudsFADER som infantil, inte minst vilka behov man appellerar till. Hur universellt säkert är det att vilja sådan fadeeer : apropå "fri vilja".


FRI, inte bunden : medan gudsthypotesen är MYCKET BUNDEN HYPO-TES. Mkt världsfrånvänd i sittutgångsläge, obs detta.

Men den har fostrat och danat, in i dessa dagar. Din känsla som du leker med, är ett eko av det.





det, som förbryllar mig mest. (hur man kan ha så usel mäniskosyn, el. dålig självrespekt, att man behöver gå utopiskt...) (värst, att man utgår från att alla har lika dålig självrespekt.. riktigt ruggigt med infantila gudsövertygade.. som dessuom kan vaqra kunskapsarroganta men ivra med emotionella euforiska floskler där det minst passar ibland)





Flumnissar må vara mysiga i tanke-mys-leken... men när rdet gäller är jag oerhört glad och direkt lycklig över att det är vetenskapligt förhllningssätt... som går i täten, tack kloka människor och tack för mänskliga förmågan.


Personligen fördrar jag människosällskapet alla dagar i veckan - att jag därmed befinner mig "i ett läger" ? är ju skrattretande..


jag är ju en mänsklig individ vet du. ;-) , vore lite sjukt om jag skulle ge mig på att sukta efter något lååång låångt bort långsökt omänskligt att behöva dra i...... hur skulle jag ens känna igen det.. vad skulle det gagna...


Inte mig.. inte dem jag känner, kan jag säga på raken. Att leva, tar 100% av min tid.. men du kanske har lite dödslängtan.. då får du ha det... och då är det du SJÄLV, det är ingen universell lag att människan vill dö i famnen på något omänskligt.


De troende jag känner, har sin tro likt ett smycke om halsen, mkt mer än så är det inte. Ja man ställer upp när ngn dör ellr föds... det vanliga, sedan är det vetenskap för HELA SLANTEN, whatsoever. Men... vi är vana vid det, vi tar vetenskaplighet för givet.


(att gudsivrre inte klarar av att erkänna det, är lite infantilt, ja.)




Där finns alltså inga två läger...... inte irl, snälla du. Finns en, som ständigt vinner.... var glad åt det. Att evidens... inte är tomt skrällande "ord" . Mkt tungt vägande, ja avgörande. För ditt liv.






Jag kan inte se "våldnad" ha något som helst högre värde, det är bara för uselt att gudshypotesen inte kommit upp med mkt mer än att gud ännu är en simpel våldnad sprungen ur tankarna på folk : verkligen dåligt jobbat.

Det är det ju inte! Det är möjligt att du känner några "smarta" teister med starkt psyke som av någon konstig anledning lagt den egenskapen på hyllan ett tag men i det stora hela är det precis som ovan nämnt och det vet du också.

Jag har mött mängder av (det jag kallar) vettige troende/religiösa/teister i mitt långa religions-relaterande liv. Flertalet har faktisk varit "vettiga" (med undantag av islam, där dom vettiga kanske gömmar sig).

På ytan kan även en bajskorv glänsa om du fattar vad jag menar.
Och det kanske finns en liten liten liten liten liiiiten möjlighet att man även möter vettiga teister i sin vardag men när dom är i samlad trupp inför präst/pastor/påve/pImam är dom alla bajskorvar som inte går att polera upp

Ok, tre läger då, eftersom du hänger upp dig så mycket på det.
1) De som tror på Gud
2) De som inte tror på Gud
3) De som inte vet vad de ska tro

Vågar mig på en gissning att inte många teister skulle våga sig på den lönlösa spelet för gallerian, att ens i tankens stilla sinne, börja demolera evidensbaserade förfaranden.. du ska vara en sjutusans rabiat livsförnekare, att ge dig på den typen av dött lopp.


Vad gäller att till mans fantisera kring existensen, ser jag som väldigt mänskligt, då undantar jag moralister, som menar att "de är god, de är upphöjda, de säger sig va uppkopplade, och de är enl egenbilden/självbedömningen.. också förträffliga mervärdes-människor dvs, intellektuellt lite bättre, medan det omedelbart visar sig att lite arrogans inför faktum, så klart gr utrymme för bl.a bokstavstro så infantil... att drömmeriet kan bli megalomaniskt.


man tror sig "speciell" lite mer än "vanlig människa" (det kan bli vantro av sådant... historien visar också att bl.a mentalinstitut... velat dana folk att uppbringa "den himmelska korrekthetens tankeföring" )


eh.. med "mentalhygieniskt godkänd retorik" . ja dessa tider är nu igenslammade, dock vet/har studerats tillräckl. av många klartänkta nog, ... hur man implementerat gud, så pass sent efter de barbariska tidevarven utan medan det aldrig fanns fog att behöva "tillfråga, eller sukta efter gud, då upplysningen och rationalism redan klargjort vad misär har för orsaker.


att; sådan historik över HUR gud från steg 1... blivit till idag "entiteten" inte "fadern", skägget är "medvetet slopat" , det blir-bättre-att-styra -över-till-lite-patetisk-kvantfysikspekulation-istället--- tro fan det.




att-vara-god (läs : undergiven) och att fascineras av liv och natur, har till en början, ingen korrelation alls. Teister vill förstås få till sådan falsk korrelation.






