Tips, rekommendationer, och andra goda läsupplevelser. Snälla motivera!

Paul at Home och Paul Has a Summer Job av Michel Rabagliati:
I den förstnämnda boken är Paul i medelåldern, skild och ensam. "Paul at Home" är fylld av galghumor medan "Paul Has a Summer Job" är mer åt det mysiga hållet; Paul tar jobb på sommarkollo som tonårig och träffar många intressanta karaktärer där bland sin första kärlek.

James Joyce: Portrait of a Dubliner av Alfonso Zapico:
Boken är vältecknad men det är dialogerna som fick mig att fastna för boken. Joyce narcissistiska drag förmedlas klockrent i textform.

Det där albumet har jag haft ögonen på ett bra tag, och tänkt att det borde jag läsa. För den som är intresserad av Leonard Cohen och hans liv och leverne kan jag ju passa på att tipsa om filmen Marianne & Leonard – Words of Love, som är baserad kring hans och norskan Marianne Ihlens kärleksaffär.
Har tidigare läst albumet Dotter of Her Father's Eyes av Mary M. och Bryan Talbot, som delvis är en biografi över James Joyce dotter Lucia Joyce. Pappans sekreterare, Samuel Becket, dyker också upp, med vilken Lucia hade en kort affär. Albumet handlar även om Mary M. Talbots egen uppväxt, och hennes far, som var en brittisk Joyce-forskare. Kan kanske främst intressera läsare med intresse för dotter-far-relationer, och hur det tidigare var svårt för kvinnor att få göra karriär på egna villkor. Får nog försöka leta upp även Zapicos album James Joyce: Portrait of a Dubliner. Tack för tipset!

Langosh and Peppi: Fugitive Days av Veronica Post:
Efter Langosh åkt fast för graffiti och blivit utsatt för polisiärt övervåld, lämnar han Kanada.
Han åker till Ungern och diverse balkanländer och är borta under några år.
I förordet skriver Veronica Post bland annat att alla händelser i boken är självupplevda, men att karaktärer i - och själva byn fāk är ren fiktion. Boken som helhet är läsvärd och det bästa är det längre kapitlet som utspelar sig just i fāk.

Dotter of Her Father's Eyes ska jag försöka hitta, verkar intressant. Tackar

Krympande utsikter av Daniel Ahlgren:
Handlar om en kvinna, vid namn Naima, som krymper som fan efter hon och hennes man nästan blev beskjutna. Då boken utspelar sig i samma SH3 - värld som Ahlgren tidigare skrivit böcker om (där superhjältar existerar) tycker omgivningen att det är mer märkligt att Naima inte kan växa tillbaka till sin ursprungliga storlek än att hon har krympt.
Boken är rolig, ibland brutal och ofta fylld av känslomässiga dialoger som känns realistiska.

Blå piller av Frederik Peeters:
Frederik blir kär i Cati. Cati och hennes treåriga son är hivpositiva.
Boken är inte så deppig som man kan tro, utan mer en vacker kärleksskildring. Jag antar att boken är självbiografisk, men har inte kollat om det stämmer.

Rebecca & Lucie in the Case of the Missing Neighbor av Pascal Girard:
Under Rebeccas föräldraledighet blir hon besatt av att försöka lösa ett fall rörande en försvunnen granne.
Grannen beskrivs i boken som sympatisk av folk som kände honom och även om själva grundhistorien är något halvmörk är historien som helhet mest mysig. Rebeccas man heter Pascal, samma namn som författaren och kanske boken är en hyllning till hans fru.
Juliette: Or, the Ghosts Return in the Spring av Camille Jourdy:
Juliette besöker byn hon växt upp i. Hon är nervöst lagd - lite hypokondrisk, pappan med; han tror att han börjar bli senil, kulturkoft-mamman byter partners ofta och Juliette syster är otrogen samt stör sig på sin sons tics. I kvarterskrogen hänger andra roliga original och den mest framträdande alkisen i boken blir kompis med Juliette och tillsammans adopterar de en föräldralös ankunge.
Mysig, välskriven och rolig bok.

Dash Shaws böcker: The bottomless belly button och Doctors:
Seniorpar ska skiljas i "The bottomless belly button" och övriga familjemedlemmar reagerar på olika sätt över beskedet. Dash Shaw är en jäkel på att skriva bra dialoger. Och däri ligger styrkan i hans böcker. Han tecknar bra också, men dialogerna är på annan nivå.
Så även i den existentialistiska boken "Doctors" som handlar om forskare som kan återuppliva människor som håller på att dö.
En styrka i de verk jag läst om av Dash Shaw är att han inte verkar vara rädd för att experimentera. Jag har även läst "Blurry" och även där är boken stundtals briljant, men jag fastnade inte helt i Shaws berättarmetod som i ovannämnda två böcker.

