Varför slog aldrig serietidningar riktigt i Sverige?

När jag bodde i USA fanns i princip en comic book shop i varje stadsdel värd namnet. Förvånandsvärrt blandat klientel. Vet att det poppade upp en del serietidningsaffärer ett tag på 90-talet i sverige, men de blev ej långlivade Är det något i den svenska mentaliteten som gör comics mindre populära, eller är det bara dåligt utbud? Eller är det kanske så att Helge är det mest komplexa vi kan tillgodogöra oss?

Lite trist att behöva beställa allt,, man sitter och funderar på varför det är så- Någon med en plausibel förklaring?

Kalle Anka är väl ganska "stort" i Sverige? Och nu måste jag fråga, finns Kalle Anka i USA?

Fast det är väl mest stort bland yngre människor.

Exakt i Sverige är det barn som läser serietidningar.

På 70-talet var det stort innan bruset. Fanns även stort utbud i början av 80-talet. Sen har det gått ner.

Skulle gissa på att det anses nördigt eller barnsligt att läsa serietidningar som vuxen i Sverige just idag. Varför det inte slog igenom innan serietidningar ansågs som detta vet jag dock inte. Skulle gissa på att det är för att det inte är svenskt, och Kalle Anka tycker jag inte räknas eftersom det är mest barn som läser det. De få svenska serier vi har är väl ganska populära? Skulle nog säga att japanska serier är mer populära i Sverige än amerikanska serier.

Kmotavarande Kalle o co var nedläggningshotade i usa på 80talet. Och är i sitt eget hemland marginell företelse (källa: Don Rosa)

Frågeställningen verkar märklig, Sverige är väl bland de länder i Europa som har haft störst och längst framgångar med det amerikanska serietidningsformatet. Det räcker med att åka till Danmark för att notera att det där är albumet som gäller, den typiska europeiska publiceringsform som ju samlar fortsättningsserier från barn- och ungdomstidningar (typexempel Tintin) eller innehåller längre originalberättelser. Men i Sverige blomstrade den USA-inspirerade serietidningen under många decennier - rekordåret 1973 publicerades 1236 utgåvor med en sammanlagd upplaga på 45,5 miljoner, enligt Ebbe Zetterstads skildring av förlagskrigen under dessa år.

Fast här framkommer ju en del åsikter om att serietidningar är för barn. Jag har svårt Aatt tro att någon vidare beläst inom serietidningsfacket skulle hålla med. En del berättelser gör sig bäst i bok, en del på vita duken, och en i en graphic novel. Men här verkar det oerhört vanligt att de två första är finkultur, och den senare finkultur, med ytterst få undantag.

Tror serietidningen helt enkelt blev undanknuffad av annan underhållning som video,tv spel,datorer osv! Köpte och prenumerera på fler under min uppväxt fram till tonåren. Har ca 25 år senare återuppväckt läsandet och lär säga det finns enormt mycket bra!

Beror väl lite på vad man menar med serietidningar. Om man avser de som fanns i mängder i vilken livsmedelsaffär som helst när jag var liten (Kalle Anka, 91:an, Min häst, Agent X9 osv. ) så var de väl mest avsedda för barn och ungdom och inte direkt finkultur. Kvaliteten var väl inte alltid så mycket att hurra för, även om det varierade

Mer vuxeninriktade serier (Pirinen, Klas Katt, Assar mm) kallar jag inte riktigt serietidningar, om inte annat för att de kommer ut mer sällan och oftast i tjockare format som album/böcker.

Serier som en accepterad konstform för sofistikerade vuxna var ju på väg att ske under 80-talets Sverige då Horst Schröder gav ut allt bra från Epix förlag. Men han var tyvärr före sin tid här. På grund av att svenska folket och Sture Hegerfors inte var tillräckligt mogna för att förstå att serier kan vara ett lika brett medium som film eller vanlig litteratur bojkottade alla vanliga butiker Schröders tidningar och det hela dog till slut ut i början av 90-talet. Galago överlevde detta men har under modern tid enbart inriktat sig på serier med politiska budskap och samhällssatir. Ironiskt nog var det bla en feministisk organisation som försökte få Horst Schröder dömd för tidningen POX. Flera av de åtalade serierna var gjorda av dåtidens ledande feministiska serieskapare som Dori Seda, Trina Robbins och Joyce Farmer.

Anledningen till att barn idag läser mindre serier är för att deras ADHD inte tillåter dem samt att en serietidning inte är interaktiv, vilket ett TV-spel är. Sen är ju det kommersiella utbudet som finns i vanliga matvarubutiker skit också.

Ja, just Galago var väl kanske inte den jag mest hoppades skulle överleva. Läser den ibland på biblioteket, men avskyr 90% av serierna i den. Men visst kan även dagens ADHD-ungar uppskatta serier, min 13-åriga dotter älskar deadpool och ett helt gäng andra serietidningar. Kanske är det just jantelagen som slår till, för varför skulle någon få ha superkrafter? Lite trist då så mycket intelligent gjorts i serieväg, som totalt går förbi den svenska marknaden.

Jag vet att när jag var ung var ju serietidningar nästan uppe med videovåldet i farlighetsgrad, och gud nåde den som kallade det konst eller litteratur, även om jag stenhårt tror på att det finns berättelser där serietidningsformen är den absolut bästa.

Ett tag såg det ju lysande ut för de grafiska novellerna i alla fall, men som vanligt blev det alltför PK, folk tappade intresset utanför de innersta cirklarna, och om man namedroppar en serietidning idag känner ingen till den om den inte blivit spel eller film.