Så var det min tur att trilla dit igen.

Hej alla där ute i etern!
Jag har överlevt denna resa också!
På fredag ska jag åka hem på julpermis i en vecka o jag längtar!
Vill bara hem..........
Krama mina barn o gubbe.
Denna resa har varit tuff...jag tror tom. tuffare än min första vända.
Jag har haft mer hjälp av samtalen o förbuden än jag trodde.
Det tog lång tid innan tilliten infann sig o jag fick lite frihet att bearbeta mina demoner.
Nyttigt o ångestfyllt! Men ack så välbehövligt!
Jag har inte varit hemma en enda gång sen jag skrevs in i september o på ett konstigt sätt har det känts skönt att inte komma hem med bekymren.
Familjen har varit här o hälsat på 2 gånger o det har varit mysigt att se framstegen hos dem ...utifrån. Vi har växt allihopa ....var för sig....o även som familj.
Nu har jag varit ren i drygt 3 månader o börjar känna mig redo för att stå på egna ben igen!
Visst finns suget där men inte lika intensivt! Alltid något!
Jag längtar efter Julafton som ett litet barn!
Vill bara att det ska bli fredag....
HEMRESA!
Skickar en kram till den som vill ha...för jag längtar efter en o många fler!

Kram


Grattis samt lycka till i framtiden. Du är stark!

En oerhört varm styrkekram till dig och oändligt massor lycka till din framtida resa med familjen.

Ha en härlig jul!

Du gjorde min morgon. Blir så glad av att läsa att det går åt rätt håll för dig och det låter som att du satsar 100% på ditt tillfrisknande. Jag gjorde likadant under min andra vända på behandlingshemmet och fokuserade helt på behandlingen, minskade på telefonsamtal hem och hade knappt besök. Allt för att behålla fokus på vad som verkligen var viktigt hur jobbigt det än var. Såhär några år senare tackar jag mig själv för det.

Stor kram och en riktigt God Jul till dig och din familj. Njut riktigt av stunden och varandra.

Roligt att se att du börjar återhämta dig!

God kväll uti stugorna!
Sitter här o njuter av att sinnesfriden som fortfarande håller i sig.
Jag är hemma på permission tills i morgon...sen ska jag tillbaka.
Känns lite vemodigt vill jag lova...men det är för min egen skull...o familjens...o framtidens.
Har haft en underbar julledighet med god mat o goda vänners sällskap.
Kan idag att mitt erkännande om mitt missbruk har kostat mig flera av mina närstående vänner o släkt.
Dock har jag fått några nya p vägen...men...
Vill inte vara besviken men det är jag...då de flesta trodde jag var alkoholist o erbjöd sin famn o hjälp men när jag lade korten på bordet så flydde de som stod mig närmast.
Ledssen ....ja det känns...för missbruk är missbruk o spelar det egentligen roll vad för substans det handlar om?
Självskadegrejen är ju det samma.
Det som är viktigast är att jag hoppas att min familj står ut med mig ett tag till.
Vad skulle jag göra utan dom?
Jag har lärt mig massor om mig själv denna gången som jag inte velat se förrut.
Har fått mer kött på benen för att orka ta mig upp igen på banan.
Drogsuget var enormt på julaftonsnatten då ångesten kom krypandes o vet ni vad jag min stolle gjorde åt det?!
Jo jag ställde mig o bakade tunnbröd kl 04.10 på annandagsmorgonen för att stå ut.
Det har nog aldrig blivit så bra bröd som nu!
Familjen snopna o fundersamma vid uppvaknandet men jag lugnade dom med att jag var inte påverkad bara bakat av mig lite tankar.
Vi åt så magen stod i fyra hörn allihop.
Julklapp fick jag en...nog den bästa jag fått...
Om jag håller mig drogfri minst till nyår 2017 så ska vi förnya våra bröllopslöften o ha en liten ceremoni för min lilla ängel som jag inte fick med mig hem från bb för många år sedan.
Jag var inte med vid gossens begravning...något jag får leva med...jag har ångrat mig miljoner gånger men kan inte göra det ogjort.
Hög som ett höghus o kommer inget ihåg från dessa veckor av sorg.
Den har jag bäddat in djupt...tills nu...då jag inser att jag måste rida ut denna känslostorm för att kunna ta ytterligare ett steg mot en drogfri framtid!
Så jag har tre barn...två här o det tredje i mitt hjärta för alltid.
Det blev kanske lite av en snyftare här men det var inte min mening utan jag vill bara tala om för de som inte förstår att det finns en orsak till att valen blir dåliga ibland.
Då ...är det inte lätt att se vägen...o lätt att trilla.
Jag har nog aldrig velat erkänna att jag sörjer honom fortfarande men det känns bra att inse det o få ett värdigt avslut o ge honom o mig sinnesfrid!
God fortsättning o ta hand om nära o kära ikväll!
Skickar en kram till alla er som orkar läsa mitt dravell.
KRAM från mig för jag tar en tillbaka!

Stor kram tillbaka!

Vad skönt att läsa något sånt här när hela Flashback handlar om hur SD och deras motståndare pucklar på varann i tråd efter tråd.

Att få läsa något som är på riktigt, väldigt uppfriskande!

Kram!

Det värmer i mitt hjärta att läsa dina ord. Ett liv utan droger är inte lätt men man växer som människa när man tar itu med sin själ, sina demoner, sin sorg, sin skam ....
När man lyckats förlåta och inse att det förflutna kan man inte påverka så börjar klättringen uppåt. Jag är själv nynykter och firar 100 dagar, första gången på 30 år som jag varit nykter så länge och samtidigt är det nog första gången på 40 år som jag faktiskt "vågar" vara kåt, glad och tacksam utan skuld eller skam för den jag är.

TS, jag önskar dej verkligen all lycka med din behandling, öppna upp allt du kan finna i dej, lita på de som gått före och klappa dej själv på axeln för det du hittills uträttat. Ge aldrig upp.

Vad tråkigt och höra att du förlorat nära vänner & familj för att du vågat prata om ditt missbruk.
Jag har personligen inte gått ut med det till familj för jag vet redan hur reaktionerna kommer bli, och det sårar mig nått otroligt att veta hur stor brist på respekt det finns när det kommer till psykisk ohälsa. Som om alla växer upp med samma förutsättningar eller kan handskas med känslor lika bra.
Håller själv på att återhämta mig från tungt missbruk/självskadligt beteende.