Jeff Lemire har skrivit manus till bokserien ”Little Monsters”, som handlar om skitgamla vampyrbarn som lever i en dystopi där de käkar råttor och andra smådjur. När de får kontakt med människor för första gången på evigheter förändras tillvaron för alla.

Jag är även läst fem böcker ”Animal Man”, även där manus av Lemire. Animal Man (Lemires version) är stundtals en utflippad superhjälteserie om diverse krafter som slåss om herraväldet på jorden, vikten av balans mellan dessa krafter och tidshopp och dystopi. Ibland blir det för mycket av det goda, men gillar Lemires manus och som helhet är historien absolut värd att läsa.

Bokserien ”Trillium” (Också Lemire) utspelar sig dels i en framtid där människan flyr från intergalaktiskt virus och dels under 1920 talet.
Av ovannämnda böcker är ”Trillium” favoriten.

”The Song of Roland” av Michel Rabagliati är ytterligare en bok i boksviten om Paul, men historiens huvudfokus är på svärfadern Roland och hans kamp mot cancer samt Pauls frus släktträd.

Den bästa läsupplevelsen och den bästa seriebok jag läst i år är ”The Road". Trots att serienovellen bygger på en känd bok av Cormac McCarthy och blivit filmatiserad 2009, hade jag inte stött på historien tidigare.
Det är en del nämnda dystopier i inlägget och det här är den värsta framtidsskildringen av dem alla. Historien går ut på att far och son försöker överleva i en förstörd laglös värd där kannibalistiska sekter härjar. Självaste grundhistorien är inte direkt originell. Det är manuset (främst dialogerna) och Manu Larcenets teckningar som gör boken så bra.

Mästerverket "The Customer is Always Wrong" av Mimi Pond är en fantastiskt skriven och fängslande berättelse på lite över 400 sidor.
Madge jobbar som servitris under 70 - talet och på caféet är det fullt med hoppyknarkare, drogförsäljare, narkomaner och annat löst folk som både jobbar där och är stammisar. Serienovellen är så autentiskt skriven att det inte hade förvånat mig om det är en självbiografi. Karaktärerna är välskrivna och historien skoningslöst brutal, sorglig och samtidigt rolig.
Även om mitt liv som ung vuxen var långt ifrån den Madge fick, väcktes igenkänning flertalet gånger.
Inte bara årets bästa läsupplevelse, utan även en av de bästa serienoveller jag har läst.
Någon som läst andra verk av Mimi Pond?

Tack för tipset! Har nu läst bokserien och kan bara hålla med dig.

"Robert Capa: A Graphic Biography" av Florent Silloray är en intressant biografi om krigsfotografen Capa. Vi följer honom under diverse krig såsom det spanska inbördeskriget, Japans invasion av Kina och andra världskriget. Capa var vän med John Steinbeck som också är med i några sidor.
En läsvärd bok.

"Memoirs of a Book Thief" av Alessandro Tota utspelar sig i femtiotalets Paris. Huvudrollsinnehavaren Daniel Brodin läser juridik, men drömmer om att bli erkänd poet. Han snor böcker och hänger med diverse pretentiösa grupperingar. Daniels "vänner" avskyr poeter och vill nå människans djup med stöd av droger och alkohol och anarkistiskt liv. Vidare gillar grupperingen att driva med Paris kulturella innekrets.

Styrkan med boken är hur dessa lösdrivare som Daniel gärna umgås med och vill ha som vänner, även inger respekt hos Paris yngre esteter, mest för att de struntar i alla konventioner likt rebelliska tonåringar.
Jag uppskattar konst, men boken sammanfattar bra olika aspekter av konstutövare jag föraktar. Daniels vänner är sådana som skulle spika fast ett mjölkpaket på en tavla och sälja tavlan för en förmögenhet. Och det värsta av allt - någon idiot skulle köpa tavlan.

Var väl några år sedan jag läste den där boken nu. Hade förväntat mig en tämligen romantiserad skildring av det litterära Paris under 50-talet, så mina förväntningar kom på skam, och lika bra var väl det. Den här berättelsen om kultiverade skurkar och pseudorevolutionärer, samt en huvudperson som når tillfällig succé med lånta fjädrar, var nog så intressant.

"The Abominable Mr Seabrook" av Joe Ollmann tog tio år att färdigställa och även om det framgår i förordet att Ollmann till en början jobbade sporadiskt med boken, blir jag imponerad av hans hängivenhet och givetvis av slutresultatet.
William Seabrook (1884-1945) var en gravt alkoholiserad författare som blev känd för bland annat självupplevda böcker om vistelser bland beduinstammar, voodooutövare samt kannibalistiska utövare. Vidare var Seabrook flitig utövare av BDSM, jobbade som sjukvårdare under första världskriget- mest för att fly från den tråkiga aristrokratiska vardagen och under en period nära vän med Aleister Crowley.
Seabrook levde minst sagt intressant liv och Joe Ollmanns biografi förmedlar den komplexa mannens liv perfekt. Seabrook var både älskvärd och motbjudande.