Hur går man vidare när man blivit förd bakom ljuset???

Det är väl en jävla skillnad på att vilja och att göra.
Ska man alltid förutsätta att ens partner kommer vara otrogen?
Såklart inte.
Däremot kunna förstå att det ALDRIG finns garantier UTAN att bli cynisk. Däri ligger ens riktiga styrka.

TS, i ditt fall så går du vidare ensam....

Ja det är skillnad. Men antingen så är partnern otrogen eller så gör han/hon slut, för att kunna ha sex med andra.

Efter 15 år vid hans sida, så borde TS acceptera att hon är en lojal tjej. Men eftersom kvinnor är känslostyrda så kommer dom att förr eller senare att hamna i dessa situationer (fler otrogna än bryter upp). Hade TS varit den som styr förhållandet med sin logik, så hade han tagit upp att dom kanske borde ha ett öppet förhållande eller träffa andra tillsammans.
Men jag antar att hans ego trodde att han kunde äga hennes kropp för att hon gav honom sitt hjärta.

Tror du kvinnor har självinsikt?

Majoriteten av människor har inte det. Många är extremt omedvetna.

• Dumpa
• Dumpa
• Dumpa
• Dumpa
• Dumpa
• Dumpa
• Dumpa
• Dumpa

Tilliten får du aldrig tillbaka. Vettlösa moment 22-samtal som pågår i oändlighet leder ingenstans. Tjejen din, som borde vara ditt ex, ligger runt på ren instinkt. Det finns inget att hämta där.

Du hade sex med henne i sängen då har du dela med andras kukars saliv...
Vad är hämnd? Be henne suga din kuken så mycket.....
Hon känner sig säkert att hon äger dig hela och kan styra dig hur hon vill.

Smyga ut och träffa andra tjejer. Samma slant som hon!

Man går vidare ensam. Hon är inte vatten värd i mitt tycke. Hon tar dig för given och du måste förstå att det här hade hon aldrig berättat om det inte varit så att du var henne på spåren. Det är dock du själv som måste avgöra om det är värt att fortsätta relationen. I mitt tycke är det oförlåtligt, otrohet är vidrigt, men jag skulle kanske kunna förlåta en gång. Det här var upprepade incidenter och hon var antagligen nykter och det får i alla fall mig att anta att det kan ske igen.

Bit i det sura äpplet, kasta ut henne och gör klart för henne att ni definitivt är färdiga med varandra, tror inte att du någonsin kommer komma över det här på ett tillfredsställande sätt. Bilder och tankar är något du är fast med, den enda lindringen är distans. Jag har varit där du är nu så jag vet hur du mår och känner. Att separera gör ont, men att leva med det sveket och med någon du inte kan lita på är långt mycket värre i det långa loppet.

Hde det varit min fru hade hon åkt ut fortare än skuggan
Vi har en son på 13 snart men det finns INGA förmildrande omständigheter..
UT bara!

Problemet är att det inte finns något man kan glömma eftersom det har hänt. Hennes ursäkter är dessutom extremt patetiska. Tilliten kan du dessutom glömma att den kommer tillbaka. Hur skall man bygga upp något som inte finns längre? Sveket är liksom konstant.

Gå inte runt och må konstant dålig för fan, kicka ut fanskapet och gå vidare med ditt liv, det är bara en tidsfråga innan hon är otrogen igen förstår du väl. Once a cheat Always a cheat. Vill du slippa ångesten och magontet så gör du dig av med henne för det är ju hon som skapat precis allt det obehaget som du känner konstant, bara hon.

Tack till alla som engagerat sig och delat med sig av sina tanker.
Många som kommit med bra synpunkter...

Ett kort förtydligande är att allt de här från den första kyssen tills historien kom fram ska ha rört sig om en 2-3 veckors period. Kanske inte ändrar något i vilket fall men nu är de sagt oxå...

Det är svårt. Allt gör så fruktansvärt ont. Som någon skrev så blir man verkligen rädd för kärleken.
Jag hörde ofta kompisar säga att hon av alla människor aldrig skulle göra något sådant. Hon älskar ju dig upp över öronen. Ni två är gjorda för varandra osv osv.
Så ett tips till alla ni som sitter i ett längre förhållande och tror allting är under kontroll...
De kan hända er oxå...Var inte naiva. Känner ni att något inte står rätt till så vifta inte bort tanken utan att ha dubbelkollat läget först..

15+ är lång lång lång tid i ett förhållande. De byggs upp massor med kärlek och minnen som sen raseras på en mikrosekund. Kanske är jag bara "för kär" för mitt eget bästa...
Under alla dessa år är det kanske ofrånkomligt att man hamnar i en period någon gång då och då där man tar varandra för givet. Och jag kan väl ärligt säga att jag befann mig i ett sådant stadie när detta hände. Vilket inte gör chocken mindre...
De försvarar inte på något sätt de som har hänt, absolut inte.

Så många om/men/varför/hur kunde du och liknande som man aldrig kommer få de verkliga svaret på.
Te x så var de vårt barn som först kom på henne med att sitta på wiber och chatta med ett användarnamn som inte lät helt rätt och skickade (eller fick skickat) massa röda hjärtan i sina meddelanden (och sen sprang barnet och skvallra för pappa :-) ). Men jag avfärda de efter en snabb konfrontation med att de väl va någon av hennes kompisar. (ja jag vet de låter naivt, men min tilltro var i detta läget 110% till allt min partner gjorde).

Jag älskar henne med allt sitter djupt rotat ännu. Hon visar och berättar om och om igen att hon älskar mig, att det aldrig kommer hända någonsin igen. Historien är så mycket djupare åt båda håll att det aldrig någonsin går att få ner i skrift.
Men sen hamnar man där igen....sexbilder dyker upp i huvudet (om än i mindre omfång än de gjorde för några veckor sedan), avsmaken av att hon vilt står och kysser en "främmande" man utanför sin arbetsplats, all planering som måste skett från hennes sida för att få in träffarna med honom utan att de låter helt orimligt här hemma. Och de faktum att jag aldrig kommer veta om de finns mer i historien än de som framkommit.

Allt är bara svårt, svårt, svårt...Jag hade hoppats de funnits ett mer svart eller vitt svar på de här men jag antar att det är något som kommer växa fram den närmaste tiden åt ena eller andra hållet.

Tack igen för alla synpunkter/tips/råd

Vitt svar:

Avsluta relationen, du kommer aldrig mer kunna lita på henne efter att hon pissade på era 15+ år tillsammans.
För vad? En "liten" fling med någon på hennes jobb.

Svart svar:

Börja om på nytt i eran relation. Det är hon som skall få kämpa för att eran relation skall fungera. Du behöver inte ge förlåtelse det första du gör heller.

Men man måste ju vara realistisk samtidigt, 15+ år ihop och detta sker. Tryggheten ni hade byggt upp är som bortblåst. Otrohet är ingenting man glömmer över en natt.

Lycka till!