Citat:
Ursprungligen postat av
Lielle
Hej!
Jag är en tjej på 23 år. Enda sen jag var liten har jag fantiserat och drömt om äldre dominanta män och har nu i vuxen ålder helt accepterat min "läggning" och är inte längre orolig över vad andra tycker och tänker om det. Har t.o.m. en kompis som är likadan! =).
Min fundering är varför man är undergiven eller dominant, är det något man föds med eller är det något man utvecklar med tiden p.g.a. t.ex. miljö eller relationer? Jag blev mobbad som barn, men funderar på hur det kan ha att göra med min undergivenhet...låter ju mer rimligt att jag skulle vara mer dominant idag för att få ha kontroll och makt, något jag saknade som barn.
Sen har jag även undrat mycket över varför jag vill känna mig undergiven. Vad är det med detta som ger mig en sådan stor njutning och upplevelse? Jag har inget riktigt bra svar.
Någon med liknande funderingar och vad tror ni?
Svaret här är att det inte finns någon här som kan svara för din speciella situation. Det finns dominanta och undergivna personligheter som är medfödda, och givetvis kan läggningar och attraktioner påverkas av erfarenheter, uppväxt, relationer och allt annat som man genomgår i livet.
Vill du ha svar på dina frågor för din egen läggning så får du söka svar hos någon med stor kunskap om ämnet, förmodligen någon professionell. Själv är jag en dominant man, trivs utmärkt med det och accepterar att jag dels har en medfödd dominant personlighet och dels har utvecklat den under min livstid. Jag behöver varken svar eller har några frågor om varför, så jag kör vidare.

Lite som om man har ett jobb man trivs med. Då har man ju hittat rätt och det är bara att fortsätta. Det är väl snarare om om man är i obalans eller vantrivs man börjar grunna.
Jag tror att dina tankar är vanligare hos undergivna kvinnor än hos t ex dominanta män. Flickan jag äger har i hela sitt liv grunnat på detta, haft en inre strid om detta och skämts för detta. Per definition skulle t ex en dominant man aldrig komma på tanken att ha en inre strid om sin dominanta läggning, än mindre skämmas för den. Det är ju inget som dominanta personligheter gör. Dominanta personligheter tar det dom vill ha, och hur andra upplever det är inte något vi ägnar speciellt mycket tid åt. Skam är nog en känsla vi inte upplever.