Så var det min tur att trilla dit igen.

Sitter i soffan här hemma o önskar att jag kunde vrida klockan tillbaka...men det går ju inte förstås.
Det är bara att inse att jag inte fixade att vara ren mer än 16 månader.
Jag har världens abstinens o ångest över vad som komma skall.
Det lär jag få veta i morgon då jag själv ska ringa o be om hjälp då jag inser att jag inte fixar att motstå.
Att en liten sil skulle stjälpa mitt lass! ( Visste jag väl innan ..men....men...)
Att tappa fokus så totalt var jag inte beredd på.
Minnen...tårar...ångest...ensamhet...maktlöshet... självömkan...YOU NAME IT!
Maken o barnen är hos farmor o farfar o vi får se vad som händer med oss.
Vill verkligen vakna upp o säga till mig själv att detta bara var en dröm!
Fast det är den bittra verkligheten TYVÄRR!
Önskar att någon kunde trolla åt mig så allt blir bra!
Kram från en som trodde att jag var i hamn o kapsejsade hårt!

Tråkigt att höra, men det är bara till att acceptera läget och utgå från var du står nu. Börja på nytt igen och börja kämpa än en gång för att uppnå drogfrihet under en längre tid. Att ångra och gråta över saker man gjort och saker som har hänt har aldrig skapat goda förutsättningar för någon; det drar en bara längre ned i skiten än nödvändigt. Du har som sagt redan tagit ett återfall och kan inte göra det ogjort, så varför grubbla över det om du lika gärna kan släppa det och gå vidare?

Vad för substanser är det du varit inne på?

Jag har själv varit ren i nio månader nu - vilket ju trots allt endast är dryga hälften av vad du var - och därför tycker jag att du ska se det som framgångar. 16 månader är verkligen inte fy skam och du klarar att göra det igen!

Hej! Börja med att ta det lungt. Du är inte mer än människa som har trillat tillbaka i en skit sits. Alla gör fel och alla har sin inre demon att möta och slåss med i livet. 16 månader är jävligt starkt och en bra början.

På dig låter det som att du vill sluta, har du viljan har du redan det viktigaste. Jag skulle tipsa att säga till man/pojkvän att stanna där tills imorgon. Och att du ska ringa till en instans du kan prata med som hjälper dig när ditt suger kommer tillbaka. En miss i den långa vägen att hålla sig ren är, tycker jag ett rop på hjälp. Man kan inte klara allt själv, de finns hjälp att få, ta den. Sväng tillbaka på den bra vägen du varit på i 16 månader, och stanna på den, när du känner att de svänger, be om hjälp att svänga tillbaka. För dig och din familjs skull. Jag önskar dig all lycka o lycka till!

Min drog är amfetamin som jag tar IV o har ett långvarit missbruk bakom mig.
Har klarat 16 långa månader utan o är stolt över det! Absolut!
Jag kan inte göra saker ogjorda det vet jag så jag ska gråta klart o rusta mig för vad jag behöver göra i morgon.
Maken o barnen blir kvar hos svärföräldrarna i veckan skulle jag tro så får jag se vad som händer sen.
Det värsta är att jag inte vet vad som gör mest ont just nu...kroppen eller själen.
Det känns som jag blivit manglad av en ångvält.
Torr i munnen o törstig som skam...men det går inte att dricka något för det känns som halsen brinner.
Hungrig som en varg men får inte behålla maten då den rinner rakt igenom just nu.
Så alla som funderar på att prova droger kan få byta med mig...för vuxen som jag är... känner jag mig inte speciellt stor just nu.
Skulle vilja få/ge mig själv lite sinnesfrid så jag orkar att ta tag i mig själv igen!
Vilket jag måste!

Lycka till

Ja det är klart att du måste! Fixar du det inte på egen hand med de verktyg som du fick på behandlingen så sök hjälp ev. åk tillbaka till behandlingshemmet, det är ingen skam i det. Det som hänt har hänt och det går inte att göra ogjort. Så är det bara. Hoppas det ordnar sig för dig.

