Varför bryr sig inte medelsvensson om försvarspolitik och kränkningar?

Med anledning av kränkningarna från Ryssland så började jag fråga runt i min vänskapskrets om vad de tyckte om dessa kränkningar och vad Sveriges svar borde vara, "Dessa individer är helt normala medelsvenssons och har inget som helt intresse i försvarspolitik eller försvarsmakten".
Samtligas svar var "Äeeh, Varför ska vi bry oss om de? låt dem flyga."

Då är min fråga till er, Varför bryr sig inte medelsvensson mer om våran egen försvarspolitik eller "rikets säkerhet" Vart kommer detta ointresse ifrån? och hur kan folk acceptera att en främmande nation kommer och pissar på våran territoriella Integritet?

För du är säkert ingen "medelsvensson"

Bekvämlighet och apati.

Det lär väl kunna vara så, Men måste säga att jag känner ett starkt obehag över att majoriteten i detta land som det verkar är helt ointresserad över att försvara vårat land..
Hur långt skall det då gå innan folk vaknar till liv och faktiskt bryr sig ??

Vi har aldrig upplevt fara ifrån krig, så vi kan inte föreställa oss den faran. Jag har dock gjort min del i grönkläder, och jag kan lova dig att jag bryr mig, för jag kan föreställa mig vad det skulle kunna innebära.
Jag tror alltså att man inte bryr sig för att man inte ser faran.

Jag skulle vilja säga att vi fram till början av 90-talet var medvetna om faran för krig.
Efter detta minskade faran för öppet krig dramatiskt.
Nyligen har vi börjat se små tecken på upprustning och övningar för krig, dock har vi inget skäl att tro att någon planerar någon invasion i detta läge.

Allmänheten har helt tappat kontakten med Försvarsmakten. Jämför med den tiden det fanns ett regemente i varje stad, alla män hade gjort värnplikt, soldater syntes överallt. Idag har bara några procent av befolkningen kontakt med det militära, folk ringer polisen när någon militär går in med ett vapen på Sibylla, personer klagar när det smäller för högt från skjutfälten etc.

När man tappar kontakten så slutar man också bry sig.

Varför skulle medelsvenssons bry sig, vi är ju redan ockuperade av kulturmarxister och globalister. Jag hjälper gärna Putin som står för traditionella värden!!

Är vi ockuperade? Det har inte jag märkt.

Inleder med en liten anekdot.
När jag gick i gymnasiet så hade vi under en SO-lektion en frågestund där man skulle ta ställning till olika påståenden. Ett av påståendena var ungefär: Jag skulle försvara Sverige vid angrepp. Där över halva klassen ställer sig på nej-sidan. De skulle alltså ta sitt pick och pack och dra härifrån.

Dagens svensk, ungdomen i synnerhet, tar sina jävla rättigheter för givet och har ingen avsikt att stå upp för dem och försvara dem, speciellt inte riskera livet för dem. Hen verkar också helt oförmögen att förstå att nuvarande förhållanden kan ändras snabbt och radikalt. Jag är för ung för att veta hur folk resonerade innan millennieskiftet, men jag har en bild av att gemene man var beredd att lägga sig i värnen för vår suveränitet. Jag vet inte om det beror på en avsaknad av hotbild under en så lång tid som, utöver segregation, anti-nationalism och exploderande materialism är orsaken?

Det blir mer och mer uppenbart att det blir allt mindre som binder oss samman som folk. Man har ju jobbat stenhårt för att riva ned den svenska nationalkänslan, vilket man lyckats med så länge det inte gäller att Zlatan gör mål eller att man utomlands skryter om "gratis sjukvård".

Även jag har dock börjat ändra åsikt. Jag har fram tills nyligen sett det som en självklarhet att ha skyldigheter parallellt med mina rättigheter (är t.ex. med i hemvärnet). Men när makthavarna gör allt de kan för att splittra oss som folk, och när vi blir allt mer heterogena så har min lojalitet till staten Sverige minskat. Även pliktkänslan mot folket har börjat gunga i och med förd politik, medias svenskhat som får gehör och invällning av främmande folk.

Jag tror dock svaret är ganska enkelt på varför folk inte bryr sig just nu. Som jag skrev ovan så är nationalkänslan inte särskilt stor men framför allt så tycker man att krig är en omöjlighet, precis som efter WW1. Man har aldrig ens behövt reflektera över vad som kan hända och vilken roll man själv i så fall skulle spela. Inte heller över försvarspolitiken, förutom att försvaret faktiskt är ganska undermåligt, men det finns viktigare saker. Att göra det vore att ta sig utanför som komfortbubbla som krympt sig så liten att den mer liknar ett ägg än en sfär. Det är lättare att tänka på när ens iPhone 6 dimper ned i brevlådan och vilket filter man ska ha på twinstabook.

pizza-face har också en mycket bra poäng!

Många kan troligen inte Sveriges historia, svenska skolan är i förfall, och många som har bosatt sig i Sverige har en annan historia.

Det påstås att Sverige har haft 33 krig med Ryssland sedan medeltiden, finns ingen anledning att tro att vi aldrig tvingas uppleva det igen, tvärtom.

Men nu var det faktiskt mer än 200 år sedan vi sist var i krig med ryssen.