Stalltips: Reinfeldt sitter kvar med hjälp av Miljöpartiet

Tyvärr. Det blir en rödgrön koalitionsregering (majoritets) där MP givetvis kommer ta ministerposter. Fridolin får utbildningsminister, Romson miljöminister och Sjöstedt socialminister. Det enda som kan liva upp den parlamentariska situationen lite grand är om Fi kommer in (vilket de inte gör).

Det är inte så sannolikt av den enkla anledningen att de blågröna kan överhuvudtaget inte bli lika stora som de rödgröna annat än om varken KD eller C åker ut. Det är dock sannolikt att åtminstone en av dem åker ut, om inte båda två. Sedan misstänker jag att MP har mindre stöd än vad som syns i opinionsmätningarna, medan jag även kan tänka mig att M minskar fram till valet. Rimligtvis kan Reinfeldt inte ensam regera med MP och FP, om de har mindre än en tredjedel av rösterna.

Detta hade inneburit slutet för MP som parti.
Gräsrötterna är betydligt rödare än ledningen & många hatar Moderaterna intensivt.
Det hade splittrat partiet.

Glöm de vem fan tar in sd.dom sitter med svarte Petter.

Inte alls. De idioterna later sig luras hur latt som helst av nagot bladder fran sina herrar partipamparna om att de "tar ansvar for att halla SD utanfor".

Min bedömning är att trådstartarens stalltips kommer att slå in. Jag har själv fört exakt samman resonemang i en annan tråd, men fick en länk till denna tråd av en vänlig läsare.

Alliansen kommer bilda regering med MP, och de får punga ut med TVÅ ministerposter till MP.

Alla med normal analytisk begåvning, som tagit del av minspel, debatter, väljarundersökningar, och som kan något om politikens spel inser redan idag att det kommer att bli så:

Så här kommer det låta på pressträffen: "Antirasistisk, miljöinriktad, blocköverskridande, stabil majoritetsregering. För Sveriges stabilitet och ekonomi - mot SDs inflytande".

Jag ser inga som helst problem att M och MP med flera kan argumentera för detta för sina väljare.

Fridolin kläckte plötsligt ur sig på partiledardebatten igår 1 september att han är stolt över Reinfeldts solidaritet.

Så nog påbörjas förhandlingarna och positioneringen så smått...

/DAEN

Gräsrötterna är snarare betydligt grönare än ledningen och det skulle förmodligen ge upphov till en svekdebatt om att mp gått från att vara ett idéparti till ett maktparti.

Jag tror mycket väl att det skulle kunna leda till bildandet av ett nytt grönt parti med de gräsrötter som vill att mp ska prata tillväxtkritik och en alternativ ekonomisk ordning igen. Det kan i och för sig komma att ske om mp ger upp för mycket av sina ideal i samarbete med s och v också, men jag tror risken är större med alliansen.

Edit: För övrigt kanske en del minns att exakt den här frågan, alltså huruvida alliansen skulle vända sig till mp, diskuterades i förra valrörelsen också, med ungefär samma argumentation. Då blev det inte så, vi får väl se hur det blir nu.

Då blir en intressant fråga Utbildningsdepartementet.

Både Fridolin och Romson är utpräglade pjäser just inom denna sektor både personligt och politiskt. Man har även profilererat sig starkt i dessa frågor inför valet – här gäller det att inte svika väljarna.

Folkpartiets/Allahiansens kontra Miljöpartiets syn på utbildningspolitiken är mycket starkt divergerande. Jag tror att Fridolin och Romson skulle ha svårt med Jan Björklunds skolpolitik. JB själv skulle inte tåla prestigeförlusten att MP stuvade om på hans domäner, eller att han fick byta arbetsuppgifter. Blir det ättestupan för JB eller vad?

Svetsarn däremot skulle nog med glädje ge skolan till MP, då slapp han av med dom på andra områden åtminstone partiellt. Jag tror att detta skulle bli Svetsarns vinnande taktik.

Det finns många hinder för en Allahiansen+MP femklöver. Dock finns den gemensamma hjärtefrågan bidragsmassinvandring, inte att underskatta – speciellt med Imam Reinfeldts ståndpunkt i frågan.

Det finns i dagsläget ingen som kan säga hur det parlamentariska läget kommer vara efter valet, det finns en handfull olika alternativ som alla har sina för- och nackdelar och exakt hur det slutar kommer bero på hur de sista procentenheterna faller ut om två veckor.

Spontant kan jag räkna upp följande:
S+V+MP med ministerposter till samtliga.
S+V+MP med ministerposter till S (och MP).
S+MP+C+FP med ministerposter till samtliga, dvs ett avskaffande av alliansen.
M+KD+C+FP+SD med ministerposter till samtliga utom SD.
M+KD+C+FP+MP med ministerposter till samtliga.
M+KD+C+FP+MP där MP lämnas utanför regeringssamarbetet, precis som idag alltså.

Lägg nu till lite slumpmässiga störningar som att Fi kommer in eller att C/KD åker ut och vi får följande alternativ.
S+V+MP+Fi med ministerposter till S och MP.

Eller att SD gör ett mycket starkare val än något räknat med samtidigt som C/KD åker ut och vi har möjlighet till S+SD med S som ensamt regeringsbildande parti med stöd av SD.

Ytterligare en möjlighet är att KD får lämna riksdagen, det kan skapa en S+C-regering med stöd av SD, även om detta skulle ge betydliga friktioner.

Det finns egentligen bara en handfull olika alternativ som vi kan räkna bort, som t.ex. V+M+FP+MP eller M+MP+SD.

Vad vi kan säga direkt är att SD inte kan räkna med några ministerposter, och detsamma gäller givetvis Fi om de kommer in. Likaså kommer V få svårt eftersom de saknar naturliga samarbetspartners utöver S och därför har en svag förhandlingsposition. Många av de alternativ jag räknade upp kommer också kräva ordentliga omställningar i partitoppen.

Media får säga vad de vill, men SD är ett mittenparti. De har några konstiga idéer, men i det stora hela är de ett socialkonservativ parti med ett gott öga till frihandel. De är alltså naturliga samarbetspartners till bägge blocken, dessutom med ett svagt förhandlingsläge. Om de nu får 12-13 procent, vilka kommer bli först att sträcka ut en hand? Vad är viktigaste, att hålla på sin stolthet eller att nå regeringsmakten? Det finns nog många förtvivlade partistrateger som just nu frågar sig den frågan.

Nej, din naiva nolla.

Det är naturligtvis ett fullständigt accepterat handande eftersom det innebär att svennedumokraterna hålls kvar i kylan. Detsamma gäller åt andra hållet.


Hur mycket än några gräsrötter må hata moderaterna så är hatet mot svennedumokraterna större.

Det bevisade deras kusiner i Frankrike i förrförra presidentvalet då de uppmanade zombiesarna att rösta på "högerns" kandidat mot nationella frontens.

Du briljerar som vanligt med dina insiktsfulla analyser & återhållsamma kommentarer.
Verkligen imponerande tankeskärpa.