Flashback bygger pepparkakshus!
  • 3
  • 4
2014-09-11, 02:24
  #37
Medlem
elliezs avatar
All ångest är otroligt individuell. För mig kan det variera från dag till dag.

Ibland är ångesten där som en olustig känsla, som att du vet att något är fel och att något kommer att gå åt helvete men du vet inte vad. Det blir stress och mycket tankar.
Ibland är ångesten där och gör så att du inte kan andas, bara skakar, hyperventilerar och gråter. Då känns det som att du är döende.
Ibland är ångesten där som tankar och rädslor. Jag tillexempel är ofta väldigt rädd för att somna på kvällarna för att jag tror att jag ska få mardrömmar. Kan bli jättenojjig över saker, känner mig rädd väldigt ofta för allt möjligt.

Jag skulle säga att alla människor som lider av ångest har en egen slags ångest. Bara för att en person känner på ett sätt så är det inte säkert att nästa person känner likadant bara för att man lider av samma sjukdom.
Citera
2014-09-11, 09:18
  #38
Medlem
swimmingpools avatar
Har ni alltid känt så här eller har det kommit helt plötsligt i vuxen ålder?
Citera
2014-09-11, 09:44
  #39
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av swimmingpool
Har ni alltid känt så här eller har det kommit helt plötsligt i vuxen ålder?

jag har haft ångestproblematik sen jag var 3-4 år gammal.
Citera
2014-09-11, 09:47
  #40
Medlem
swimmingpools avatar
Är ni alla sjukskrivna p.g.a det här?
Citera
2014-09-11, 15:44
  #41
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av swimmingpool
Är ni alla sjukskrivna p.g.a det här?


Har haft mildare ångest i hela mitt liv men det är först nu dom senaste 5 åren i vuxen ålder som det har slagit på på den stora trumman, jag mår lite bättre nu en för en månad sedan men att jobba är inte att tänka på, jag klarar inte av att sköta min vardag atm så jobb är tyvärr inte att tänka på.


Jobbade hårt i XX år innan min första sjukskrivning så jag är inte rädd för att jobba som många tror när en sjukdom inte syns fast på mig har iofs arbetsgivare och så sätt att det ballat ur fast jag har försökt hålla god min, tillslut blir du så rörig ofokuserad så det lyser igenom minnet försvinner du hittar knappt att köra bil där du dagligen kör osv...

I mitt fall så började mina närmsta chefer och kollegor prata med mig i 3-4 månader och fråga vad det var som var galet jag bet ihop och körde bara och sa att allt var bra ingen trodde på mig med all rätt , sen smällde det en dag bara då går det inte längre du spyr av ångest på morgonen kan inte äta ... du är som en jävla påse utan innehåll du säckar ihop.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in