Såhär enkelt var det att bli av med "Ny Demokrati-problemet" som jämförelse:
1991: "Ny Demokrati fick
6,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 1991, 25 riksdagsmandat och sammanlagt 335 mandat på kommunal nivå"
1994: "Valet 1994 blev ett fiasko för partiet som bara fick
1,4 procent av rösterna och förlorade samtliga riksdagsmandat"
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ny_demokrati
Tror därför att många kanske har lurat sig själva in i det sista att man även kan lyckas få bort SD genom att betee sig och bemöta partiet så som man gjorde på 90-talet... Nu är de DUBBELT så stora som Ny Demokrati, som då sågs som hyffsat stora.
Tror och hoppas därför att endast några få fortfarande kan tro att "skandaler och smutskastning" hjälper. För om detta fortsätter, om det bara trappas upp ännu mer, så är jag övertygad om att vi ochså kommer få se enorma problem i samhället inom 10-15 år... Mellan olika extremistgrupper i samhället, mellan invandrare och svenskfödda. Osv.
Om politiker/makthavare/journalister/vissa aktivister själva även tar sig en tur till de värst segregerade förorterna, och sedan frågar folket där om de känner sig "sedda" och har ett starkt förtroende för de "goda", så får de nog höra allt annat än hyllningar och beröm... SDs framgångar handlar om mer än bara "rasism", missnöjet existerar lite här och var och problemet är mycket större än så.
Man är däremot väldigt orolig över missnöjda och arbetslösa "svennerasister", som känner sig svikna av samhället... Ja, det är säkert i vissa fall en befogad oro. Men hur fan tror de då att folk exempelvis upplever det i de (statistiskt) mest segregerade, fattiga och arbetslösa förorterna i Sverige!?
Begriper de inte att invandrarnas missnöje också kan vändas mot dom själva? Som SD också enkelt kan utnyttja till sin fördel. Då räcker det inte att man babblar om solidaritet och påstår att man är "god", när folket inte alls märker av "solidariteten" i sin egen verklighet...
Har själv erfarenheten av att ha bott (tillfälligt i drygt ett år) i en EXTREMT segregerad förort, och jag kan bara konstatera att det aldrig någonsin dök upp tankar som: "oj, vad mycket politiker och övriga samhället verkar göra för att rusta upp denna stadsdel och hjälpa dess invånare, det här ser ljust ut för framtiden".
Kan även tillägga att jag aldrig kände mig utsatt för att jag var vit/i minoritet, så jag tar efter det alla politiska agendors "verklighetsbeskrivningar" med en (enorm) nypa salt. Detta var dock för ett tag sedan, närmare bestämt när sossarna styrde sist... Så det är helt klart fler än "borgarna" som borde komma till självinsikt. Om man verkligen vill se förändringar till det bättre på sikt.
De borde istället oroa sig för ALLA svikna människor, svenskfödda som utlandsfödda. Annars blir man själv i praktiken delaktig i att skapa ett "vi och dom-samhälle".