Låt mig börja med att påpeka att jag har sjuk ångest och har haft en längre tid men i helgen förvärrades den med typ 1000%!
Det började på följande sätt
Jag var ute på ett lokalt hak med brorsan och några vänner.
På haket träffar jag ett gammalt ragg som jag börjar prata med, helt oskyldigt.
Min bror går fram till henne, flinar och säger,
"Där är ju du, som smittade brossan med klamydia" (Vilket förvisso var sant men jävligt onödigt att säga)
Det hela resulterade i att hon gav mig en riktig jävla örfil,
sen stod jag på toaletten i minst en timme och försökte förklara för henne att jag sagt det till brossan i affektion efter att hon ringde och berättade om klamydian, för mig.
Efter det gick hon från mig och skvallrade på hennes nya kille som kom och skulle mucka gräl med mig.
Jag förklarade situationen för honom, allt var lungt. Jag letade upp brorsan, och tog ett strypgrepp på honom. förklarade att jag skulle döda honom och örfilade upp honom, innan ordningsvakterna särade på oss och slängde ut mig. (jobbar själv som ordningsvakt)
En polare följer med mig hem och förklarar att jag bör söka hjälp för mitt humör. Vilket jag givetvis viftar bort som nånsens.
Problemet är att jag har sådan fruktansvärd ångest idag att jag knappt står ut. Varför vet jag knappt. Men det är delvis för den sårade tjejen, delvis för att jag blev utslängd, delvis för brossan är sådant jävla as, Delvis för att jag vantrivs i denna förbannade hålan!!
Bör jag söka hjälp för ågesten/humöret? finns det seriös hjälp att få? Brukar aldrig vända mig till hokus pokus...
Det började på följande sätt
Jag var ute på ett lokalt hak med brorsan och några vänner.
På haket träffar jag ett gammalt ragg som jag börjar prata med, helt oskyldigt.
Min bror går fram till henne, flinar och säger,
"Där är ju du, som smittade brossan med klamydia" (Vilket förvisso var sant men jävligt onödigt att säga)
Det hela resulterade i att hon gav mig en riktig jävla örfil,
sen stod jag på toaletten i minst en timme och försökte förklara för henne att jag sagt det till brossan i affektion efter att hon ringde och berättade om klamydian, för mig.
Efter det gick hon från mig och skvallrade på hennes nya kille som kom och skulle mucka gräl med mig.
Jag förklarade situationen för honom, allt var lungt. Jag letade upp brorsan, och tog ett strypgrepp på honom. förklarade att jag skulle döda honom och örfilade upp honom, innan ordningsvakterna särade på oss och slängde ut mig. (jobbar själv som ordningsvakt)
En polare följer med mig hem och förklarar att jag bör söka hjälp för mitt humör. Vilket jag givetvis viftar bort som nånsens.
Problemet är att jag har sådan fruktansvärd ångest idag att jag knappt står ut. Varför vet jag knappt. Men det är delvis för den sårade tjejen, delvis för att jag blev utslängd, delvis för brossan är sådant jävla as, Delvis för att jag vantrivs i denna förbannade hålan!!
Bör jag söka hjälp för ågesten/humöret? finns det seriös hjälp att få? Brukar aldrig vända mig till hokus pokus...

kan vara rätt spännande och uppiggande som motvikt mot egocentriska navelskådare och narcissisrneurotiker som annars trängs i väntrummen.