Alldeles riktigt, en stor del behandlingsmetoder är fruktansvärt dåliga.
Kör egensnickrad KBT, det råder jag alla som har någon form av psykologiskt problem att göra.
Citat:
Ursprungligen postat av
scaie
Vad är kbt?
Kognitiv beteendeterapi - det innebär förenklat att man "omprogrammerar" sitt beteende genom konkreta utmaningar och träning, istället för att som i mer traditionell psykologisk behandling försöka analysera och prata bort problemen.
Man skulle kunna jämföra det med att antingen gå till gymmet och lyfta vikter (KBT), eller stå framför spegeln och försöka intala sig själv att man faktiskt har en snygg kropp (vanlig psykoterapi).
Lite tips från mig, som varit i precis samma sits:
Tro inte att du är världens mittpunkt. Tänk efter hur du själv upplever människor runt dig, de flesta är väl i ärlighetens namn ganska ointressanta? Det är även du för oss andra. Även om du skulle gå runt med rosa tuppkam, spandexbyxor och ansiktstatueringar är du inte mer än något man säger "jaha" åt och sedan går vidare. Med andra ord finns det ingen som bryr sig ifall du är lite tyst, eller ser ängslig och bortkommen ut för 99% av befolkningen har viktigare saker i huvudet än du.
Ett annat tips är att du faktiskt lär dig kallprata ändå. För egen del gjorde jag det när jag bodde i USA, där pratar människor konstant och ofta om totalt ointressanta saker. Men de kan åtminstone konsten att hålla en konversation varm, och det tjänar man mycket på - inte minst är det trevligt.
En klassiker är att hela tiden ställa frågor, och hålla ämnet inriktat på den man pratar med. Då slipper du dels bjuda på dig själv, men den andra kommer sannolikt också sköta samtalet åt dig. Om du tänker på att le, samt tittar på näsbenet istället för in i ögonen (ifall ögonkontakt känns jobbigt), kommer du märka att den du pratar med automatiskt börjar le också och det blir en slags ping-pong-effekt fram och tillbaka där du känner dig mer bekväm, osv. Ingen förväntar sig att du ska vara hysteriskt rolig utan det räcker med att visa lite nyfikenhet och entusiasm.
Var generös med komplimanger också, i synnerhet till motsatt kön - säg att de är fina i håret eller har snygg tröja. Så länge du inte säger det på ett flirtigt sätt kommer det uppskattas, hur obetydligt det än verkar. Det får också folk att öppna upp sig lite mer - du är trots allt inte den enda som känner dig lite obekväm i lunchrummet.
Sist men inte minst: du behöver inte vara någon "skön lirare". De allra flesta människor är ganska alldagliga, och det är dessutom inte alla som
vill att man ska vara social hela tiden. Att bara byta om och säga "hej då" är tillåtet, känn inte att just du måste vara den som initierar konversation eller är rolig.
I början kommer du förmodligen behöva tvinga dig själv över lite trösklar, men jag tror personligen inte du har social fobi, eller någon form av psykologiska besvär alls. Du är bara lite blyg och självmedveten. Men om du kontinuerligt bara pressar gränserna lite kommer det försvinna sen.
Ursäkta för utlägg, hoppas det fanns något matnyttigt bland alltihop