Jag har lovat mig själv att om jag kliver på igen så blir det direkt behandlingshemmet....igen. Jag hoppas innerligen att jag slipper det.

Du lever.
Det innebär att i morgon har du en ny chans att börja om.
Det är inte alla som har/får det privilegiet.
Du förlorade denna ronden men det viktiga är ju att du vinner i slutändan.

Så döm dig inte för hårt, du fick nu en ny erfarenhet av hur du kan åka dit.
Ta den till dig och se till att utesluta de faktorer som gjorde detta möjligt.
Tex sluta umgås i de kretsar där du kan få tag på skiten.
Bara klippa banden för gått.
Du har dina barn och din man att koncentrera dig på.
Och barnen behöver sin mamma, drogfri.

/Lycka Till

Du förtjänar en medalj för att du stått ut i 16 månader. Ditt återfall är inget tecken på att du skulle vara mindre mindre värd eller svag utan visar att du har enorm viljestyrka när du väl bestämmer dig för något.

Livet utan droger ska inte alls vara så hårt som du verkar ha upplevt det i så lång tid. Du verkar inte ha gjort de andra läxorna som man måste göra när man slutar knarka.

Läs detta och bilda dig så att du vet vart du är i din egen livsprocess: Post-acute withdrawal usually lasts for 2 years. This is one of the most important things you need to remember. If you're up for the challenge you can get though this. But if you think that post-acute withdrawal will only last for a few months, then you'll get caught off guard, and when you're disappointed you're more likely to relapse. (Reference: http://www.addictionsandrecovery.org/post-acute-withdrawal.htm)

Lägg ner knarket, varje gång du får tanken trillar du ner på NA. Du har barn kvinna, äcklas av sådana människor.

'
Jävligt lätt för dig att säga ditt spån!!

Ja nu är det tisdag o jag ska strax iväg till beroendeenheten för samtal.
Kan väl inte säga att det känns så bra men det måste göras!
Ringde o bad om hjälp igår o fick minst sagt ett reko bemötande på telefon.
Maken ska gå med mig o det känns underbart att han vill stå kvar nu.
Sen får jag se vart denna turen tar oss som familj.
Farmor o farfar tar barnen som sist o jag hoppas att det funkar för dem alla.
Sos ska vi träffa i eftermiddag då det lutar åt att jag åker tillbaka till behandlingshemmet i slutet på veckan.
Nej det hjälper inte att gråta men det lättar ångesten massor.
Efter att ha läst att det finns folk som ser mina rena månader som drogfri som en bedrift måste jag se det som det med.
Visst ett nederlag med massor av droger nu o nu ser jag att jag inte klarar av att fixa mig på rätt köl själv så hjälp måste jag ta emot.
Vill egentligen inte tillbaka till behandlingshemmet men inser att jag måste bryta det snabbt.
Sos kommer nog att kräva det så jag lovade mig själv att ta tag i mig innan de ställer kraven.
Vill inte mista min familj bara för att jag inte orkar med mig själv just nu.
Hoppas att maken orkar med mig även denna vändan.
Jag förtjänar honom nog inte men är så glad över att han orkar.
Nu ska jag hoppa in i duschen o förbereda mig för samtal så får jag se.
Håll tummar o tår!
Kram till mig själv för det behöver jag idag!

Det är en väldigt stor bedrift att ha varit drogfri så länge. Klart det är farligt och inte bra att ta ett återfall men tänk på skillnaden, om du skulle gått på amfetamin under hela den här tiden du har varit ren. Vad det hade gjort för din hälsa och hur mycket pengar det skulle ha kostat. Håller tummarna för dig att det löser sig nu och att du får det stöd du behöver! Ha den jobbiga avtändningen du nämnde tidigare samt din familj/dina barn i minne om du blir sugen igen.