Djurmedicin till människor?

Även om det inte är rätt av läkare att göra detta så vet jag att just cortison är i varje fall möjligt med tanke på dosering och läkemedel.
Det gällde också förnyat recept.


Jag har fått ge min katt cortisontabletter en kort period - mycket kortare än avsett då hon fick problem redan efter några dagar som krävde akutbesök.
Då skulle hon ha 3/4 tabl. av 5 mg/dag. Jämfört med en bekant på 80 kg som hade lågdos 5 mg.
Fantastiskt att en liten katt på 3 kg skulle ha nästan samma! Och det var dyrt jämförelsevis.
Jag var faktiskt glad att vi hade veterinären med i den förskrivningen! Det hade kunnat sluta illa för katten annars.
Vad skulle jag då gjort om jag inte fått medicinen av veterinär? Kanske inte haft en aning om farlig biverkning?
Hade jag sagt recept av läkare så hade denna kunnat bli anmäld.

Så jag skulle aldrig kunna tänka mej att få recept för egen del av veterinär eller till katten av en läkare.
Har man djur får man ta kostnaden. Det vet man från början.
En del hormonpreparat är också exakt samma som för människa, likväl som dos kan skilja sej och vara lägre/högre hos djur.
(anpassat storlek-vikt bl.a.)

Så visst finns det preparat som både vi och djuren kan få, vid sjukdom.

Absolut. En veterinär måste ju självklart ordinera från början. När hundens vätskedrivande tog slut så använde vi upp gamle farfars burk. Naturligtvis samma läkemedel och dos. Efter e-receptens intåg så har nog förskrivningen åt båda håll minskat drastiskt. Papperstecepten registrerades ju inte på samma sätt.

Varje gång vår hund fick läkemedel av vet. var det humanläkemedel, i samma doser ofta till och med. Det enda som han fick annorlunda var smärtstillande. Hunden levde ett långt och gott liv bör tilläggas. Han blev nästan 16 år.

Ja du får rösta på C då och hoppas...
Jag vänder mot den tesen då vi vet att antibiotika är mer användbart än vi kan mäta mot allsköns lustiga sjukdomar där man inte har evidens. Vidare krävs det en hel massa provtagningar för att säkerställa att man är sjuk, dessa kostar multum och tar tid att genomföra. Många är ren specialistvård som man knappt ens finner i landet.

Problemet är ju att i många länder behöver man ingen sjukdom hos djur eller människa för att få/ge antibiotika alls. Sista åren har jag fått vänta på antibiotika tre ggr så symtomen ska bli solklara, under tiden är jag sjuk, i neddragningssverige med arbetslinje.

Givetvis funkar antibiotika mot "allsköns lustiga sjukdomar" det är därför det är så jäkla populärt bland småsnoriga svenska dumskallar som tjatar hål i huvudet på doktorer (eller veterinärer) att ge dem en liten dos....det är ju det som gör bakterier resistenta. Denna överanvändning dessutom många ggr. i för små doser kommer att skapa bakterier som inget kan döda och därmed kommer folk att dö av tex. ett infekterat sår eller lunginflammation.

Du får det att låta som att antibiotika är bra att käka lite då och då för att vara på säkra sidan, suck säger jag bara, antibiotika dödar även alla goda bakterier du har i kroppen och efter en kur har man försvagat immunförsvar.

Har du käkat antibiotika för någon snorig näsa du haft som dessutom inte går att bota med antibiotika så har alla bakterier i din kropp som överlever antibiotikakuren blivit något du kan smitta andra med....de bakterier som är resistenta är resistenta hos alla människor och ju fler människor som käkar antibiotika mot dem, ju fler risker för att bakterier överlever efter kur och bakterien är därmed ännu starkare....behöver man ens förklara sådant för dig???

Ja det är stor skillnad på hur doseringen är, vissa läkemedel tas upp sämre av t.ex. hund. När min hund fick cetrizin (hon väger ca 35 kg) blev hon ordinerad 40 mg om dagen, normal dos för människa 10 mg/dygn så ringde tom. veterinären för att dubbelkolla :P

Hur apotekspersonalen reagerar, tror inte de reagerar alls såvida kanske dosen skulle vara minst 5-10 ggr högre än för humant bruk. Tycker att apotekspersonal brukar vara rätt okunniga bara om man frågar kring avmaskingsmedel, så tveksamt att de kollar fassvet varje gång de expiderar ett recept till ett djur.

Om större doser avses att användas så kan ju veterinären t.ex. ange "till häst" på receptet, då tror jag apotekspersonalen skulle reagera ännu mindre om det var en väldigt stor mängd benzo t.ex. som expiderades.

Tror inte att det handlar om benso utan snarare om tillgången till antibiotika. Jag ska kolla upp exakt vad hon fått utskrivet. Tycker också att det hela låter jävligt märkligt. Den här tjejen är inget stolpskott annars så jag undrar om hon verkligen skulle tala osanning, varför isåfall? Jag är bara intresserad av att få reda på om fler veterinärer bedriver såhär tveksamma "tjänster" till sina Verkliga patienters ägare.

frågade en annan bekant av ren nyfikenhet som sa precis samma sak, tydligen är det här ett vanligt förekommande och hon menar att många veterinärer är väldigt givmilda med att skriva ut recept till både katt, hund och gubben där hemma. På frågan om varför svarade hon att det är himla mycket smidigare än att gå genom landstinget, samt att veterinärerna i sin tur tjänar på att skriva ut recept man blir ju less när man får höra sånt här!!!

Förstår inte hur det kan vara smidigare än att gå via landstinget (eller motsvarande)?

