Förstår inte beroendesjukdom - vad är det?

Nu börjar denna tråd likna nåt. Om det är brottsligt eller inte att inneha droger är ganska ointressant om man lever i missbruket. Det är brottsligt att som alkoholist bränna hemma också eller köpa svartsprit för den delen. Alkoholism och narkomani är i grunden samma problem. Man kan föra in spelmissbruk, ätstörningar, sexmissbruk och en massa andra tillstånd också.
Tror dom i grunden hänger ihop med hjärnans komplexa system, som egentligen ingen förstår ännu.
När vi missbrukar stör vi en massa signaler och substanser i hjärnan. När vi försöker sluta gör hjärnans signaler uppror och vill tillbaka till sin trygga tillvaro, dvs missbruket.
Det är nog den största anledningen till att det med ren och skär vilja är så svårt att komma loss från ett missbruk.
Ska man lyckas krävs insikt, envishet och tålamod. Det tar tid ofta lång tid för att återställa dessa signaler till ett naturligt tillstånd igen. Vägen dit är full av fallgropar.
Ibland har störningen av ett rent medicinskt ursprung som då förvärras ännu mer av missbruk.
Har man detta behöver man medicinsk eller psykologisk hjälp för att övervinna sitt missbruk.
Tror att många som återfaller gång på gång lider av detta. Det blir en tragisk rundgång av drogfria perioder med återkommande återfall.
För att komma ur ett sådant tillstånd måste man söka hjälp och vara beredd att ta den.
Det går inte att jämföra ett missbruk med en kroppslig sjukdom.
Missbruk är så otroligt mer komplicerad med så många individuella orsaker att en enhetlig lösning inte finns.

Vilket intressant inlägg! Kan inte annat än att hålla med. Jag har ett 22 årigt missbruk, framför allt amfetamin, bakom mig som jag lämnade för snart 10 år sedan. Jag har kämpat med att hitta min plats i samhället. Har gått en del på tolvsteg men kan inte alls känna igen mig i deras beskrivning om att det är en sjukdom och en allergi. Eller att jag inte skulle kunna dricka ett glas för då triggar sjukdomen igång och så vidare. Jag kan mycket väl dricka ett glas eller äta mina mediciner som bland annat är lättare bens. För mig handlade mitt missbruk om så otroligt mycket mer komplexa saker. Att säga att det är en "sjukdom" är att förenkla och förminska mig som individ.

Att jag idag dessutom, efter 10 år, fortfarande är stämplad som narkoman i samhället och sjukvårdens ögon är faktiskt bara till min nackdel då det finns någon märklig uppfattning om att missbrukare, vare sig de är aktiva eller inte, inte skulle ha rätt till sin egen hälsa.

Pervers medicin. Det borde vara åtalbart. Läkarkåren inom öppenvården och psykiatrin borde stämmas för kvacksalveri.

Tycker du har fel i stort.

Visst finns det folk som ser ner på missbrukare, men de blir allt färre. Jag har öppet och ärligt erkänt min narkomani (och alkoholism) för både mina nära, min arbetsgivare och arbetskompisar.
Har faktiskt enbart fått positiva gensvar. Alla vågar lita på mig nu, till skillnad mot förr då jag var aktiv. Själv trodde jag ju då att ingen visste om mitt missbruk, men det gjorde ju dom flesta.

Även på vårdcentralen har jag varit öppen. I min journal där står det nu att beroendeframkallande inte ska ges till mig, utom vid uppenbar svårare skada. Nu har jag inte fått mina droger därifrån, men läkaren där sken verkligen upp när jag ville ha det inskrivet.
Hon berättade lite inlindat om hur jobbigt det var att inte kunna lita på en del patienter.

Fast det är lite det här jag menar. Jag har inga som helst problem med att dricka ett glas eller ta starkare mediciner eller oxascand som jag tar bara till natten. Varför ska inte jag då ha rätt till samma sjukvård som en "vanlig" person som inte har haft ett missbruk bakom sig. Jag går inte igång på att dricka ett glas och kan inte på något sätt identifiera mig med begreppet "beroendesjukdom".

Jag vill bli bemött utefter det jag söker för hos vården inte ha en stämpel i pannan att de inte kan lita på mig för att man ser beroende som ett livslångt sjukdomstillstånd. Det är ju bra för dig om du ser det så men jag vet att jag är inte ensam om att faktiskt kunna hantera mediciner osv trots väldigt många år i missbruk.

Tycker absolut du ska ha rätt till sjukvård!
Skillnaden mellan dig och mig är att jag behöver ingen beroendeframkallande medicin, det är som gift för mig. Får jag sån eller alkohol i mig, så kommer jag nog inte orka resa mig än en gång. Min kropp pallar inte mer sånt. Jag vill alltså ha en lång bromssträcka, så jag hinner hejda mig. Därför har jag sagt till på vc.

Samtidigt känner jag många som trots att dom är stämplade som missbrukare, får den medicin dom behöver för att funka i det dagliga livet.
Det borde ju du få också naturligtvis om du verkligen behöver det. Varför du inte får det vet ju inte jag och kanske inte du heller.

