Jag behöver att ta itu med det här. Läste en hel del saker om psikolog just om ämnet. men det verkar ibland att dem vill att jag ska jämföra helt olka saker när jag vågar. Eller att jag ser bara det dåliga med besluten p.g.a erfarenhet. Dålig självkäsnla känner jag en del. Nör jag försöker att spåra mitt liv verkar det som det har hänt under dem senaste 10 år. Innan dess kunde jag fatta enkelt beslut som att åka ensam till ett annat land ensam för att jobba där (Usa 2005 ). Jag gjorde det även 2010 när jag åkte till Sveige. Men redan den kändes allt svårare. Allt i Sve gick åt skogen 2012 på ett hemskt sätt(på kort tid först dog min mama,somtidigt som jag upplevde kommunal bedgrägeri, sambos misfall,hennes depession ledde till min hemlöshet*bostadskontraktet log på henne*,jag förlorade mitt jobb... *gjorde mitt bästa på provanställningen men lyckades inte att vinna över shocken av altl helt å hållet *). Sen dess har jag stoppat mina känslor i en flaska. Tills jag träffade en tjej i mitt hemland som hjälpte mig en hel del. Jag sprang iväg dumt till ett annat land och fick uppskatta henne på riktigt efteråt. Under tiden lyckades jag att skaffa det första fasta jobbet i mitt liv som jag gillar.Nu står det melan henne och jobbet. jag vet att jag vill vara med henne så vill hon åxå. men en av oss måste lämna sitt jobb eller göra slut.och det gör mig galen. Hon ogillar hennes jobb realt men det ger henne litte trygghet. annars ska hon vara tvunden att åka hit i bo hos mig. jag skiter i kostnaderna förstås men det bygger nåt slags beroende. Och med den offren som hon gör måste jag vara säkert att jag vill leva med henne för mer än ett år och om jag ska vilja att ha barn igen (och om det blir med henne med tanke på hon är ganska sjuklig). Jag ser inte mer än ett år framåt p.g.a kaoset mitt huvud. Annars skulle t. ex doktorn säga(det var ett råd från en psikolog att föreställa mig i en sån situation) du har ett år kvar att leva - då är det klart att jagg skulle vilja tillbringa den tiden med henne och sömna in i hennes händer. 
Det är inte bara mitt förhållande jag har svårt att fatta beslut om allt i livet. T. ex lite efter jag var tvungen att lämna mitt drömland Sve till mitt hemland Bulgaien (som jag avskyr) hade jag jobb erbjundenden till båda länder. Och jag valde Bg och blev nästan galen med alla plus minus och att våga och tänka på det som kan gå snett i både fall. Det känns som livet tar allt som ligger mig varmt om hjärtat från mig.Och jag valde bort mitt dröm att leva en livsstil som jag beundrar med vackert natur, rent luft, trevligt folk, tystnaden
. Det var inte dem stora svenska löner som jag var ut efter. Utan såna enkla saker och det skaffade den dåliga självkänsla... det handlade om hoppet och energin att leva bland folk som beter sig dem flesta fall på ett rimligt och civilizerat sätt (och som är dessutom väldigt hjälpsamma och solidara mot varandra
). Hur kan jag lita på mina beslut efter jag valde bort mitt största dröm?
Det är inte bara mitt förhållande jag har svårt att fatta beslut om allt i livet. T. ex lite efter jag var tvungen att lämna mitt drömland Sve till mitt hemland Bulgaien (som jag avskyr) hade jag jobb erbjundenden till båda länder. Och jag valde Bg och blev nästan galen med alla plus minus och att våga och tänka på det som kan gå snett i både fall. Det känns som livet tar allt som ligger mig varmt om hjärtat från mig.Och jag valde bort mitt dröm att leva en livsstil som jag beundrar med vackert natur, rent luft, trevligt folk, tystnaden . Det var inte dem stora svenska löner som jag var ut efter. Utan såna enkla saker och det skaffade den dåliga självkänsla... det handlade om hoppet och energin att leva bland folk som beter sig dem flesta fall på ett rimligt och civilizerat sätt (och som är dessutom väldigt hjälpsamma och solidara mot varandra ). Hur kan jag lita på mina beslut efter jag valde bort mitt största dröm?
