Krister Henrikssons sätt att tala

Jag befinner mig på resa och håller på att lyssna till Krister Henrikssons uppläsning av Den orolige mannen. Jag tyckte att rösten lät bekant, och nu förstår jag att det är inget att undra över eftersom jag bara har filmerna 27-32 kvar att avnjuta av Wallander-serien. Det känns konstig att jag måste slå upp honom eftersom jag ständigt känner igen engelskatalande röster i oväntade sammanhang och brukar faktiskt känna igen kändisars röster bättre än deras ansikten.

Iallafall finner jag honom utomordentligt lättupfattad men har ingen aning vadförslags svenska han talar. För mig verkar det nästan absolut neutralt. (Bortsett ifrån några avklippade ändelser ibland.) Jag är rätt så säker på att jag aldrig bott någonstans där han har hört hemma. Han är född i Grisslehamn. Är det rak stockholmska han talar?

Men gör inte stockholmare någon konstig och möjligtvis djävulsdyrkande förvrängning av i-ljudet (som han inte alls gör). Eller förväxlar jag stockholmska nu med kassörska? Det känns ibland som att samtliga kvinnliga röster i varuhusens högtalare runtom landet, men i synnerhet i Stockholm, gör konstigheten med i-ljudet, vilken förvrängning råkar vara det nästan enda ljudet i svenska som jag inte förmår härma åtminstone som isolerat ljud.

En klassisk teater-röst skulle jag vilja säga.
Intonation och språkmelodi avsedd att nå ut långt bland åhörarna utan att de ska störas av dialektala irregulariteter.

Lyssna till exempel på
Persbrandt vilken drar det hela ytterligare ett snäpp vidare.

Grisslehamn tillhör Roslagen, där man ännu för 50 år sen talade roslagsmål. Behandlingen av h-ljud och extra h-ljud har viss principiell likhet med London-cockney. Det vore rimligt om Henriksson närmast överkompenserar med tydligt H i Henriksson. Diktion lär man sig å andra sidan i det jobbet.

Ett extra vasst i-ljud har varit typiskt för Lidingö och Tjörn (på varsin sida av Sverige). Varuhusens mikrofoner utan blåsskydd kan förstärka i-ljud och ev s-ljud.