Karin Boye

Ekelöfs hårda omdömen om Boye var nog något lite mer komplext än bara en bitterhet över en gammal kärleksrivalitet. Det han uttryckte om det infantila dragen han fann i Boyes personlighet var i polemik mot Abenius biografi, som han menade var ett alltför ensidigt porträtt med drag av mytbildning där vissa sidor av Boyes personlighet inte kom fram:


En som tvärt emot var en stor beundrare av Karin Boye som person var Harry Martinson. Piloten Isagel i Aniara är till stora delar ett porträtt av Boye, t.ex. sång 88. I Vagnen några år senare stod denna dikt:

Ja, dikten i Vagnen är väl skriven i Boyes poetiska stil också.
Apropå en författares personlighet i relation till verket - tänker på Roland Barthes berömda essä Författarens död.
https://sverigesradio.se/artikel/6181817

Sett ur den synvinkeln kanske Boyes dikter bör befrias från mytbildningen runt hennes person. Läsas intertextuellt, sättas i samband med annan diktning, tolkas tematiskt, osv. I stället för att psykoanalysera författaren eller fundera på vem hon egentligen var kär i och fästa stor vikt vid självmordet. Bara en tanke. Men Barthes är kanske lite ute idag?

Vet inte mycket om litterära modeströmningar, men Barthes teorier anses väl vara rätt förlegade idag efter vad jag förstår. Men Barthes hade onekligen en god poäng i att ju mer en författares yttre liv sönderanalyseras desto mer skymmer det hennes verk. Bortser man från alla spekulationer och analyser som rör Boyes kärleksliv och hennes av vissa påstått starka dödsdrift, är en läsning av hennes Samlade dikter fullt tillräcklig för att få en bild av hennes livssyn och vad som är det bärande i hennes diktning. Läst så, med enbart fokus på verket och mindre på det privatpersonliga och den bakvända tolkningen av hennes livsöde med utgångspunkt i hennes död, är det svårt att komma till någon annan slutsats än det Svedjedal skriver: "Döden löpte som en kylig underström i hennes diktning, men helst återkom hon till födelsen, livets motsträviga mirakel, de växande träden. Alla som har läst hennes verk vet att det inte var natten som lockade mest, utan den gryende nya dagen. Att brista var i hennes värld inte att gå sönder utan att födas."

Instämmer helt med den analysen av Boyes Samlade dikter.
Jag tror att Barthes protesterade mot en typ av anekdotisk litteraturkritik som väl var ganska vanlig förr. När verket mer eller mindre sågs som en fotnot till författarens privatliv. Kanske har kommit tillbaks med kändisfixeringen och massmedialiseringen av författarrollen?
Kanske författarens yttre liv kan få vara fotnoter till verket, om det görs varsamt och utan determinism.

Det senaste avsnittet av P3 Historia av Cecilia Düringer m.fl. handlar om Karin Boye:

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/cecilia-rekommenderar-karin-boye

Medverkar gör även professor emeritus Johan Svedjedal, författare till biografin Den nya dagen gryr om Boye.

Som tidigare nämnts blir det helt bakvänt och tokigt att tolka Boyes diktning och livsöde med utgångspunkt från hennes död. Döden var ett underströmmande tema i hennes diktning, men var någonstans har du sett att en "önskan att kasta sig ut i biltrafiken" skulle vara ett framträdande inslag i hennes diktning?? Läsare av Boyes verk finner tvärtom lätt mer representativa livsbejakande alster, som t.ex. denna ur Gömda land:

NYA VÄGAR

Här går nya vägar.
Låt oss vandra fromma.
Kom, låt oss söka
någon ny och vacker blomma.

Kasta det vi äger!
Allting nått och färdigt
livlöst oss tynger,
dröm och sång ej värdigt.

Liv är det som väntar,
det man ej kan veta...
Kom, låt oss glömma!
Låt oss nytt och fagert leta!

Att tolka en författares texter utifrån biografin är såklart vanskligt.

I vissa fall anser jag det dock befogat.

Författare med intressant biografi, författare som levat autentiska liv, inbjuder att göra sådana tolkningar.

Återigen, text kan inte reduceras till biografi. Men biografin är ännu en text som kan ställas parallellt till boktext och på så vis skapa intressanta korsbefruktningar, skapa stereoskopisk belysning av vissa partier.

+++

Vad gäller Boyes önskan att (vid ett tillfälle) fysiskt kasta sig ut i trafiken så står detta i Svedjedals biografi. Han redovisar klart Boyes morbida dödsdrift i flera evidensbaserade passager.

Alltså i boken som heter Den nya dagen gryr: Karin Boyes författarliv (2017).

På vilken sida i biografin skriver Svedjedal att "kasta sig ut i trafiken" skulle ha varit Boyes allra högsta önskan?

Alla som har läst Boyes verk kan konstatera att det livsbejakande och döden löper sida vid sida i hennes diktning. Det jag (liksom Svedjedal) menar är att det livsbejakande - träden som växer, den nya dagen som gryr etc - är ett mer framträdande inslag än den av er som utgår från hennes död påstått starka dödsdrift.

Jag lånade boken på bibblan. Har den inte här.

Händelsen ifråga var iaf i Stockholm... den var ETT exempel på hennes dödsdrift... hon var ju inte kliniskt sjuk... men hon hade det där instabila draget... visat där... plus i Berlin, där hon gick på psykoanalys... en psykolog konstaterade att patienten Boye hade en mycket stark dödsdrift.