Om jag behöver mer piller som jag redan haft utskrivet alternativt en variant på något, så drar jag bara ett ärende via Mina Vårdkontakter eller ett telefonsamtal till min vårdcentral. Sen glider jag in på apoteket samma dag eller nästa och hämtar ut det hela.

Behöver jag något nytt som kräver ett besök så bokar jag det, glider in till läkaren tio minuter och tar apoteket på vägen ut genom dörren för att plocka upp det hela.


Det enda skulle vara lite mer narkotikaklassad medicin (vilket jag till viss del hanterar enligt ovan), men då får man väl se till att ha en kvacksalvare till läkare att anlita.

Du har rätt i att många av apotekspersonalen inte alls känner till veterinärmedicinska preparat.
Det finns ju de som själva har djur som är intresserade.
En av mina bekanta har t.o.m. gått någon utbildning i ämnet. Vet även vart hon vänder sej med speciella förfrågningar. Så frågor jag haft tidigare har jag fått svar på så.

Mina besök hos veterinär (med katten) är så ofta förekommande så jag får svar på de flesta frågor direkt där.
Och sedan så skriver i stort sett alla veterinärer ut: till katten B...på receptet.

När läkare skriver ett "pappersrecept" så har dom vad som kan kallas ID-remsor med läkarens kod på och arbetsplats. Inte bara namn i stämpel längre.

Något recept till katten har också haft tryckt: Djurläkemedel.

Jag tror man kan ringa apotekservicen även om veterinärmedicin och förfrågningar.
0771 450 450. Annars kan dom hänvisa vidare till annat nummer.
Jag har haft ett annat tel.nr men hittar det inte just nu.

Att veterinärer skriver ut medicin för människor till djur är mycket vanligt, och helt tillåtet.

Givetvis är det så, mycket vanligt. Skillnaden kan vara storlek på förpackningar och styrka på läkemedlet.
På midsommarafton stod jag på apotek och skulle ha akut medicin till min katt. Inget av de 3 preparaten fanns för djur. Expediten var snäll och ringde veterinären. Kom tillbaka och strålade glad (fantastisk service) och förklarade att allt löst sej - det blev medicin för oss människor till katten. Jag fick dela någon av tabletterna annars samma styrkor.

Däremot anser jag inte att jag ska kunna ringa veterinären när jag har ont i halsen och få penicillin den vägen. Anledningarna har redan kommit i tråden.

Jag ser inget direkt konstigt med att en veterinär som är väl bekant med matte/husse* skulle göra denna en tjänst och skriva ut något enkelt och välbekant. Typ vanligare antibiotika eller litet starkare inflammationshämmare, isynnerhet om matte/husse har bra koll på vad saken gäller. Och så har vi naturligtvis medel mot parasiter - där skulle jag tro att veterinärer rentav kan ha betydligt bättre koll än humanläkare.

Jag hade tänkt skriva att jag aldrig fått humanmedicin av veterinär, men nu när jag tänker efter så har nog just maskmedel för hela familjen givits ut/förskrivits en eller två gånger.
Har också ett minne av en snorig kanin där veterinären varnade för att det kunde bli aktuellt med antibiotika för hela familjen om odlingen visade att det var ngt potentiellt zoonootiskt. Tror han sade att vi i så fall direkt skulle ringa honom om ngn i familjen fick symptom. Betydligt snabbare och fiffigare i ett sånt fall än att uppsöka en läkare och försöka förklara hela långa storyn - det var ju veterinären som hade infon om den specifika misstänkta infektionen.

På den tiden jag hade en gammal artritisk tax så pratade veterinären och jag en del om just inflammationshämmare, då jag själv hade en ilsken ledinflammation och den för mig mest effektiva medicinen inte mera fanns på marknaden (i Finland) för människor. Det visade sig att den fanns som vet-preparat (för hästar om jag minns rätt). Nu råkade jag ha ett tillräckligt lager (fanns i andra länder, i vissa t.o.m. receptfritt), men den söta veterinären var helt villig att undersöka saken vidare för mig om det skulle behövas. Blev dock aldrig aktuellt, min ilskna led blev äntligen bra något år efter den här diskussionen.

Humanmedicin har jag matat i hundar så ofta genom åren att det inte går att minnas alla detaljer - mitt minne säger mig att fram till kanske 1990-1995 så fanns det ganska så få preparat som var specifikt för djur i de fall att samma verksamma ämne redan fanns att tillgå i preparat för människor.

Jag gillar veterinärer, de har ofta ett underbart _praktiskt_ synsätt när det gäller mediciner: Vad är enklast? Vad är billigast? Vad är lätt att få i kräken?


*Det här med att det skulle vara så fruktansvärt med att veterinärer skriver ut antibiotika eller kortison för matte/husse har jag svårt att förstå: det torde ju oftast handla om personer som har en viss läkemedelsvana och litet vett i skallen. Typ om man har en tendens till bakteriella bihåle-inflammationer - efter de första 2-3 ggr kan man antagligen ganska bra veta när det är dags att ta till antibiotikan. Dito kortisonbehandlingar för kroniska episodvisa åkommor.
Också (bättre) humanläkare som känner sina patienter kan ju skriva ut saker "för säkerhets skull", att tas bara om det behövs. Har många gånger fått antibiotika-recept som jag aldrig behövt utnyttja med ordinering att ta kuren OM förkylningen/bronkiten inte blir bättre/blir värre. Det är ju fullkomligt idiotiskt att ha patienten att springa fram och tillbaka i onödan.
Är patienten eller matte/husse en vettig människa och läkaren eller veterinären tillräckligt bra på att kommunicera är nog faran med detta verkligt minimal. Däremot är inbesparingen i tid och obehag väldigt stora.