Varför i hela fridens namn krävs Jan Björklunds avgång?

Något som på sistonde retat gallfeber på mig är hur okunniga ledarskribenter krävt Jan Björklunds avgång. Primärt är dessa kritiker sossar som febrilt drömmer om att en vänsternisse ska ta över rodret och därmed paralysera den svenska högern. Men retoriken lämpas också av Folkpartiets vänsterfalang som subtilt antyder att partiledaren bör avgå, trots att vänsterfalangen orsakade valfallet i mycket större utsträckning än Björklund själv. Man pekar ut katastrofala efterträdare på vänsterkanten som kan "rädda" partiet utan att tänka på att deras inflytande faktiskt orsakade raset. Skulle fler i partiledningen vara mer höger som Björklund( även Leijonborg, Sabuni, Cwejman och Widman) kan jag garantera att resultatet skulle varit bättre. Tyvärr blev valrörelsen istället genomsyrad av vänsterfalangens tokigheter.

Björklund är oerhört retoriskt skicklig, stabil, pålitlig och har utmärkta ledarkunskaper. Att ersätta honom med högst osäkra kort vore inte smart.

Många säger att Björklunds sk "misslyckande" med skolan orsakade valnederlaget. MEN, de flesta av FPs väljare hoppade till SD. FP och SD är väldigt lika i skolpolitik(lärlingar, förstatligad skola, tidigare betyg mm). Att nu skolpolitiken vore en avgörande faktor är inte sant, detta är bara ett mantra som upprepas av vänstermänniskor som tapetserat sina väggar med idolbilder på Fridolin. Dessutom är många ense med Björklund om vilka åtgärder som bör tas- dvs skärpning och större krav på eleverna, inte mer tramspedagogik a la vänstern.

Åtgärderna för FP kommer INTE vara att kicka en utmärkt partiledare, bli sossarnas dörrmatta och ett renodlat vänsterparti.Inte heller att kvotera in unga kvinnor istället för "gubbar" partiet. HÄR är mina tankar och tips.


Ekonomin: Den ekonomiska frågan har helt överlämnats till C och M. Folkpartiet måste lyfta sin liberala ekonomiska politik. Låt en högerliberal axla rollen, bli mer högljudda i frågan. Hamilton och Ullenhag passar inte för denna tunga uppgift. FP är minst lika företagarvänligt som C, LYFT DET.
Kvotering och mer statlig intervention ska BORT. Slopa den tredje pappamånaden och pensionsfördelningen. Ta bort varenda spår från Westerberg. Mer fokus på LIBERAL ist för SOCIO.
Försvar: Björklund var bland dom allra första med att faktiskt lyfta Rysslands geopolitiska hot. Men liksom Romney i USA, sågs han bara som en yrkeskadad tok som levde kvar i kalla krigets dagar. Tji fick alla kritiker. SDs vidriga Putingullande tar helt bort deras trovärdighet i försvarsfrågan . Sveriges "neutralitet" är en fetlögn och för vår säkerhet behövs NATO.
Integration: Ullenhag gjorde ett risigt jobb i sitt departement jämfört med sina kollegor, det erkänner jag som Alliansväljare. FP fick 12% 2002 och gjorde rekordhöjning just pga integrationsfrågan. Kravliberalism behövs inom integrationen, inte politiskt korrekt vurmande.
Jämställdhet: SLUTA acceptera vänsterns problemformuleringar för att locka över vänsternissar. Det här med lönegapet, föräldrarledigheten och annat är radikalfeministiska argument som är svagt underbyggda. FP har historiskt varit i spetsen för hedervåldsförebyggande, kvinnlig rösträtt, aborträtt, kvinnligt företagande och skydd för kvinnor i utsatta länder. Allt detta INNAN dagens marxistiska "feminism" . Man ser även jämställdhet ur mansperspektivet och lyckats med att jämna ut betygsglapp mellan flickor och pojkar. Riksdagsgruppens könsfördelning var enligt mig inget misslyckande. Hade man starkare manliga kandidater så hade man. Big deal.

Att tro att man kan rädda FP genom att kicka partiledaren men planera en en vänstersväng är löjeväckande. Om FP drar en tum närmare vänsterhållet blir fyraprocentspärren en nagel i ögat. Folkpartiet bör behålla Björklund och återgå till en mer högerinriktad politik, lik den innan 2010 och SD-skräcken/vänstervindarna.

Vad tycker ni andra? Håller ni med eller inte?

Det är vänsteräckel på t ex Arbetet som vill forcera hans avgång för att de inbillar sig att Birgitta Ohlsson ska ta över och göra FP till ett socialliberalt stödparti för S och MP. I deras fantasi bildar detta en mur som håller SD på mattan för alltid. Vad de inte fattat är att även Birgitta Ohlsson är marknadsliberal och skulle inte komma så bra överens med V. De verkar tro att bara för att hon är engagerad i allt möjligt som är typiskt politiskt korrekt och sammanfaller med vänsterns åsikter på dessa områden så är hon vänster rakt igenom.

