Dick Harrison - okonventionell historiker eller mysko linslus?

Tycker ni karln är osexiga pga skägget så har ni inte tittat tillräckligt nogrannt på honom... Han har obefintlig haka och ser oerhört mycket mer osexig ut utan skägg eftersom hakan försvinner helt då



Taget från:
http://66.249.93.104/search?q=cache:...n+räcker&hl=sv

Länken blev lite lång så jag hoppas den fungerar eftersom jag bara får fram den cashade sidan och inte orginalsidan hos Lundagård och inte heller orginalkrönikan hos Expressen...

Hur som helst så är den historia jag hört att han tjatade som satan på sin sambo om att de skulle skaffa barn (vilket hon sagt redan från början att hon inte ville) och att han därefter började hota henne med att det fanns en doktorand som var intresserad av honom och som mycket väl kunde tänka sig att skaffa barn med honom. (Ni kan ju gissa vilken doktorand det gällde...)

Det påstods finnas diverse andra hotfullheter och otrevligheter från hans sida, som tydde på en verklig brist i förmågan att umgås med det motsatta könet, men jag minns detaljerna för dåligt för att dra upp det här.

Hur som helst så fick det hela sambon att göra slut med honom två veckor efter de förlovat sig.

Hursomhelst.

Okej, han må vara professor men det innebär inte att man skriver bra böcker. Visst, de kan bahndla intressanta ämnen och det finns säkert mycket sanning i dem. Vad som stör är tonen, språket och den framställan som görs i dem.

Att läsa en massa böcker i ett ämne och göra ett hopkok av det innebär inte att det är bra. Sedan gillar jag inte när en 'historiker' fägar boken med sitt eget tyckande och tänkande i böcker för det ger en känsla av att detta stämmer inte... även om det skulle göra det. Ska man tycka och tänka är det väl bättre och säga det rätt ut.

Nåväl, han gör sig säkert bra med pengar på detta och man får väl se honom som den populärhistoriske författarmotsvarigheten till Alexander Bard (som sålde djävulsbiblar på en kykogård i början av 80-talet.. om jag inte missminner mig). Det är bara att bita i det sura äpplet och konstatera att DH känar mer på det han gör än vad jag gör på mitt jobb.

Fan, jag köper ju böckerna även om jag svär när jag läser dem.

Kanske han inte är någon "looker", men temperament saknar han definitivt inte. Apropå anklagelser om plagiat hos hans egna böcker blev han själv flyförbannad under en disputation för några år sedan. Han anklagade disputanten för att ha "stulit" hans forskning utan att ange källan. DH stod upp i föreläsningssalen, röd i ansiktet, pulserande blodådror och hoppande adamsäpple och skrek så att spottet flög. Det slutade med att han fick "lov" att avlägsna sig så att disputationen kunde fortsätta "normalt", utan DH.

Samtidigt tycker jag att hans böcker är bra - särskilt de som kan sägas vara populärhistoria, eftersom de får vanliga människor intresserade - och inte minst med tanke på hans enorma utgivnings- och skrivartakt.

jag skulle vilja veta lite mer om hans uppenbarliga problematiska förhållande till de övriga anställda på LiU. Vad handlade den aldrig anmälda saken om? Vad hade hänt enligt DH? Jag har tyvärr inte hört hans sommarprat. Kanska någon har en ljudfil?

Angående Harrisons produktivitet. Åkte tåg med honom från Stockholm till Göteborg för ett tag sedan och han skrev oavbrutet. Jag tror han är duktig på att planera sin skrivtid, det är allt.

Ja, han lär ju inte vara ute och ragga i alla fall...

Han pratade om mobbing i samband med hans utnämning till professor...han polisanmälde sina plågoandar, mer information kom inte fram i programmet.

ok, där ser man. Vet du om det finns några namn nämnda? Länka istället för att skriva så vi slipper PUL-problem.

Det kanske var han som var deras plågoande?

Hur som helst är de lättade över att han är borta - minst sagt.

mmm, det kan säkert också stämma för mig kvittar det. Du verkar ha koll på detta "fall" - lust att ge ifrån dig lite info?

Skägget får ju honom att se mer "medeltid" ut ju!

Gillar Harrison både som författare och föreläsare. Han ju dock en helt otrolig produktionstakt. Har för mig att jag för ett tag sen läste att han publicerat 24 (snart 25) än så länge. Och då är karln ännu 40 år fyllda. Hans förklaring till sitt snabba författande var att han ser skrivande som ett hantverk man kan lära sig.

Onekligen har han gott om kufiska och mindre sympatiska persondrag (testa växa upp med det namnet, det utseendet och det akademiska intresset i Staffanstorp... Man kan inte bli helt normal då). Tycker dock att reaktionen på förordet i den där boken är lite överdriven. Det handlar ju inte om att han hänger ut doktoranden och kallar henne hora. Han skriver i boken om Maria Magdalena och Pontius Pilatus som symboler och säger att han i sitt deprimerade tillstånd under sin "mörka höst" kände igen symbolerna i personer i sin omgivning. Han tar detta som intäckt för symbolernas kraft och tidlöshet. Lite luddigt skrivet? Ja. Borde han förstått att det skulle misstolkas och leda till skandal? Ja. Fast knepig och envis som han är så fattar han ju inte det (eller så skiter han i vilket) och skriver så iallafall.

Nu har jag inte läst den boken ännu (bara förordet). Men att han (som jag hört en del personer säga) skriver att kvinnor ÄR svekfulla horor är inte sant.

Inte mer koll än att jag har läst på LiU för ett tiotal år sedan och fick höra lite om Harrison i fjol då jag stötte ihop med ett par av mina gamla föreläsare. Det syntes på dem att det var smärtsamt bara att prata om honom, så han lär ha rört om ordentligt i grytan under sin tid där. Jag talar om ett par jordnära, bastanta grabbar, som klarar normala konflikter alldeles utmärkt. Lättnaden över att han var borta var uppenbar, för att sammanfatta det hela.