Citat:
Ursprungligen postat av
Sprejburk
Det är för att dem ofta är obotliga sexister. Västerländskt feminism är till för vita kvinnor som vill ha privilegier och makt utan att behöva offra något i gengäld. Detta försöker de dock maskera genom att använda ordet "jämställdhet".
När dessa feminister sedan blir kritiserade för att inte vara jämställda brukar dem oftast länka till en definition av feminism från typ wikipedia följt med meddelandet "Läs på, feminism står för jämställdhet". Det verkar dock onekligen vara mycket svårt för feministerna att hitta ett nutida empiriskt exempel på detta. Så en definition får räcka. Kanske inte så konstigt ändå, då det i princip inte finns några empiriska exempel på att västerländsk feminism skulle vara detsamma som jämställdhet.
TLDR; Feminister är egoistiska hycklare.
Nja jag vill nog inte dra det så hårt. Men jag tror att många feminister driver personliga vendettor. Jag har all respekt för att man har fått lida i livet på grund av de förväntningar man kanske inte har haft möjlighet att leva upp till.
Det största misstag feminister gör är att generalisera och hårdra - samt som du nämnde inte kunna eller vilja referera till empiriska kunskaper.
Jag är säker på att feministerna kunde ha haft 30% i riksdagen om man spelat korten väl och inte varit så färgblinda. Åtminstone försökt förstå andras problem. Istället har de valt att skylla och säga att den vite mannen är kränkt och det har han inte rätt till då han är priviligerad. Det är mycket provocerande att höra att man skulle vara det då många (hör och häpna) män mår dåligt, tjänar piss, osv också. Detta är givetvis som att hälla bensin på brasan eller salt i såren - man har väckt hat.
Män får inte vara svaga. Det är därför så många män lyckas med självmord. Det är därför så många män vägrar gnälla över sin situation och skylla på samhället. Det är omanligt. Men samhället vill inte ha svaghet.
Som svar kan vissa feminister ge "det är lugnt, det är männen som är problemet, inte ni". De förstår inte att det inte är så kul för en kille att höra att denne inte är man. Återigen har man skadat sitt förtroende och sin egna kamp.
Häromdagen hörde jag exempelvis att 40% av tonårstjejerna i Stockholm mår dåligt. Detta är givetvis förfärligt och måste göras något åt. Hela samhället drabbas av det så det säger jag inte emot. Men återigen svek feminismen killarna. Jag vet själv - inte så länge sedan - jag gick i 8an-9an och fick såna blanketter. Man skulle fylla i mellan 1-5 eller 10 hur man mådde. Jag svarade bra, fast jag egentligen mådde piss redan då. Vad skulle jag säga efteråt? Skulle jag säga till mina polare att jag inte kände mig bra? Detta kan man givetvis inte göra. Jag visste att jag skulle sjunka i anseende på en gång om jag svarat något annat och tvekat vid frågan av mina polare. Den ende en kille oftast kan prata med är sin mor faktiskt, så är det i mitt fall. Skulle aldrig få för mig att säga till någon annan att jag mår relativt ofta.
Nej gör inte psykisk ohälsa till ett könsproblem - framförallt inte för ett av dem. Gör det till vad det är, ett samhällsproblem. Sluta för en destruktiv retorik om ni verkligen vill väl.