Saker man lärde sig hemifrån som nog var fel?

Margarin är nyttigare är smör

Det beror på helt på saften. Gamla recept på kokad saft (&sylt) av t.ex. vinbär eller hallon innehåller ofta väldigt mycket socker, och åtminstone de senaste 100 åren oftast också bensoesyra el. dyl. som konserveringsmedel*. Ett saftkoncentrat av den här typen klarar bra förvaring i rumstemperatur, också öppnade flaskor.

Färsksaft/juice, är däremot betydligt känsligare (mögel), också om den är pastöriserad. Så in i kylskåpet med den.

Nuförtiden vill man gärna minska sockermängden i saft och sylt (och många är rädda för de farliga konserveringsmedlen ), så nuförtiden ser man ofta recept som inte resulterar i saft eller sylt som klarar förvaring i rumstemperatur (eller ens källare), inte ens som oöppnade.
För mig känns det nog litet tassigt att koka sylt för att sedan frysa ner den - att sylta är ju att konservera, förlänga hållbarhetstiden, så varför då göra det så slarvigt att sylten inte håller?!

* Minns mycket väl användningen av konserveringsmedel: tabletter köptes på apotek och löstes upp i hett vatten i två olika styrkor. Den starkare varianten användes för att skölja flaskor och burkar och den svagare varianten tillsattes i saften/sylten (1 tsk per flaska/burk?). Förutom då om saftflaskan relativt nyligen innehållit starksprit, då behövdes inte sköljningen. Och lingonsylt/saft behövde inget alls (förutom då socker).

Jag har försökt hitta saker i mitt minne som passar i tråden, men förutom en litet lättsinnig inställning till mögel på bröd & ost (som jag faktiskt fortfarande själv delar: skär bort det jag ser, smakar, och om det smakar ok så äter jag glatt. Känner jag det minsta mögelsmak kastas det genast.) kan jag inte komma på något.

Möjligen då att min mormor var väldigt skeptisk till det sista i Flora-asken, hade fått för sig att det inte var riktigt nyttigt att äta det. Vem vet, kanske hon hade rätt? Dels så lär det sista kanske vara närmare att vara härsket, och dels kanske det användes mindre hälsosam plast i byttorna på 50-70 talet? (Jfr. ftalat-hysterin vis-a-vis nappflaskor m.m.)

Skulle gärna bidra med något lustigt helgalet, men är nog så uppväxt med "allt man tycker om är bra för magen, sa Muminmamman" och ett ganska historiskt medvetande om mat, att det är svårt

Mögelsporer finns precis överallt (annars skulle saker inte börja mögla), får vi i oss de dagligen både genom luften och maten, och immunförsvaret tar hand om de effektivt.
Däremot bildar de flesta sorterna växande mögel starka gifter i självförsvar, så man ska undvika helt att äta synligt mögel. Mögel som trivs på spannmål är känt för att vara giftigt.

Min mor tror på all skrämselpropaganda om mikrovågsugnar och "strålning". Som att det förstör näringen i maten (jag läste något idiotiskt test i någon av hennes tidsskrifter, där de jämförde näringsämnen i mikrad mat mot näringsämnen i rå mat, istället för att jämföra mellan mat uppvärmt till samma temperatur med olika metoder).

Jag lärde mig att om man sväljer fruktkärnor (äpple/melon typ) börjar det växta träd i magen. Det lät logiskt då.

Margarin är bättre än smör, mindre skadligt fett, hävdade mamma.
Smör är bättre än margarin, mindre skadliga tillsatser, hävdade pappa, så vi hade både smör och margarin i kylen.

Vanlig mat blir man aldrig tjock av, hur mycket man än äter. Det är bara godis, chips och läsk som gör att man går upp i vikt.
Vi åt alltså aldrig godis, chips och läsk, det var bannlyst, och ingen i familjen är det minsta överviktig, så jag antar att mina föräldrar fann stöd för sin teori där, men nog fan kan man bli fet på "vanlig mat" ändå.

Jag fick också höra att om man svalde tuggumin så fastnade de i blindtarmen och man måste operera bort den. Just detta skrämde livet ur mig som barn, och jag vågade aldrig äta ett tuggummi igen. Likförbannat fick jag operera bort blindtarmen i sena tonåren, men min tuggummiskräck kvarstår, utan att jag vet varför.