Vi är olika, och har olika strategier för att hantera våra tidigare liv så att de ska fungera idag. Huvudsaken är att vi kämpar på och håller oss drogfria

Kanske är det så att jag har använt knark som självmedicinering för psykiska problem. Det är en stor skillnad på dem som använder droger/alkohol som ett sätt att fly/festa, få effekt eller bli så väck som möjligt och på dem som använt/använder det för att klara av att överleva och hantera en vardag. Så kanhända finns det faktiskt olika typer av missbruk och med det kan man inte heller sätta in alla i samma fack, att de lider av en beroendesjukdom.

Jag tror att det är viktigt av till exempel sjukvården att se till individen just därför men idag med läkare som aldrig kanske har riktig tid att sätta sig in i patienterna så finns inget utrymme för den individuella tolkningen utan det är lättare att ta se det som att alla missbrukare lider av en beroendesjukdom. Inte minst eftersom det varit väldigt populärt med tolvstegsbehandlingar under en längre tid (vilket iofs håller på att ändra sig nu då substitutionsbehandling blir allt vanligare som alternativ).

Substitutionsbehandling, är det då man försöker ersätta olagliga preparat med lagliga? Förutom den juridiska aspekten, så är jag skeptisk. Lagliga preparat som metylfenidat är giftigare och smutsigare än amfetamin. Lagligt men dåligt. Jag har provat alla sorter upp till metamina, och tackade nej till allt till slut. Mycket obehagliga biverkningar för vissa människor, med till exempel självmordstankar, panikångest etc. Här gör sig vården bara löjlig. Och de medicinare som faktiskt förordar behandlingen tappar jag snart respekten för. Ett skott i mörkret, hjälper det eller inte? Medicinvetenskap! Finns den alls i Sverige?

Jag säger kvacksalveri. Svensk psykiatri är bankrutt. Noll förtroende här. På grund av lagen lyckades psykiatrin i Stockholm hålla en remarkabel panikångestattack vid liv i fyra dygn, en händelse som satt djupa spår. Flera månader senare darrar mina händer fortfarande, första veckan efter utskrivning stavade jag fel när jag skrev, är allmänt trött och grinig. Kan det verkligen ha skadat min hjärna? Jag skulle vilja fråga någon, men vem?

Jag vet inte om du haft drogproblem tidigare i ditt liv, men jag får den uppfattningen av det du skriver. Då borde du ju veta om att sjukvården i Sverige är det sämsta tänkbara, gå till unga privata läkare. Det enda hoppet som finns, dom vågar i alla fall försöka hjälpa till med rätt saker istället för att sitta och pracka ut recept på skitmediciner som sertralin, vento-flax som jag kallar det och allt bullshit till mediciner som våran stat tjäna pengar på att skriva ut, tack vare alla avtal som styrs av pengar som allt gör nu för tiden. (vi rika länder tillsammans) kunde liksom botat en stor del av världen från aids om inte avtalen funnits) även försörjt länder med hur mycket vatten som helst. Men men det ska vi inte gå in på nu, konspirationen mot USA.

Jag skulle hellre sitta med en shaman på andra sidan jordklotet och ta en helvetes resa genom en drömvärld än att proppa i mig nåt skit som gör mig likgiltig och känslokall.och (köper hans hokuspokus snack mer än svenska läkevården även fast jag inte förstår hans språk, för jag förstår inte logiken bland läkare idag så det blir exakt samma bollplank bara lite mer spännande)

Det jag dock är jävligt glad över är att statens heroin har försvunnit från gatorn mer och mer tack vare att dom tog bort dom klassiska V8orna som dom kallas. (Subutex). Vart är logiken med att man blir inskriven på subutex programmet för man började med tramadol? Snacka om att knulla sig själva i arslet medvetet genom att acceptera det från första början. Vidrigt! Vi måste fan gå ur EU!

Nu finns det bara suboxon som smakar apelsin och det går inte att injicera heller så många pundare vll inte ha det. Innan gav man ut subutex och rena kanyler i samma lokaler. Sverige i ett nötskal

Hoppas en förbättring kommer i denna ding ding värld. Jag har känt den sakta komma senaste året, beroendecentrum där jag bor har blivit bra mycket bättre senaste året. Tidigare var det horribel hjälp man fick med ett sjaskigt tolvstegsprogram tillsammans med Jesus och SSRI mediciner.

Jag låter det vara en diskussion för sig, ville mest bara visa på att det är "poppis" med olika typer av behandlingar från "statlig" sida under olika perioder. Det har varit att ALLA ska skickas på tolvsteg under en längre tid och nu har det bytts ut till substitutionsbehandling och det resulterar i exakt samma resultat. Det passar inte alla och man glömmer bort att även missbrukare är individer och behöver olika lösningar för att kunna leva drogfritt.

Det är kortis mellan några nerver i hjärnan som inte upptäcks förrän rätt substans/er kommer in i systemet. Det är min uppfattning kort och koncist.

Friskt kopplat hälften brunnet sägs det ju.

Det är en beteendestörning.