vuxen man, frågor om livet. vad e det för fel?

Människor behöver inte varandra längre i Sverige. Egentligen kan man leva helt isolerat så länge man har en inkomst av något slag. Det är lätt att välja bort människor som man av någon anledning fått för sig att man inte vill umgås med eftersom en annan individ bara är ett tidsfördriv, inte någon man behöver för sin överlevnad. Alla mår sämre, kanske även personen som är den som väljer bort. Den stora familjen är inget vi bryr oss om längre. Vi vill bo ensamma fast det leder till att vi mår sämre.

Det skapas en del trådar här på Flashback som alla verkar följa ungefär samma mönster. Man, 25-35, känner sig inte delaktig, bristande socialt liv, ej fru eller barn. Ibland har personen jobb, ibland inte. Personen mår dåligt och undrar vad fan som är fel. Att man skriver i forumet för psykisk hälsa är ju rätt talande egentligen; man vet att något är fel och det som ligger närmast till hands att undersöka är ens eget psyke. Kanske är det så att vi lever på fel sätt och att det skapar de psykiska problemen, men om man går till en psykiatriker idag så anses orsakssambandet vara det omvända. Du mår dåligt för att du mår dåligt, ät dessa piller.

Jag tror att just detta är ett ganska stort problem i Sverige idag men folk lider i det tysta för ingen bryr sig om vuxen man som mår dåligt. Folk anser väl att man helt enkelt får skylla sig själv om man inte har den där karisman och charmen som gör att man kan skaffa många vänner på egen hand.

Till trådskaparen vill jag säga att jag absolut inte har några lösningar men vi är många där ute som har samma problematik och att vi lider med dig... i det tysta.

TS, jobbarpolarna vill inte hänga med ut efter jobbet? Då skiter man i att försöka få till utgångar. För alltid.

Bli kaxig? Dum fråga men svaret är nej. Jag skulle i ditt fall dra mig tillbaka, inte försöka bli mer framåt socialt. Inte med de på din arbetsplats iallafall. Jag skulle dock se till att inte bli körd med utan säga ifrån, om det föreligger ett problem med att bli utnyttjad.

Jag har alltid skitit i att försöka bli omtyckt och accepterad. Är du inte omtyckt / accepterad från början hos vissa så lär det förbli så. Deras problem.

Tack för alla som skrev känner en stor lättnad. Vi e sociala varelser å så klart känns det fel å konstigt när vi bli av någon anledning isolerad oss. Jag har funderat på att flytta å jobba utomlands så det kanske ändrar sig.

Jag glömde säga att jag har tjej. Så familjbiten fungerar bra å hon säger hela tiden att jag e så underbar, hon får Tom tårar när hon säger det. Så jag vet att felet ligger inte direkt hos mig men jag vill bli bättre på att kunna få vänner utan att jag anstränger mig.

Tack som fan till er som skrev, det gjorde mycket för mig

Att få vänner utan att anstränga sig funkar inte för någon. Så du kan lägga ner den idén genast.

Bra sätt är att skaffa sig en hobby som du kan utöva med andra i en klubb/förening.
Jag tex jagar och fiskar och fick ett gäng nya bekanta genom jaktlaget.
Vi träffas och drar någon pils eller bjuder in till middagar mm.
Lätt och otvunget som det skall vara.

Ju större kontaktyta du har mot omgivningen ju större chans får du ju att träffa folk som du kan umgås med. Sedan brukar ju vanlig social vett och etikett sköta resten.

Få folk att känna sig uppskattade av dig för det de är och vad de gör.
Alla gillar att få bekräftat att de är roliga, smarta etc så det är bara att vara generös med komplimangerna. Inte gå till överdrift och "slicka röv" utan bara vanlig social vänlighet.

Du ska acceptera ditt utseende och inse att om du har alla dessa attributer så är du one helluva catch. Utgå från det tankesättet och se vad ett sånt mindset kan skänka dig.