Den stora tråden om Sverigedemokraternas partikultur

Sverigedemokraterna har en känd historia av toppstyrning och demokratiska brister. Läggs alla rasistiska och sexistiska uttalanden, superiet, drogproblemen och hoten till framträder en bild av en sjuk partikultur.
Exemplen på den sjuka partikulturen är talrika, för att ta ett aktuellt exempel kan vi blicka mot sverigedemokraterna i Kristianstad som brottas med stora interna problem.
En anmälan har upprättats för olaga hot och förtal mot Sverigedemokraten Niclas Nilsson, gruppledare i Kristianstad. Enligt den tidigare kassören Linda Haagen skall Nilsson skickat mail med påståenden om Haagens roll i att gruppledarens lön blivit offentlig efter ett internt bråk. Nilsson fortsätter med mailen där han påstår att Haagen är rättshaverist samt att arbetsförmedlingen skall informeras om hennes dåliga kvalitéer som kassör.


Kristianstadsbladet: SD-gruppledare anmäls för olaga hot och förtal

Tydligen är det stökigt hos sverigedemokraterna i Kristianstad, sju! SD-politiker i Kristianstad hoppar av efter Niclas Nilsson envälde. Nilsson skall ha plockat bort en partikollega från fullmäktigelistan som ifrågasatt Nilssons ersättning. I denna veva sparkades Linda Haagen.


Kristianstadsbladet: Upproriska SD:are lämnar partiet

Sju samtidiga avhopp i en småstad, i ett litet parti är anmärkningsvärt. Hos andra etablerade partier hör det till ovanligheterna. Tydligen har SD ett obefintligt kvalitetsarbete för att säkerställa demokratin i partiet, Nilssons ledarmetoder har varit kända en tid utan att partiet reagerat. Som lök på laxen har flera sverigedemokrater reagerat över Nilssons antisemitism utan åtgärd.


Kvällsposten: Sju lokala SD-politiker lämnar partiet i protest


EXPO: http://expo.se/2013/anklagas-for-antisemitism---far-stanna-i-sd_5828.html

Problemen med den enväldiga Niclas Nilsson kan således inte undgått partiledningen, ändå har inte de gripit in, vilket vittnar om en sjuk degenererad partikultur. Det är värt att diskutera sverigedemokraternas partikultur, speciellt med tanke på att partiet säger sig vara mer demokratiska än andra partiet genom att ta upp obehagliga frågor.
Hur ser SD:s partikultur ut egentligen? Av artiklarna ovanför ser den inte ut att vara frisk eller demokratisk. Finns det fler exempel på partiets interna dysfunktionalitet? Eller motsatsen d.v.s. en demokratisk frisk förening?

Håll er till ämnet!

William Hahne påstår i en intervju gjord av SVT att SD lider av korruption, att partiet har odemokratiska tillsättningar av poster.

"– Det finns en enorm toppstyrning, det finns en utbredd i princip korruption inom partiet där man tillsätter personer på ett enda kriterium, att de är obotligt lojala med partiledningen, säger William Hahne, vice ordförande i SDU och nyvald ordförande i SD Stockholm".

SDU-topp: Toppstyrning och korruption i partiledningen

Som vi sett tidigare brottas SD med toppstyrning som i fallet med enväldiga Nilsson ovanför, den selektiva sorteringen av företrädare som trampat i klaveret e.x. Ekeroth tyder på att Hahnes påstående har bäring.

Vart har denna sjuka partikultur sin grund?

Eftersom SD är det enda partiet med en realistisk invandringspolitik så krävs det hårda nypor och strama tyglar. Annars skulle ju allsköns rasister och idioter dra ner partiet och därmed landet i skiten.

Själv är jag glad och tacksam över partiets nolltolerans mot rasism, utan den skulle jag inte ha kunnat rösta på SD som jag gjorde i senaste valet.

Dom så kallade nationalisterna i SDU och sådana som skämmer ut sig med rasistiskt svammel är enbart nyttiga idioter för journalister och DÖ-politiker, och därmed en del av dom som kommer att rasera landet med oansvarig invandring och medföljande integrationshaveri.

Tyvärr är ju SD inte ensamma om denna partikultur. Även M har liknande problem, även om SD nog är extremast i detta avseende för tillfället.

Specifikt så handlar SD:s problematik om två saker. Dels så har partiets styrstrukturer inte breddats i takt med partiets sympatier i opinionen, och dels så har partiledning varit lite väl sugna på att bli accepterade av sina fiender.

Jag tror att SD skulle må bra av att bättre kunna härbärgera både en nationalistisk falang och en mer liberal. SD:s ledning måste dock fatta att det är jag som potentiell väljare och inte Daniel Poohl som man måste vara polare med.

Bra skrivet.

Jag hoppas verkligen att det snart blir ett slut på konflikten i SD. SD har stor potential att bli Sveriges största parti, så när man ser det som pågår nu så blir jag bedrövad. Antingen så sluter falangerna fred och samarbetar inför framtiden, eller så måste den nuvarande partiledningen avgå. Om inget sker så kommer SD med all säkerhet rasa ihop totalt.

Enklast är nog att partiledningen helt sonika kastar ut den "nationalrasistiska" gruppen. Om detta görs på rätt sätt, med välplanerad information till media kommer ledningen och inte minst Åkesson personligen att stiga i väljarnas aktning. Partiledningen ska självklart öka samarbetet med Expo.
De nationalistiska extremisterna är en lika stor belastning för SD, som den moskvatrogna gruppen var för vänsterpartiet i många år.

Jag tror väldigt få, förutom de frälsta i SD, jämför partiet med andra riksdagspartier gällande sjuk partikultur. Kriget mellan SDU och SD får med all önskvärd tydlighet visa på detta, Hahne anmäler partikollega för att supa upp partiets pengar.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/article20656566.ab

Isovaara söp bort sin plånbok och skyllde ifrån sig på okända invandrare som vilken Flashbackhöger som helst, exemplen är så mångtaliga att det krävs ett uppslagsverk för att täcka in allt.
Det tycks som om vad SD än gör, hur än partiledningen än agerar poppar det upp skandaler både på individnivå och organisatoriskt. Är det inte någon som trampat i klaveret, har några varit maktfullkomliga, en ständig cirkus.

Nu är det då Hanna Wighs tur att berätta om det mycket märkliga beteende som partitoppen ägnar sig åt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21839688.ab

Precis, men samtidigt kan man inte bortse från att media har större intresse av att belysa det som händer inom SD än t ex miljöpartiet. Men visst är SD en cirkus. Tror största problemet till att det ser ut som det gör är partiledningen. SDU under Kasselstrand och Hahne hade inte alls så många skandaler som SD.

Fantasimaskinen på helfart idag?

Men Åkesson säger ju öppet att han är nationalist, och det står i SD:s program - så varför skulle man göra det?

Partikulturen är onekligen ett orosmoment.

Ledartrojkan är helt fenomenal när det gäller att föra ut partiets politik på ett bra sätt i debatter, intervjuer och liknande. I detta viktiga avseende finns det knappast några bättre politiker i partiet, kanske inte ens i Sverige.

Jag är dock rädd för att man begår samma misstag som Saddam Hussein och Fredrik Reinfeldt, nämligen att man omger sig med ja-sägare. Som läget är idag behöver landet en stark Sverigevänlig kraft under mycket lång tid framöver men man överlever inte på lång sikt om man förvandlas till ett knapptryckarkompani.