Varför i hela fridens namn krävs Jan Björklunds avgång?

Egentligen är väl FP den kraft inom svensk politik som följer Third Way-politik primärt- dvs progressiv socialpolitik i kombination med kapitalism. Bill Clinton i partiform typ, dock med långt större tycke för militära frågor. Annars förstår jag inte varför FP, föräldrarförsäkringen(som i sitt esse är socialism, oavsett om du könskvoterar eller ej) till trots, skulle anses vara vänster.FP är mycket företagarvänliga, ställer sig stenhårt till vår stela arbetsmarknad, driver frihetsfrågor, prioriterar militära frågor mer än andra, vill sänka skatter, ha högre krav i skolan etc. Sådan politik skulle ALDRIG vara förenlig med SVMP. Gillar man EU, NATO, liberalism, kapitalism, frihandel,försvarsfrågor, utbildningsfrågor och är mer progressiv i socialpolitik än andra på högerflanken passar FP som handen i handsken. De fyller faktiskt ett bra behov.

Sedan finns ju fler delar av högersidan än den torftiga värdekonservativa, som SD slagit vakt om. Deras ekonomi är välfärdspopulistisk,de vill behålla stela låsningar inom arbetsmarknadspolitiken och dedicerar inte särskilt mycket energi åt företag och frihandel.

Lärarlöner: Det vore inte intelligent, varken ekonomiskt eller ur ett långtidsperspektiv, att höja ALLA lärares löner direkt. Det ska istället gå att göra karriär inom läraryrket, därför infördes FÖRSTELÄRARSYSTEMET, vilket dock bemöttes inom kritik då yrkeskåren tyvärr är genomsyrad av marxism. Dessutom har lärare fått ut mer av lönen under Alliansen.
Lärarutbildningen: Genomgick stora reformer, rekordantal ansökte förra året
Lärlingsmodell: Björklund har faktiskt allra mest aktivt jobbat för detta, däremot har han mött hinder i form av politiskt motstånd och byråkrati.Men underskatta dock inte hur frenetiskt han faktiskt velat genomföra detta.
Lärarauktoritet/elevreglering: Lärare får numer(återigen):
-Beslagta elevers telefoner
-Dra in studiestöd vid för mycket skolk
-Förbjuda heltäckande slöjor
-Stänga dörren om eleven är sen
-Skärpta behörighetskrav
-Närvarokrav
- Föreslag på ordningsomdömen
Etc. Åtgärder han har tagit har varit essentiella för att föra svensk skola i rätt riktning igen, efter decennier av vänsterkaos som gett mer frihet åt elever till att löpa amok. Men han har alltid istället bemötts av rungande kritik och titulerats katederkramare, sadist,diktator,tyrann mm.

Sen måste folk även komma ihåg att Björklund inte har totalitär makt över skolan-huvudansvaret ges ju till kommunerna. De allra sämsta skolkommunerna i Sverige styrdes i 80% av SVMP, där kom primärt även landets sämsta skolresultat ifrån.

Jag tror det finns två vägar för FP att gå som inte leder till partiets undergång:

1. Den första är den som nämns i tråden. Man satsar på en högerliberal profil typ Lars Leijonborg och Nyamko Sabuni-style. Man driver på hårdare om försvaret, ställer om integrationspolitiken till att fokusera mer på krav och lägger impopulära förslag så som pappamånader åt sidan. Den nuvarande kombinationen pappamånader, försvar och krav i skolan är knepig. Mycket få väljare har den åsiktskombinationen. Något måste bort. Rimligtvis det minst populära dvs. pappamånaderna.

Förslag på partiledare: Jan Björklund, Allan Widman (dock osannolikt i nuläget)

2. Man satsar på en allmänliberal (ej ensidigt socialliberal) profil. Över en tredje del av alla väljare identifierar sig som liberaler enligt en undersökning av Demoskop. Folkpartiet liberalerna lyckas knappt mobilisera 6% av dessa. Det är ett enormt misslyckande. Man måste identifiera vilka frågor som engagerar den här liberala tredjedelen av befolkningen. Antagligen inte i legalisering av cannabis (i nuläget), men man borde i alla fall kunna göra upp med te.x. massövervakning för att framstå som mer trovärdigt liberala. Samtidigt lär skolan fortsätta vara ett prioområde. Klassresan börjar i klassrummet är ett sociallliberalt budskap som resonerar för de flesta. Poängen är dock att helt enkelt faktiskt börja profilera sig som ett liberalt parti. Att istället för att driva en samling sprida frågor om skola, jämställdhet och försvar, driva politik efter en röd linje. En tydligt liberal linje. Även här tror jag dock det är svårt att övertyga väljarna om att pappamånader är något liberalt.

Förslag på partiledare: Birgitta Ohlsson, Maria Weimer (ett framtidsnamn tror jag, en principfast och mycket kompetent liberal som kryssade sig in i riksdagsgruppen), Mathias Sundin (osannolikt, men jag hoppas han får en mer framträdande roll i partiet, han är klart mest liberal av de ledande folkpartisterna i riksdagen)

Jag tror alternativ nr 2. är det långsiktigt mest hållbara om FP ska stoppa sin sedan länge nedåtgående trend.

Lite sen in i diskussionen kanske, men jag som folkpartist tycker att Björklund borde avgå av den enkla anledningen att han bara tilltalar de redan frälsta. Inom partiet har han starkt stöd, men han ger ett för osympatiskt intryck för att vinna över nya liberala väljare.

Lennart Nordfors ger en bra bild av Folkpartiets imageproblem i Liberal Debatt där han menar att vänstern lyckats sätta en smygrasiststämpel på fp, och tyvärr är inte Björklund rätt person att tvätta bort den. Jag betvivlar som sagt inte hans goda avsikter, men jag vet många ickefolkpartister som gör det.

Jag tror Maria Arnholm är det bästa valet, hon framstår som sympatisk. Ohlsson och Ullenhag har sina anhängare, men också många fiender vilket nämnts tidigare i tråden. Arnholm är inte en vattendelare på samma sätt.