Jag behöver hjälpa S!

Jag och min vän S har varit mycket goda vänner ända sen tonåren, men emellanåt bråkat, som vilka tonåringar som helst. Nu har vi inte hörts av sen nyårsafton 2013, dvs snart ett år, pga en liten jävla skitsak men vi båda är fruktansvärt envisa.

Nu har S hamnat i en jävla röra. En fruktansvärd, jävla röra.. Droger,dåligt umgänge, anmälan till soc, akutpsyk och det har t.o.m gått så långt att S inte längre har vårdnad om sitt barn. Mycket har jag hört på ryktesvägar, andra saker har jag sett själv. S´s familj känner jag väl, mycket väl, och de är i förnekelse. Så fruktansvärt djup förnekelse, de låtsas som om allt är bra och de som försöker nå fram till S om dessa farliga vanor blir bortjagade med facklor. De håller S i en fantasi-bubbla och intalar S om att allt är okej! S har numera inga vänner kvar, bosatt sig ute i skogen och de som bryr sig kan inte komma nära då S ständigt blir bevakad av sin familj.


Nu är ju inte heller jag på så god fot med S, men det känns för jävligt att S ska lämnas åt sitt öde sådär! Finns det något JAG kan göra för S? Och hur? Vad/hur hade ni gjort? Jag tror det är dags att börja frukta för S´s liv.

S är vuxen därför kan ingen hjälpa S utom S själv. Som du skriver är förnekelsen stor i denna sjukdom. Så stor att man själv inte inser att man är sjuk. Mycket ofta måste en totalkrash till innan missbrukaren inser att han faktiskt är sjuk. Då kan det tyvärr vara försent, men inte alltid. Har man krashat ordentligt blir det ofta, men inte alltid, en väcksrklocka.
Beroendesjukdom är en mycket besvärlig sjukdom. Både för den sjuke och för dom anhöriga.
Någon kan försöka få kontakt när personen mår riktigt dåligt (slut på knark då kommer det riktigt dåliga måendet) och då kanske få med personen till sjukhus.
Lagligt finns det väl bara LVM, du får googla på det.

Så med andra ord ska vi bara stå och se på när S sakta dör?

Tyvärr är det så i Sverige i dag. Ingen kan tvinga en vuxen att ändra sitt sätt att leva. Förutom då att via polis eller sociala gå via LVM.
Det enda ni kan göra förutom det är att tjata på S. Nödvändigt att få S familj att inse hur det ser ut. Om S får press på sig från flera håll kanske S tillslut inser att vård är enda utvägen.

Denna familjen är väldigt speciell.. Skulle jag antyda det minsta på att S behöver hjälp kommer de kalla mig för hora eller fitta. Men jag tror precis som du, att om S´s familj hade sett det hade S också kunnat se det. Det känns för jävligt att jag inte kan göra något. Jag har känt S halva mitt liv!

Trist och jobbigt. Det är väl ganska troligt att S förr eller senare kommer i sånt läge att allt rasar. Då behöver S din vänskap och stöd.
Det är inte alla förunnat att ha en vän som fortfarande bryr sig trots gammalt groll.
Hoppas allt löser sig.

Tack. Och tack för dina svar.

Jag har pratat med S. Hen verkar rätt off, men hen har inte tagit droger på över 3 månader. Vi ska fika nästa vecka, det känns bra. S blev så glad när jag hörde av mig, det kändes bra.

Det låter som S gjort en helomvändning då på egen hand. Starkt av S att lyckas med det. Ha lite i bakhuvudet att en missbrukare är mästare i att manipulera.
Påstår absolut inte att S gör det, men det är tyvärr en 100%-ig egenskap när man missbrukar.
En drogfri missbrukare däremot är ofta ärlig och ödmjuk, leta efter dom tecknen när ni fikar.

Hen berättade lite om vad som hänt.. Tog överdos, sjukhus, förlorat vårdnad om sitt barn och psyket. Känns som S ändå nått botten.. Jag tar det försiktigt. Babysteps.