Öppna psykriatrin

Nu är tokfrans inlagd. Första gången i mitt liv. Var inte ens beredd på det som kom. Hur går en vanlig utredning till inom den öppna psykriatrin? Mätt mig, vägt mig och fått blodtrycket tagit. Vad händer sen? Läkarna går ronder först på onsdagar. När finns det möjlighet att komma hem?

Jag har lite av en social fobi. Att äta middag med andra inlagda var en utmaning minst sagt. Känns verkligen suspekt att vara här. Träffa personal, tala om personliga angelägenheter. Vet att dom ska hjälpa men ogillar verkligen att inte veta vad som händer näst.

Jag lider av depression som blivit värre under hösten. I veckan som var dök jag verkligen. Skrev till en kurator jag går till att jag tänker på självmord. Fick en akut tid hos en läkare som sen efter överläggning valde att ge mig möjlighet till full utredning och korrigering av dosering under vårdens ögon. Fanns inga andra vägar.

Om du är tvångsinlagd så skickar dom hem dig när dom anser att du inte är en fara för dig själv eller någon, jag vart hemskickad dagen efter.

Nu fick jag välja. Antingen detta eller uppföljning varje dag hos en läkare.

Sjuksköterskan sa att doktorerna går ronder på onsdag. Betyder det att jag kan fast till på onsdag eller finns det möjlighet att åka hem redan imorgon? Lät inte som att jag får träffa en läkare imorgon. Enbart kontaktpersoner och sjuksköterskor :/

Hur är avdelningen då? Är det någorlunda trevligt eller är det sterilt o äckligt?

Var glad att läkaren o kuratorn bryr sig så. Du måste vara ung ty unga personer har de fortfarande hopp om att kunna bota. Efter 30 så är du totalt ointressant.

Om du sitter på hispan i Skåne kan du ju be om att få en infusion med Ketamin. Då blir det nog inga problem att käka i matsalen, he he...

Att ha tråkigt är ett friskhetstecken. Var inlagd för psykos i 6 månader innan morsan mer eller mindre tvingade dem att skriva ut mig. Jag minns inte första månaderna alls. Mot slutet kändes en låst avdelning riktigt riktigt tråkig. Jag blev apatisk. Jag hoppas du inte blir kvar så länge. Medicinerna lobotomerar dig kemiskt och du blir institutionerad väldigt fort. Då slutar hjärnan att arbeta. Man blir som ett fromt lamm på väg till slakt.

Det var rätt många äldre inlagda. En yngre tjej som förmodligen är runt 30 snåret. Annars 50+ Nu är jag i norra delarna av Sverige. Förmodligen mindre köer. Avdelningen var steril, kändes som en vanlig sjukhusavdelning. fick rätt mycket frihet. Kan gå och komma bara jag sa till i förväg. Funderade över en äldre kvinna med rullator. Hon tippade in i en matvagn med ryggen. Trots att personalen stod intill höll ingen i henne Dom borde känna till att hon inte är stabil i benen.


Det jag var rädd för. Träffade även en kvinna som var positiv och glad i två dagar. Efter att hon träffat läkarna blev det en förändring direkt i humöret dagen efter. Seg, slö och trött. Igår kom jag hem. Ska ha kontinuerlig kontakt med läkare på hemmaplan. Hoppas det är bättre med dig idag

Jo det är bättre. Har fått byta medicin så jag avslutade zombiestadiet. Men att jag var zombie har påverkat min relation till arbetskamrater. De minns mig som mycket välfungerande och kommer efter två års sjukskrivning tillbaka som en grönsak. Lyckliga jag har ett par kollegor som sagt rakt ut att jag är som en zombie. Jag märkte inte det själv.