Någon som är villig att berätta om sin psykiska ohälsa?

Hej!

Jag är skådespelare och förbereder mig just nu för en provfilmning till en långfilm. Jag ska söka rollen för en ung kille som i tonåren hamnade i psykos och mördade sin syster. Mer än så vet jag inte just nu.

Jag är ny i ämnet, har under två dagar försökt läsa så mycket jag kan om rättspsykiatri, LPT, schizofreni, jagsvaghet, psykos etc. Det är ganska mycket att sätta sig in i.

Jag skulle väldigt mycket uppskatta att få prata med någon som har erfarenhet av att vara intagen på en psykiatrisk klinik. Någon som är villig att svara på mina frågor gällande allt från psykisk ohälsa till dagliga rutiner.

Det är med största respekt jag närar mig det här ämnet.

Jag låg inne i ett halvår. Fick diagnosen schizofreniform. Det var 4 år sen. Har fortfarande befallande röster. Vad vill du veta?

Jag vill veta ganska mycket. Du behöver inte svara på allting om du inte känner för det. Tack!

Vet du hur länge du var sjuk innan du fick diagnos?
Hur uppenbarade det sig att du var sjuk?
Vad fick du för läkemedel för din diagnos?
Läkemedlen måste kunna ändras med tiden? Hur fungerar det med biverkningar osv?
Var det svårt att anpassa sig till att ligga inne?
Dagen du blev inskriven, hade du nånting med dig då? Har man på sig sina egna kläder?
Vad var du mest rädd för?
Vad längtade du mest efter?
Fick du persmission? Hur ofta?

Vet du hur länge du var sjuk innan du fick diagnos?
Ett år i allafall. Paranoida tankar om att min sambo eller son 9 år) skulle kniva mig i sömnen. Jag trodde HA var ute efter mig.

Hur uppenbarade det sig att du var sjuk?
Jag ville ta livet av mig. Stod inte längre ut med sömnlösa nätter och befallande röster. Ville ta slut på allt. Då hamnade jag på St Göran.

Vad fick du för läkemedel för din diagnos?
Zyprexa, Fluanxol, Seroquel, Nozinan och Abilify

Läkemedlen måste kunna ändras med tiden? Hur fungerar det med biverkningar osv?
Zyprexa går man upp i vikt av. Och inte lite! Alla mediciner har biverkningar. Jag har minst biverkningar av Abilify som jag har nu. Men den hjälper inte så bra mot röster. Normaltillståndet på neuroleptika är zombietillstånd. Information går in genom ena örat, snurrar några varv i hjärnan och går ut genom den andra. Sen väntar man en stund. Sen reagearar man. Zombietillståndet är det klart jobbigaste biverkningen.

Var det svårt att anpassa sig till att ligga inne?
Nej. Jag var så inne i mina demoner. När jag mot slutet började må bättre så var det dötråkigt på avdelningen. Det är ett friskhetstecken. Men innan...jag tänkte aldrig så. Jag bara överlevde varje dag och kämpade mot mina demoner.

Dagen du blev inskriven, hade du nånting med dig då? Har man på sig sina egna kläder?
Jag hade inget med mig. Fick lämna ifrån mig alla snören,bälte,mobil osv. Sambo fick komma med grejer. Men jag låg apatisk i sängen första veckan. Hade egna kläder.

Vad var du mest rädd för?
Att dö!

Vad längtade du mest efter?
Vet inte. Att jag skulle våga berätta för läkaren om rösterna. De befallde mig att hålla käften.

Fick du persmission? Hur ofta?
Inget alls i början. Sen permis över dagen och sen helgpermis. Minns väldigt lite från början. Men jag hade ingen utgång. Skulle jag nånstans hade jag två vårdare med mig.

Min läkemedelslista är halva FASS. Jag skrev bara upp neuroleptikan.

Abilify, Nozinan, Seroquel, Fluanxol, Zyprexa, Mirtazapin, Voxra, Valdoxan, Cymbalta, Imovane/Zopiklon, Sonata, Melatonin, Cirkadin, Theralen, Lergigan, Stesolid, Oxascand, Nitrazepam, Concerta, Ritalin.

Det (och några till jag glömt namnet på) är det psykvården tryckt i mig på 4 år. Jag var medicinfri innan jag blev sjuk.

Tack så jättemycket för att du delar med dig!

Dina demoner du nämner, är det samma sak som rösterna?
Går det att beskriva hur rösterna låter? Hur många är det? Hur förklarar läkarna rösterna?
Du säger att du var rädd för att berätta för läkarna, pga rösterna. Hur kom du förbi det?
Kände du dig ofta ensam med din sjukdom eller fanns det andra du kunde prata med?

Det här zombietillståndet du nämner, gjorde det att det blev svårt att veta vilken dag det var?
Går det att hänga med i vad som händer utanför en själv och sin sjukdom?
Tänkte du mycket på ditt sociala liv, ditt friska liv när du låg inne?
Jag har förstått att tomhetskänslor kan vara väldigt jobbiga. Är det jämförbart med zombietillståndet? Försökte du göra något aktivt under dom perioderna?

Får man förklarat för sig vad allting kan ha orsakats av? Vad hela ens sjukdom egentligen betyder?

Tack än en gång!

Demonerna är de onda rösterna. De som säger att jag ska ta livet av mig. Att jag ska göra illa andra människor.

Rösterna kommer utanför kroppen. Ofta bakom mig eller till vänster om mig. De låter som riktiga människor. Jag har samma återkommande röster så jag har börjat känna igen dem så jag vet när det är röster och när det inte är det. Har 6 olika röster som är återkommande.

Man känner sig nog alltid ensam när man får insikt. I akuta fasen har man oftast ingen insikt i att vanföreställningar och röster inte är på riktigt. Då kan man bli arg för att ingen tror på en.

Zombietillståndet är att vara en vaken grönsak. Hjärnan slutar fungera. Man får svårt att tänka och problemlösa. Abilify har funkat aktiverande på min hjärna. Jag har fått tillgång till den igen. Vill du prova så ta 2 ml Theralen och försök vara normal. I början blir man helt zombie av den. Man kan inte tänka.

Jag har inte fått någon förklaring mer än att jag får försöka leva med rösterna. Medicin verkar inte bita på dem. Men medicinen har fått bort vanföreställningarna och paranoian.

När man är akut sjuk är man mycket egoistisk. Jag rymde hemifrån och lämnade sambo ensam med två små barn. Jag var borta i ett år innan jag kom hem igen. Då var jag et halvår av det på psyket.

Medicin biter tyvärr inte på talande röster i huvudet, det du ska göra tycker jag (jag har haft liknande tendenser i mitt liv som du förklarar) är att försöka förhålla dig till dessa röster som att det är du själv som talar, detta bör i min uppfattning i alla fall få rösterna att upphöra så småningom. Säger rösten; "ta livet av dig" så frågar du dig själv; "varför jag säger till mig själv att jag ska ta livet av mig"?

Tack tack tack!

Jag ställer gärna fler frågor senare!

Du hjälper mig verkligen. Hoppas du har det bättre idag!

Jag fick rollen! Tack för att du delade med dig. Det gav mig jättemycket! Jag kommer ha det med mig i arbetet. Tack!

Vad roligt,vilken långfilm om man får fråga?

Nice. Kul att ens erfarenheter kommer till nytta. På nåt vis. Hehe