Medan nästan varje individ i förmåga att begrunda, givetvis träffas av naturens under, inteminst för att det kan vara så bedövande vackert...


.....och i sig fantasieggande, men vissa känner gränser, något man sett i historiska backspegeln icke kan säga om teisternas övermod och mycket pantade naivistiska, rent ut sagt infantila snedsteg - är man då depressivt lagt så man blir melankoliker, ja men då är det för resp. individ att själv ansvara för sin ängslan om vem-man-är-på en stor stark planet...


Att dra det så långt, aqtt tro att evidens inte behövs för vällevnad : att gud ger-och-tar...

mmm... det kostar att fara med sådan mission.



Att något bara-sköter sig-självt, att mänskliga handen är å invalid att vårt sinnesnärvaro, inte kan räknas god nog?




Nej, det skriver jag aldrig under på. Det är däremot vad trosfanatiker lätt skriver under på... hur människan brister (hon är av naturen lite smutsig, fast hon itne vet om det... men ggud vet detta ) jag ser massor av sådan r3etorik HÄR i relgionsforum, och jag förvånas faktiskt....



- jag ser det som en otroligt sjukligt mytomaniskt skapad vrångbild av människan, per se.


Som tur!!! är inte religionspsykologi särskilt ansedd idag längre, man har fått sig rejäla skrapor på medaljuppsättningen då det finns bättre bud än att människan är-den-föddde-syndaren - en jädrans tur, då deet inte r snyggt att påbörja leverne, med synd-skam-retorik, det är ett brott mot god etik. Enl mig. Ett tydligt klockrent brott.


Och min käre medlem : det är också vad som fått gudstron så förkolnad.. tro mig... arvsynda-babblandet.. har förtört enormt mycket av vad som egentligen skulle kunna... med lite klarsyn, ha låtit religionshävdare kunnat trona med mindre skam, ist ses skamkänsla av att t.ex prata gud - i synnerhet i dagliga livflödet och det går INTE att skylla ifrån sig på kapitalism och sådant...

man får stå för vad som etablerats, den där kvantfysiken, den går i naturvetenskaplig skola... gudretoriker, jag fattar inte varför de klänger så daltande under just kvantfysik, då gud oavsett har zero med rationalism att göra - "gudagetalten" är en luktfri ospårbar fantasi som gubbvälden etablerade, kommen ur slavdrivarimssionistisk iver.



Islam som kom så sent, är en blueprint på det : den hämtar lugnt sagt ur gammel-kristlig och gammeltestamentlig parafrasering.



Så förundran för existensen, ja - självklart.

Kopplingen därifrån till en despot/en kraft/en entitet : ja det tarvar evidensföring i tillförlitlig praxis.... hittills har all sådan kollapsat, synd ju....

Falsk analogi.


Du orerar bara.

Du fäster oerhört mycket av ditt inlägg på att fråga om hur jag definierar allsmäktighet; öppna ordboken så får du veta.

Om du väljer att skita i logik så kan du, precis som du gör, påstå att Gud existerar, men det finns inga praktiska skäl till att skita i viktigheten att vara konsekvent.

Det största skämtet är väl att påstå att en allsmäktig, allvetande, absolut god Skapare I SIN AVBILD skulle ha skapat en så våldsam, irrationell och hopplöst förvirrad varelse som Människan. Om han/hon/den trots allt faktiskt gjort det så säger det rätt så mycket om denna Skapare, den är definitivt inte värd att predika om, ty den har då misslyckats i sin uppgift på ett oförlåtligt sätt.

Hållar i stort sett med dig, men det sägar ju ingenting om transcendent teism.

Å andra sidan, tycker du verkligen inte att Bibeln är full av aggression? Men visst, det är ju människor som beskrivs där mestadels tyvärr. Men hade det inte varit bättre om den bara handlat om Gud och Jesus istället? Om man nu inte hade velat att det upprepas.

Personen jag citerade påstod sig vara kristen, så jag inkluderade det jag ansåg vara relevant.

Om du med transcdendent teism menar Deism o.dyl. så uppstår ju ett stort problem, nämnligen att det inte går att bevisa/motbevisa på något sätt. Det finns inga hål i argumenten för Deism, trots att jag personligen tror att en Skapare ter sig osannolikare än att universum spontant uppkommit eller alltid funnits.

Det vet jag, men är osäker på vad kopplingen till detta sammanhang är...?