Därför försöker vänsterdebattörer spinna hårt nu genom att fråga varandra när Björklund kommer att avgå. De tänker att om man väcker den frågan tillräckligt ofta kommer det att växa till en hel pöbel som kräver samma sak. De försöker "hota" med att om man inte avsätter Björklund kommer partiet att försvinna. Bara manipulativt önsketänkande, inget att lyssna på.

Och det där med att bilda blocköverskridande mur mot SD kommer bara att leda till att de ökar snabbare. Om vänstern vill det, så visst...

Håller med det du säger!
Jag är ju inte alls fientligt inställd mot Ohlsson egentligen, däremot finns ju farhågan att hon kommer polarisera kraftigt inom partiet. Hon är snälliberal och i den riktningen tycker jag inte partiet bör gå. Visst kan det liksom på Westerbergs tid locka över vänsterfolk, men jag tycker prioriteringen ska ligga på Folkpartiets borgerliga väljare som känt sig alienerade och hoppat längre till höger. Dessutom hade Westerberg kanske bra resultat, emellertid lyckades FP höja sig extremt mer kraftigt med Leijonborg utan partiledarbyte, just för att de tog tag i sina högerinriktade kärnfrågor på ett mycket bra sätt. C hovar in liberala väljare, och FP måste profilera sig starkare som ett liberalt parti som även är tufft och effektivt.

Ohlsson är bra talare , men Björklund är mer skicklig. Han debatterar bättre dessutom med mycket mer pondus och självsäkerhet. Dessutom har han varit lojal i Allianssamarbetet och kommer bra överens med sina kollegor inom koaliationen. Ohlsson är fullt kompetent som politiker, men en tung ledartröja tror jag inte hon klarar lika bra. Hennes socialpolitiska åsikter kan även skrämma iväg en hel del väljare.

Jag är dock oroad över att vänsterns argument blir slagkraftiga hos Folkpartiets vänsterfalang, som kommer få större dominans om Björklund avgår. Detta kan bli mycket destruktivt för partiet. Högerliberalismen inom partiet får inte dö ut.

Off Topic,måste sedan säga att jag även blir trött på besattheten att ha en kvinnlig partiledare. Den som är bäst lämpad ska ha partiledarskapet, och könet är helt irrelevant. Ser många som vill ha en helkvinnlig Allians 2018 "bara för att".Sen när började vi lämpa principeln om att kvinnodominans var ekvivalent med jämställdhet? Tycker varken Jan eller Göran ska bytas ut, det känns osäkert att kasta ut partiledare och ersätta med helt nya för att röra om i grytan.

Jag förespråkar inget aktivt samarbete med SD, men att utnyttja deras röster till Alliansens fördel och samarbete i sakfrågor tycker jag inte är ett problem.De är också demokratiskt valda. Sen såg vi inga vänstervindar, snarare högervindar. Om FP tuffar till integrationspolitiken och lyfter högerliberalismen kan de ta matchen mot SD.

Ullenhags integrationspolitik var inte liberal. Tok för mycket bidrag, politiskt korrekthet, vurmande och paternalism. För lite gjordes å hans del åt vår sosseärvda arbetsmarkad, hedersproblematik, utanförskap och Islamism. Det blev för lite fokus på skyldigheter. Leijonborgs idéer från 2002 var i mycket bättre kvalité. SD MÅSTE behandlas som andra partier och granskas för sin faktiska politik, inte frysas ut. Sossarnas tjafs om blockad mot SD för att "ta ansvar för Sverige" är bara valtaktik för att krossa Alliansen.

Visst, det är förmätet av vänstern att kräva att delar av alliansen nu ska sluta upp kring sossepolitik när vänstern inte gick framåt överhuvudtaget. De har tjatat i 4 år om att SD är ett högerparti. Okej då säger vi det, men i så fall fick högern 52,3% mot vänsterns 43,6% och det är en rungande högerseger enligt vänsterns egna mått. En större seger än 2006 då det blev 48,2% mot 46,1%. Eller 1991 då högerfyran fick 46,7%. Eller 1976 då högertrean fick 50,7%. Eller 79 då samma gäng fick 49%. Är SD höger så har Sverige aldrig i modern tid varit mer höger, med 8,7% marginal.

Ändå ska vi ledas av två partier som fick 37,9% tillsammans och vänstern kräver uppslutning kring det. Med vilket mandat från väljarna? 52,3% röstade ju emot rödgröna. Det vore respektlöst av C eller FP att ge sitt stöd till det. De enda som med gott samvete kan förhandla med Löfven är SD, och de ska kräva minskad invandring i utbyte i enlighet med deras väljares önskemål. Vägrar Löfven släppa till det så kommer SD inte att samarbeta och då är det Löfven som underlåtit att ta ansvar för att skapa en riksdagsmajoritet. Liksom alliansen har gjort genom att vägra ta i SD trots att de erbjudit sig. Vilka är det som inte tar ansvar egentligen?

Svaret är feminism det vill ha en vidrig partiledare i form av Birgitta Ohlsson. Som andra skrivit vrida partiet åt vänster.

