Tjo
Jag har brukat så gott som alla droger mer eller mindre konstant i 17 år förutom när jag varit på anstalt samt ett lite längre uppehåll när min son föddes, förutom någon enstaka holk höll jag mig ren i ca 3 år. Jag passade också på att ta körkort då eftersom jag kunde lämna rena prover.
Nu har jag iallafall trillat dit igen, det börja med lite spliffar och opiater men har nu eskalerat till ett dagligt intag av amfetamin och ganska stora mängder benzo Opiaterna lyckades jag lägga ner i tid.
Jag inser att det är ohållbart då jag märker åt vilket håll det går (åt helvete).
Jag har försökt sluta/trappa ner på pillren men jag har inte självdisciplin nog att göra några framsteg,snarare tvärtom. Finns det någon som VET (inte spekulerar) om jag kan vända mig frivilligt till någon slags avgiftning eller dyl utan att förlora körkort och framförallt vårdnaden om min son. Hade det inte varit för honom så hade jag nog varit död för länge sen som resten av mina bekanta från förr i världen.
Det värsta som skulle kunna hända vore att de tar min grabb ifrån mig. Körkort och jobbet skulle också underlätta att få ha kvar, då det har varit ett långt tungt arbete att både få tag i jobb som tandlös f.d kåkfarare utan meriter, samt gå och lämna prover i en evighet för att få kunna få ta körkort.
Alla tidigare avgiftningar jag varit på genom åren har gått genom soc eller kiminalvården.
Än så länge har jag lyckats hålla skenet uppe, men snart är det knas det känner jag på mig.
Finns det någon som har någon erfarenhet/kunskap om detta?
Vore väldigt tacksam för svar!
/spaceman3
Jag har brukat så gott som alla droger mer eller mindre konstant i 17 år förutom när jag varit på anstalt samt ett lite längre uppehåll när min son föddes, förutom någon enstaka holk höll jag mig ren i ca 3 år. Jag passade också på att ta körkort då eftersom jag kunde lämna rena prover.
Nu har jag iallafall trillat dit igen, det börja med lite spliffar och opiater men har nu eskalerat till ett dagligt intag av amfetamin och ganska stora mängder benzo Opiaterna lyckades jag lägga ner i tid.
Jag inser att det är ohållbart då jag märker åt vilket håll det går (åt helvete).
Jag har försökt sluta/trappa ner på pillren men jag har inte självdisciplin nog att göra några framsteg,snarare tvärtom. Finns det någon som VET (inte spekulerar) om jag kan vända mig frivilligt till någon slags avgiftning eller dyl utan att förlora körkort och framförallt vårdnaden om min son. Hade det inte varit för honom så hade jag nog varit död för länge sen som resten av mina bekanta från förr i världen.
Det värsta som skulle kunna hända vore att de tar min grabb ifrån mig. Körkort och jobbet skulle också underlätta att få ha kvar, då det har varit ett långt tungt arbete att både få tag i jobb som tandlös f.d kåkfarare utan meriter, samt gå och lämna prover i en evighet för att få kunna få ta körkort.
Alla tidigare avgiftningar jag varit på genom åren har gått genom soc eller kiminalvården.
Än så länge har jag lyckats hålla skenet uppe, men snart är det knas det känner jag på mig.
Finns det någon som har någon erfarenhet/kunskap om detta?
Vore väldigt tacksam för svar!
/spaceman3