"Nollvision mot narkotikadödlighet" - är det en lösning?

Såg för en stund sedan ett inslag på Sydnytt angående ökade narkotikaöverdoser i Skåne och att man nu ska kunna rädda många med hjälp av en "nollvision mot narkotikadödlighet".
I inslaget framgår det att i många andra europeiska länder minskar dödligheten av narkotika men i Sverige fortsätter den att öka (är den inte högre än någonsin?). Detta är förövrigt länder som har lättat på narkotikapolitiken och infört skadereducerande metoder (ex brukarrum) om jag inte missminner mig.
Nu sänder Skånes psykiatri någon slags film om narkotikaöverdoser som ska hjälpa folk att inse riskerna och man inför en nollvision. Kan denna nollvision och film kunna göra situationen bättre? Är en ny vision och en film lösningen på problemet? Eller är det möjligtvis så, som forskaren i inslaget säger, att problemet är en följd av Sveriges restriktiva narkotikapolitik? Eftersom den har gjort de (fungerande) skadereducerande metoderna kontroversiella? Visionen om "det narkotikafria samhället" har ju inte hittills gått något vidare, varför skulle denna vision göra det?

Se inslaget ungefär vid 9.57:

http://www.svtplay.se/video/2384736/sydnytt/8-10-19-15

Man kan aldrig förvänta sig konsekventa eller logiska lösningar från makthavare. Besluten är ofta en del i en redan upprättad agenda som varken du eller jag vet något om men som definitivt inte avser att, i första hand, vara någon medborgare till gagn.
Det är därför det tas till synes helt obegripliga och verklighetsfrånvända beslut.
Jag misstänker att detta projekt är en chimär för att man vill sätta ned foten (lite mjukt) och visa att man jobbar på en lösning och sedan kommer man trolla med lite statistik som ändå ingen ifrågasätter.
Man startar hellre en miljon misslyckade projekt med tjusiga titlar än att erkänna att man haft fel hela tiden.
Staten får ALDRIG ha fel för då börjar nämligen människor tvivla på systemet och då förlorar man slutligen kontrollen.
Men sörj icke.
Snart så, lagom innan den totala kollapsen av västvärldens ekonomier, så kommer en legalisering då man inte vill riskera att dissidenter och regimkritiker finansierar statskupper genom narkotikaförsäljning till en uppgiven och desillusionerad befolkning i upprorstillstånd.
Som sagt. När det behagar den styrande eliten så kommer detta ske.
Tro vad ni vill.

Vår restriktiva alkohol- och narkotikapolitik (begränsning av tillgänglighet & tillgång) har historiskt sett varit framgångsrik.

Vi är i en helt ny situation nu med billig alkohol & narkotika, vidöppna gränser, Internet och allt fler unga i upplevt utanförskap. Samtidigt så läggs allt färre resurser på rehablitering trots att varje investerad krona i en missbrukare som frisknar till ger 2.5 kronor tillbaka till samhället ifråga om besparingar mot vad personen skulle kosta oss skattebetalare som aktiv missbrukare...

Det är alltså inte en restriktiv hållning i sig som ökar dödligheten utan möjligen avsaknaden av harm reduction för dem som inte orkar att sluta knarka.

Hur menar du att vår narkotika och alkoholpolitik har varit framgångsrik? Droger gick att köpa på vanliga apotek. Efter det dröjde det inte många år innan förbudstiden var igång och därmed en injektion i drogutbudet och ökad kriminalitet. Enda sen vi fick vår narkotikapolitik har den endast gått åt ett hål; ner i avgrunden.

Särskilt bra på att supa har man aldrig heller varit i vodkabältet. Hembränning var extremt vanligt när monopolet visade sin bistra sida på 60,70,80-talet och där fanns det inga alkoholskatter inte.

Det är inte jag som menar något.

Eftersom du ändå är uppe och suddar så kan du på nätet leta efter ett antal internationella studier som entydigt visar att vi över tid haft mindre alkohol- och narkotikarelaterade skador/kostnader än i nästan varje annat västeuropeiskt land.

Vi talar 1968 och trettio år framåt.

Hur världen såg ut 1998 är ointressant, Sveriges narkotikapolitik är katastrofalt dålig år 2014. Bruket av alla illegala droger ökar, missbruket ökar som följd, dödlighet ökar som följd (staten tycker väl att en död missbrukare är den bästa missbrukaren), kriminella drar stor nytta av hela soppan.

Hade jag haft bra kontakter så hade jag definitivt blivit knarklangare. Snabbare pengar finns inte, och det finns inga moraliska hakar heller (ansvaret ligger hos den som köper, en princip som konstigt nog inte tillämpas på dagens knarklangare, det är ju inte deras fel att utbudet är högt).

Fast det är ju den restriktiva hållningen som har medfört en avsaknad av harm reduction. Brukarrum, sprututbyte, legalförskrivning och även substitutionsbehandling är ingenting man ser positivt på med den hållningen, utan man menar att det uppmuntrar till narkotikaanvändning.
I visionen om det narkotikafria samhället så ska ju ingen använda sig av narkotika och därför gillar man inte metoder som endast begränsar skadorna och inte får användaren att sluta helt. Tyvärr har det ju de skademinimerande metoderna som visat sig vara mest effektiva gentemot narkotikadödlighet.

Visst, en nollvision mot narkotikadödlighet är givetvis en bra vision men den är ju helt omöjlig att bedriva vid sidan av nollvisionen mot narkotika.

Nej. Sverige har lägre alkoholrelaterade skador än genomsnittet, högre narkotikarelaterade skador än snittet. Sverige har färre unga användare av narkotika, det är allt. Sverige har inte färre användare än genomsnittet och dödligheten är betydligt större i Sverige.

Sverige har faktiskt en allt stigande mängd unga användare av narkotika, mig veterligen vid snittet redan. Kan dock ha misstagit det för bruket bland vuxna.

Det behöver inte vara ett resultat av våran restriktiva politik utan kan mycket väl bero på andra anledningar, tex att Sverige genrellt sätt varit ett väldigt mycket bättre land att bo i som fattig till skillnad från övriga Europa.

En nollvision, innebär väl att man har nolltolerans?
Vilket innebär att sätt som harm reduction inte går att använda.
Då det skulle innebära att man erkänner att folk använder droger, och genom att ha harm reduction.
Så visar man att man inser/accepterar att folk faktiskt använder droger.*
Detta är nått som Maria Larsson gjorde mycket tydligt, att det är nått vi inte ska göra.
Så kliva över lite lik, är helt okey.
Så hade vi Beatrice Ask senare som tog över narkotikapolitiken.
Som ansåg att döden är inte den ultimata skadeverkningen, utan där var att bli såsig i huvudet det värsta.

Sen hur inbillar mig sig en film ska vända överdoserna.
För det första tittar ens heroinmissbrukaren på denna.
Sen är väl många överdoser, just självmordsförsök och underskattning av potensen.
Så ser inte hur en film, ska påverka självmord och underskattning av potensen.

Så smart och klokt av region Skåne att vända på den misslyckade nollvisionen mot narkotika och göra om den till en nollvision mot narkotikadödlighet.Dom berättar vad som är viktigt när samhället ska hantera människor som har missbruksproblem med narkotika.I stället för den utslitna gamla versionen där allt narkotikabruk ska straffas bort.Vi som känner till statistiken vet hur lyckad den politiken är.

Samhället ska inte försöka uppfostra medborgarna med normbildande lagstiftning.Det är ett otyg som måste upphöra, basta.