Vad de inte förstår är att när vänsterfeministerna kapar partiet flyr väljarna. De extremliberala försöken att kapa centerpartiet misslyckades. Är det inte dags att inse att man inte kan kapa väljare, bara partier som är tomma skal. Väljarna följer den politik de gillar inte ledaren.

Det handlar helt enkelt om (vilket flera redan anmärkt) att ytterligare sossifiera FP, genom att flytta fram vänsterfalangens positioner. Ohlsson, Arnholm, Ullenhag med flera, som tycker om vänsterinriktad identitetspolitik och betonar socialliberalism (läs socialism), skulle kunna döda blockpolitiken och därmed säkra sossarnas regeringsinnehav under lång tid framöver.

Sossarna vet att de borgerliga aldrig har möjlighet att gripa regeringsmakten, utan blockpolitik (borgerligt samarbete som t.ex. Alliansen). Därför propagerar flera vänsterinriktade debattörer/journalister för ett partiledarbyte i Folkpartiet. Jan Björklund är helt enkelt ett hinder för ett stabilt vänsterstyre i Sverige, i deras ögon.

Problemet är att om alliansen ska återkomma till makten så måste de ha SD:s stöd, eller att SD inte röstar emot regeringen. Då kommer det att krävas ett aktivt samarbete.

Det är dags att båda blocken vaknar upp till det parlamentariska läget. Det kommer för överskådlig framtid bara finnas två val: antingen bilda en blocköverskridande regering för att hålla SD borta från inflytande. Då är blockpolitiken död och SD är ensamt i opposition.

Det andra är "aktivt samarbete" med SD. Någon annan möjlighet finns inte.

Jan Björklund är tycker jag faktiskt är ganska bra, han är ju vettig debattör som kan hålla sig i sak. Men vad står partiet för? Partiet som sådant är ju dock helt åt helvete.

Det är klassificerar sig om liberaler men tycker att familjer är för dumma för att bestämma själva om sin föräldraldighet?? Tvång är liberalism för folkpartiet. Det håller inte. De har gått alldeles för långt ifrån sin ideologi, och bara blivit ett realpolitiskt ...vadå? Ja vadå?

Emellertid tycker jag det är svårt att känneteckna hur ett aktivt samarbete skulle se ut. Innebär det att Sverigedemokrater skulle bli statsråd eller endast att Alliansen ska anpassa sin politik till dem? För jag tror inte SD skulle nöja sig med det sista med tanke på deras nyfunna självförtroende.

I ärlighetens namn finns det knappast ett departement jag skulle vilja överlåta till SD ,och deras förtroendevalda är knappast att hänga i granen. Migration/integration skulle jag helst ses överlåtas till exempelvis Hanif Bali i M. Han är vettig och pragmatisk, utan att svika liberala grundvärderingar.

Sen måste Allianspartier även tänka taktiskt. KD skulle kunna få sig en rejäl buckla om SD blev ännu mer legitima i svenskarnas ögon. Prioriteringen tycker inte jag ska vara att bjuda in SD i gemenskapen, utan att lyssna till de 790k som röstat på SD, samt återinföra den tuffare integrationspolitiken från innan 2006. Alliansen ska också skaffa sig visioner. Inte för att jag räds SD och tycker de är dödsknarkarnazister, utan för att andra borgerliga partier i längden kan ta stryk.

Man ska varken ignorera SD eller lyda deras minsta lilla vink- man får vara innovativa och kämpa för att få tillbaka förtroendet från tappade väljare och införa en mer energifylld borgerlig politik.

Pappamånaden är strunt som Björklund knappt själv orkar försvara. Förslaget var bara ett resultat på de omtalade feministiska "vänstervindarna". Björklund kastade frågan i Harpsund utan större kamp-säger en hel del.

Folkpartiets ekonomiska politik däremot, gällande företag, skatter, handel, valfrihet och entreprenörskap är mycket liberal. Tyvärr har C fått norpa åt sig dessa punkter och FP har suttit kuvade vid socioliberalismen.

Sen lyfts heller inte frågor om legalisering av cannabis, fler avskaffade monopol och republikfrågan lika aktivt av FP som eg LUF, vilket är lite synd. Även försvaret har fått lega i skymundan. MEN potential finns definitivt.

Björklund är kanske kravliberal i skofrågan, MEN för ett välfungerande liberalt samhälle är utbildning extremt viktigt. Skolan måste bli mer auktoritär för likvärdiga chanser för alla och lyfta läraryrkets status. Den socialdemokratiska flumskolan har satt djupa spår;folk tycker Björklund är en tyrann för att han vill kunna ge makt åt lärare att be elever lyssna istället för att scrolla igenom Instagram på lektionstid! Utbildning är benstommen för ett liberalare samhälle, och det krävs skärpning i den riktning Björklund fört. Däremot har det även funnits mer rum för individualism i skolan iom mer valfrihet, yrkesprogram mm.

Jan Björklund är en duktig debattör och en kompetent partiledare, men trots att han varit med länge har
han aldrig stuckit ut. Han saknar karisman som t.ex Reinfeldt har.
Hade varit kul att se lite nya ansikten i partierna istället.