Hur förhålla sig till sina egna privilegier?

Hur resonerar ni kring olika kamper i relation till ens egna privilegier? T.ex. är det "okej" för en vit person att gå på ett manifestation mot rasism? För en cis-man att gå på en demonstration för jämställdhet? För en person från överklassen att protestera mot klassamhället?

Strukturellt sätt så är det ju dessa personer som utgör en del av förtrycket, blir det då inte enbart kontraproduktivt och ogenomtänkt att ens delta? Är det rimligaste att enbart delta i sina egna kamper? T.ex. en arbetare för arbetarklasskampen, en kvinna eller transperson jämställdhetskampen, en rasifierad person kampen mot rasism?

Hur tänker ni kring detta och hur förhåller ni er till era privilegier?

Hör gärna vad personer som utsätts för diverse förtryck har att säga i frågan.

Så länge man inte tar tolkningsföreträde så tycker jag det är okej. Att stötta kan nog aldrig skada. Att granska sig själv och vad man gör för att upprätthålla strukturer är viktigt.
Jag är kvinna, och utan män i jämställdhetsarbetet så tror jag ej att det fungerar. Annat kan jag ju inte uttala mig om.

Avskyr samhällsanalysen som delar in människor och bestämmer att de helt plötsligt blir privilegierade. Jag är en vanlig svensk arbetare ifrån landsbygden/bruksort. I det svenska samhället har jag inga privilegier utan de enda privilegiet jag har är att jag av en slump föddes i Sverige och inte ett valfritt u-land.

Att helt plötsligt exkludera folk från att delta i manifestationer är inget annat än splittring. Att vita personer inte skulle få delta på antirasistiska evenemang är det dummaste jag någonsin hört och själva målet med antirasism är att avskaffa rasismen och då måste alla vara med och en exkludering blir då enbart kontraproduktiv.

Skulle folk enbart få arbeta med sina egna kamper skulle ingenting uppnås överhuvudtaget. Jämställdheten kommer inte kunna uppnås då det skulle splittra om enbart de som får ta kampen får vara med medan de som inte får vara med kommer helt enkelt vara en majoritet som minoriteten för jämställdhet avskärmat sig ifrån och därmed inte kommer kunna genomföra någon förändring. Samma gäller för alla dessa kamper det är enbart enighet som kan skapa förändring och inte exkludering baserat på en värdelös samhällsanalys.

Låter som en sjukt bra metod för att splittra folket.

Det stora problemet med allt snack om privilegier är att få som anses vara privilegierade anser sig vara det.

Jag är en vit man med en normal tjänstemanslön i Stockholm. Bor i bostadsrätt. Stabil ekonomi. Enligt alla privilegieteorier så är jag enormt privilegierad. Men jag kan aldrig direkt säga att jag någonsin känt mig det. Arbetat med olika jobb. Studerat. Sparat. Planerat. I inte ett enda av stegen så är det någon som tilldelat mig förmåner utan de fördelar jag har i livet är något som jag skapat för mig själv. Även så att jag är löneslav. Om jag slutar jobba så klarar jag av att leva på min buffert nåt år men sedan så blir det tillbaka till där jag kom ifrån. När jag ser svenska tiggare i Stockholm så är min spontana tanke att det där hade kunnat vara jag om jag gjort lite annorlunda livsval. Det är såklart en fördel att bo i ett fungerande land som Sverige men det privilegiet delar jag med de som stör sig på mina privilegier.

Tror inte att min historia är speciellt ovanlig. Sedan kan man fråga sig vad man vill uppnå med snacket om privilegier? Den naturliga konsekvensen är att man inför statligt sanktionerad rasdiskriminering inom alla möjliga områden. Det har de i USA vilket är landet de här privilegieteorierna kommer ifrån. Är det verkligen nåt vi vill ha i Sverige?

Du tillhör en av de smartaste vänstermänniskor jag stött på!

Vad jag vill säga med det är att jag inte bara håller med, utan också ger en stor eloge för texten! Riktigt bra!

Om du är raka motsatsen till PsychoRastaSkinhed vet jag inte, men din "analys" imponerar inte. Men för sakens skull: Vilka privilegier är det som vita män har, enligt dig?